uppsändning

Bild: Plejadsatellit, cnes.fr

Efter flera års förseningar var det så dags för uppsändningen av Plejaderna, ett franskt satellitsystem som Sverige medverkar i. Plejaderna är ju namnet på en stjärnbild och betyder egentligen ”sjustjärnorna”. Beteckningen talar för att det ursprungligen planerades sju satelliter i programmet men det blev bara två. Satelliterna har ett delat civilt-militärt uppdrag med förmåga att urskilja mycket små detaljer på jordytan. Från en bana på ca 70 mils höjd kan kamerorna ombord urskilja föremål ned till en storlek om 70cm! Svindlade teknisk förmåga. Satelliterna kan dessutom titta både bakåt och framåt och på så sätt skapa stereobilder i 3D. Det säger sig själv att militären är intresserad av en sådan förmåga för spaning och den franska militären är därför en stor beställare. Data har också stort värde inom lantmäterisektorn för karteringar och stadsplanläggning. Sverige har fått attraktiva utvecklingskontrakt till rymdindustrin som bidragit med omborddatorer och markstationen i Kiruna för datamottagning. En liten kvot data har vi också rätt till.
 
På flygplatsen i Cayenne, huvudstad i Franska Guyana där Europas rymdbas ligger, väntar hedersvakten ur Främlingslegionen som spelar Marseljäsen för oss ankommande gäster. Det är drypande fuktigt och hett, kontrasterna mor slasket hemma är slående. Vi slussas vidare till Kourou där själva uppsändningsplatsen ligger. Säkerhetspådraget är rigoröst. Vi checkas ut och in med olika brickor i knippen runt halsen. Vägkorsningarna bevakas av stridsfordon med militär i högsta hugg i kanontornen. Rymdbasen är helt klart av strategiskt intresse.
 
Raketuppsändningen ska ske på natten med en rysk raket, Souyz som självaste Gagarin fick resa med på den första rymdfärden. Det är alltså en gammal och beprövad modell som har visat sig verkligt tillförlitlig. Att skicka upp raketen från ekvatorn istället för Ryssland tjänar man på. Ett helt extra ton nyttolast kan placeras i bana genom att dra nytta av jordrotationen som är snabbare vid ekvatorn. För att serva raketen och rampen har ett litet ryskt samhälle etablerats i här regnskogen. Det känns lite som Tintin-film att ta sig genom den täta tropiska vegetationen som plötsligt öppnar sig. Där ligger en gigantisk raketbas med stora byggnader för att sammanfoga raketer och  satelliter, ramper, torn, spår och tillfartsvägar. Och mitt i alltihop vajar den svenska flaggan, tillsammans med övriga ESA-länders!
 
Åskådarplatsen ligger på behörigt avstånd från raketen ,några kilometer bort. Raketen står belyst långt där borta, väl synlig genom en uthuggning i regnskogen . Nedräkningen är automatiserad men för effektens skull läser projektledaren upp de sista tio stegen; … fem, fyra , tre, två, ett och lift off! Grodorna som har hållit konsert i tropiknatten tystnar plötsligt. De borde väl vara vana vid det här laget kan man tycka. Från raketen hörs ännu inget men en gul flamma tänds i nederdelen. Raketen segar sig upp genom molnen och eldkvasten förvandlar natt till dag. Spridda moln ligger i etage över uppsändningsplatsen och när raketen passerar igenom ”tänds” molnen liksom av det intensiva ljuset i tur och ordning. Hasigheten ökar och snart pilar raketen bort över himlen som en liten gul prick och allt är över. Med en handkikare kan man efter en stund se booster-raketerna falla av från raketens sidor. Allt gick väl och Plejadernas första satellit placerades ut i rätt bana, liksom de fem övriga satelliterna i samma raket. Hela sekvensen tog hela tre timmar.
 
Grodorna tar tillbaks regnskogen.

/Göran Boberg

Läs mer om satelliterna här.

Nu är två ryska kosmonauter och en amerikansk astronaut på väg mot ISS. De lyfte med en så kallad Soyuz, rysk rymdfärja, från Baikonur i Kazakstan. Detta är den första uppsändningen med en Soyuz sedan olyckan i augusti. I augusti skulle en obemannd Soyuz med förnödenheter skickas till ISS men den kraschade direkt efter uppsändning.

De tre kosmo/astronauterna gjorde tummen upp när de kommit ut i omloppsbanan. Och försäkrade alla att de mådde bra. "Everything is normal and we are feeling fine". Det måste förstås vara nervöst att vara de första efter en olycka även om ingen kom till skada då. Tror ni inte det?

Se film från BBC här och läs mer på NASAs hemsida här.

Uppdraget som kallas Expedition 29/30 räknas med att docka med ISS under onsdagen. Det ser vi fram emot.

Ha en trevlig måndag!

Igen kanske ni tänker... och jag tror nog att det kan bli ännu en gång. För på lördag är det bara 60% chans att det faktiskt blir uppsändning. Men vi håller väl tummarna ändå?!

Se uppsändningen live här.

Bild: Förberedelser inför uppsändning. NASA/JPL-Caltech

Snopet, trist och alldeles alldeles supertråkigt... Uppsändningen av Endeavour blir som tidigast av på söndag. De ska byta ut den trasiga termostat-lådan och ersätta den med en ny. Sen ska den nya testas så det kommer att ta några dagar. Därför säger de nu tidigast söndag. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Tyvärr är våra utsända på väg hemåt nu, det blev ingen live uppsändning för Johan :(
Men live blir det ESA och NASA samt här på Rymdkanalen när det är dags.  Det ser vi fram emot!

För att pigga upp visar vi den här coola bilden. Visst ser det ut som en robot?! Men det är Endeavour på startplattan i storm.

Tjo!

Bild: Endeavour. NASA/Bill Ingalls

Idag, 29 april, kl 21.47 ska rymdfärjan Endeavour ut på sin 25:e och allra sista flygning. Uppdraget, STS-134, för Endeavour och de sex besättningsmedlemmarna blir att flyga till ISS och bl.a. installera ett stort mätinstrument och montera en förlängningsdel till robotarmen på ISS.

Forskningsinstrumentet som heter Alpha Magnetic Spectrometer, AMS-02 väger 6,7 ton och ska söka efter antimateria i den kosmiska bakgrundsstrålningen. För svensk del är instrumentet extra intressant eftersom forskare på KTH medverkar i ett internationellt projekt som 2006 sköt upp satelliten Pamela som bl.a. studerar just antimateria.

Igår förmiddag, var Rymdkanalen på plats ute vid uppsändningsplatta 39A och tittade på förberedelserna för Endeavour.  På väg ut till Endeavour såg jag skyddsfarkosten (en stridsvagn utan vapen) som besättningen ska använda om de behöver nödevakuera från rymdfärjan.

Precis när vi åkte därifrån så svängde de över hatten, ”beanie cap” till sitt rätta läge, ovanför den orangea huvudtanken. Beanie capen är en ventil som leder bort de ångor av flytande syre som kommer ur tanken och sitter kvar fram till två minuter innan start.

Än så länge ser det ut som både väder och teknik talar för att uppsändningen verkligen blir av som planerat. Och det kan NASA behöva när nu både President Obama och uppskattningsvis 750 000 personer kommer för att se den näst sista färden för rymdfärjorna. Den allra sista resan gör rymdfärjan Atlantis med uppdraget STS-135, planerad till 28 juni 2011.

För den som reflekterat över att det är en italiensk ESA-astronaut med på Endeavour, Roberto Vittori  samtidigt som en annan italiensk ESA-astronaut, Paolo Nespol,   redan är på plats uppe på ISS så finns det en förklaring. Den italienska rymdstyrelsen, ASI, har ett eget samarbetsavtal med NASA som bidragit till att flera italienska astronauter fått möjlighet att flyga. I gengäld har Italien bl.a. byggt de packlådor, MPLM:er, som används för att packa och transportera utrustning i rymdfärjan, Christer Fuglesang ansvarade för en MPLM under sin andra resa.

Så ladda upp för fredagsmys och följ uppsändningen av Endeavour i kväll!
Hälsningar Johan, chefredaktör Rymdkanalen

PS. Här hittar du streaming av uppsändingen - NASA tv och också hos ESA.

Bilder: Johan, Rymdkanalen.

Är du sugen på fler bilder, kolla in NASAs senaste här!