Satelliter

Bild: Satelliten SMOS i sin omloppsbana. Källa: ESA/AOES Medialab.

I nyheterna har man under de senaste dagarna kunnat läsa om stora översvämningar i delar av centrala Europa. Kraftiga regn har lett till katastrofala översvämningarna i Tyskland, Österrike, Tjeckien och Slovakien. Det är de mest omfattande översvämningarna på många, många år.  

Men vad har det här med rymden att göra? Jo, med hjälp av satelliter kan man övervaka de drabbade områdena. ESAs satellit SMOS har tagit bilder som visar hur vattnet rör sig.  Den här typen av data kommer bidra till att förbättra noggrannheten av översvämningsprognoser i framtiden. Genom att se hur vattnet förflyttar sig kan man snabbare sätta in hjälp där det behövs. Den hjälper även forskarna att förstå mer om hur vattnets kretslopp mellan hav, atmosfär och mark går till.

Bild: De här två kartorna som genereras med hjälp SMOS uppgifter, visar markfuktighet i centrala Europa den 31 maj och den 2 juni 2013. Det blåa indikerar blötare jord och de gula och orangea fälten visar torrare jord. Exempelvis innebär ett värde av 0,50 (det blåa) att det finns 500 liter vatten i en kubikmeter jord. Källa: CESBIO/ESA.

SMOS står för Soil Moisture and Ocean Salinity. Och som namnet antyder mäter den mängden vatten i jordens ytskikt och koncentrationen av salt i havsvattnets översta lager.

Bild: Översvämningarna i Centraleuropa har lett till att den internationell så kallade Charter Space and Major Disasters har aktiveras. Det är ett samarbete mellan flera olika länder och satelliter vilket ger ett enhetligt system för datainsamling och leverans till dem som drabbats av katastrofer. Källa: DLR/Astrium Services/Infoterra GmbH/map ZKI

Vi har tidigare skrivit om Disaster Charter, läs om det här.

Klipp: Satelliter till hjälp för människor på flykt från kriget i Syrien. Källa: UNOSAT.

FNs flyktingorgan UNHCR arbetar med att leda och samordna internationella insatser för att skydda flyktingar världen över. Här kan rymdforskning och satelliter vara till stor hjälp.

Klippet nedan visar hur satelliterna används som ett av verktygen för att hjälpa flyktingar i det krigsdrabbade Syrien. Bland annat genom att kartlägga områden där det inte sedan tidigare finns kartor, men också för att ta reda på var en vattenbrunn, matservering eller läkarstation ska placeras för att kunna användas av så många som möjligt.

Bild: En av de två BRITE-teleskopen som inte är större än två mjölkpaket. Källa: UTIAS Space Flight Laboratory.

Världens minsta rymdteleskop skickades ut i rymden förra måndagen, den 25 februari. Den är en del av ett uppdrag som ska bevisa att även ett mycket litet teleskop kan tänja på astronomins gränser. BRITE, Bright Target Explorer, heter den och består egentligen av två teleskop om man ska vara exakt. BRITE räknas som en satellit, alltså är ett mindre objekt som kretsar runt ett annat större objekt, som en planet exempelvis. Faktiskt den första nano-satelliten med ett uppdrag avsett för astronomi...och den minsta. Den tidigare världs-rekordhållaren för små rymdteleskop var MOST, en satellit på 53 kg som sköts upp 2003 och fortfarande är i drift. Hubble väger 11 ton. BRITE väger 7 kg vardera.

Tanken är inte att BRITE ska ta en massa fina bilder, som Hubble gör, utan snarare observera stjärnor och dokumentera förändringar i deras ljusstyrka över en längre tid. För att utföra exakta mätningar av stjärnors ljusstyrka måste teleskopet vara ovanför atmosfären. Om den inte är det så uppstår annars något som kallas scintillation. Det är den atmosfäriska effekten som gör att det ser ut som att stjärnorna tindrar. Det gör att det är svårt att se variationer i de relativt små förändringar i ljusstyrkan som stjärnorna har. Genom att undvika detta kan ett mycket litet teleskop uppe i rymden producera mer exakta uppgifter än ett mycket större teleskop nere på marken. Dessutom, till skillnad från teleskop på jorden som är värdelösa under dagen, i molnigt väder eller när stjärnorna står under horisonten, så kan ett teleskop i rymden observera stjärnorna hela tiden.
 

Bild: Här görs de sista finjusteringarna av BRITE innan uppsändningen. Källa: Johannes Hirn, Universitetet i Toronto.

De här satelliterna är en del av den nya våg av nano-satelliter som kan utformas, byggas och skickas upp både snabbare och billigare.

Bild: Varje år räddas massvis av människor med hjälp av ett globalt satellitsystem. Källa Art Presse.

COSPAS-SARSAT. Bokstäver som vid en första anblick kan se både krångliga och intetsägande ut. Men faktum är att det bakom denna förkortning döljer sig ett system av satelliter som varje år bidrar till att rädda livet på massor av människor över hela världen.

COSPAS-SARSAT är från början delvis en rysk förkortning. COSPAS betyder Cosmicheskaya Sistema Poiska Avariynyh Sudov (ungefär rymdsystem för att söka efter fartyg i nöd). SARSAT är dock engelska och står för Search And Rescue Satellite-Aided Tracking. USA, Ryssland, Frankrike och Kanada äger idag de cirka 20 satelliter som utgör systemet, och totalt är omkring 40 länder världen över medlemmar, däribland Sverige.

Enkelt uttryck fungerar systemet så här; när någon larmar om nöd i Sverige fångas det av en satellit som i sin tur skickar ner informationen till någon av systemets ca 50 parabolantenner som finns utsprida över världen. Larmet avslöjar vart i världen larmet registrerats. Det land eller de länder som berörs får larmet. En övervakningscentral i Norge förmedlar händelser i Norden och baltländerna till nationella centraler. Larm i Sverige kommer allra först till Sjö- och flygräddningscentralen i Göteborg.

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, är ansvarig för systemet här i Sverige. Vilken nytta har de egentligen av satelliterna? Vi tog kontakt med Lars Olsson som arbetar på myndighetens enhet för ledningssystem och beslutsstöd.

Vilka är de största fördelarna med satellitbaserade system?
- Helt klart att man inte behöver ha radio/mobiltäckning och att det är ett internationellt system som fungerar över hela världen. Dessutom finns överenskomna rutiner för utbyte av information mellan räddningscentraler mellan olika länder.

Vid vilka händelser skulle detta system kunna ha extra stor betydelse?
- Systemet är ju till stor hjälp vid tillfällen när man är utanför täckningsområdena för radio och mobiltelefoner vid speciellt vid flyg och sjöfart, satelliterna kan också snappa upp signaler från nödställda vid exempelvis ensamarbete i skogen, fjällvandringar etc.

Vill du veta mer om COSPAS-SARSAT? Här kan du läsa mer om hur satellitsystemet fungerar och den stora betydelse det hade för myndigheten NOAA, som vi skrev om igår, i räddningsarbetet i samband med stormen Sandy som drog in över USA i oktober.

Bild: Förorenings-sensorn TEMPO ska kontrollera luftkvaliteten över Nordamerika. Källa: NASA.

Idag kan man säga att det finns två huvudgrupper av satelliter som skickas upp. Dels de med vetenskapliga instrument ombord som ska studera olika företeelser i universum, utföra olika typer av tester eller övervaka jorden. Dels alla de kommunikationssatelliter som t.ex. tv-bolag skickar upp för att vi ska kunna titta på tv. För första gången kommer nu dessa två helt olika användningsområden samsas på en och samma satellit. Det kommer att ske under 2017 då NASA:s förorenings-sensor TEMPO placeras ombord på en kommersiell kommunikationssatellit.

TEMPO (The Tropospheric Emissions: Monitoring of Pollution) kommer att flyga i en geostationär bana mer än 22.000 miles (cirka 35 000 kilometer) ovanför jordens ekvator. Den ska observera jordens atmosfär i ultravioletta och synliga våglängder för att mäta koncentrationen av förorenande ämnen över Nordamerika. TEMPO ska bland annat spåra föränderliga nivåer av ozon, kvävedioxid och svaveldioxid i atmosfären. Med hjälp av TEMPO förväntar sig NASA göra betydande framsteg inom forskningen för luftkvalitet.

NASA har även planer på att skicka upp ytterligare två nyttolaster ombord på kommersiella satelliter framöver. En av orsakerna är att det blir billigare eftersom man kan använda överkapaciteten på kommersiella satelliter.

Här kan du läsa mer om TEMPO.