Satelliter

Istäcket i Östersjön 2012 jämfört med 2011. Bilder SMHI
Förra året fick vi en riktig vargavinter med djup snö och utbredda isar över hav och sjöar. I år är läget inte riktigt detsamma. Stora delar av Bottenviken är inte istäckta ännu men om kylan bara håller i sig kan isbildningen gå snabbt skriver SMHI. SMHI är en flitig användare av olika former av satellitdata som processas och bland annat blir till kartor över isläget i Östersjön. Den europeiska fjärranalyssatelliten ENVISAT är en av flera satelliter som används för ändamålet. Alla kan ta del av kartorna och göra jämförelser med andra år på SMHI:s webbplats.

Snödjupet 26 januari 2012. Bild SMHI

På vår resa genom rymdsverige stannade vi i Norrköping och pratade med oceanografen Lisa Lind på SMHI om hur de arbetar med satellitdata för att bevaka isarna runt våra kuster. Se avsnittet här nedan.

Foto: Lehtikuva

Kl. 18.45 igår, 15 januari, slog delar av marssonden Phobus-Grunt ner drygt 100 mil väster om ön Wellington utanför Chiles kust enligt den ryska nyhetsbyrån Itar-Tass.

Rymdkanalen har tidigare skrivit om de svenska forskningsinstrumenten som var ombord.

Nu kan vi också berätta av några svenska björndjur (Tardigrader) fanns med ombord på Phobos-Grunt. Björndjur är millimeterstora varelser som klarar extrema levnadsförhållanden. Björndjuren kan dock inte ha klarat sig när Phobos-Grunt bröts sönder i atmosfären. De exemplar som var med ombord kom från Öland och Blekinge och var placerade i en egen kapsel med en diameter på 56 mm och en tjocklek på 18 mm. Vi har tidigare skrivit om björndjur i rymden.

Uppskjutningen av nästa generations vädersatellit, NPP, är planerad till den 28 oktober .

NPP står för “National Polar-orbiting Operational Environmental Satellite System Preparatory Project”. Satelliten kommer att samla in långsiktig data om klimatförändringarna och kortsiktig data om väderförhållanden.

Du kan följa nedräkningen på Nasas hemsida.

Äntligen! Så brukade det ju ropas när Svenska akademien offentliggjorde vem som vunnit Nobelpriset i litteratur men jag tycker att detta också skall saluteras på samma sätt. Det jag talar om är att det äntligen har blivit dags att sända upp de första satelliterna som kommer utgöra det Europeiska satellitbaserade navigeringssystemet Galileo. De senaste rapporterna gör gällande att allt går enligt plan inför uppsändningen den 20 oktober kl. 12:34:29 CET från Europas raketbas i Kourou i Franska Guyana.

Föremål för denna uppsändning är de två första s.k. IOV-satelliterna som skall verifiera systemets funktionalitet. Det kommer alltså att skjutas upp två satelliter på en och samma gång med Soyuz-raketen som sedan den 13 oktober står uppställd på sin plats och väntar på att få ge sig av. Etta andra par IOV-satelliter kommer sedan under nästa är att komplettera systemet och sedan rullar det på tills vi har totalt 18 satelliter i bana i en första fas.

Galileosystemet är utformat som en Walker-konstellation av sammanlagt 30 stycken satelliter fördelade i tre olika banplan för att ge global täckning. Man skall alltså oavsett var man är på Jorden kunna använda sig av systemet om man har en mottagare för Galileosignalerna. Satelliterna kommer att befinna sig i en så kallad MEO-bana på en höjd ovanför jordytan på ca 23 000 km.

För många är det amerikanska GPS-systemet synonymt med satellitbaserad navigering men förutom Europa så utvecklar även Kina och Ryssland sina egna globala system. Man hoppas på att alla dessa system i framtiden ska kunna integreras vilket skulle ge större tillförlitlighet och noggrannhet i navigationen jämfört med det enskilda systemet. Till detta kan läggas att antal regionala satellitbaserade navigeringssystem som bl.a. USA, Indien, Japan och Europa står för.

Nu håller vi tummarna för att allt verkligen går enligt plan på torsdag!

Bild: Galileo ESA

Bild: NASA
 

På fredag den 23 september plus/minus en dag kommer, enligt NASA:s beräkningar, den utrangerade amerikanska forskningssatelliten UARS (Upper Atmosphere Research Satellite) att kraschlanda på jorden. Satelliten skickades upp i september 1991 med rymdfärjan Discovery för att mäta kemiska föreningar i ozonskiktet, vind och temperatur i stratosfären samt energiflödet från solen.
Det mesta av satelliten kommer att förbrännas vid återinträdet i atmosfären men ca 26 föremål med en total vikt på 532 kg kommer att landa på jordytan. Men vi ska inte behöva vara oroliga för att träffas av skrot i huvudet för NASA menar att det är minimal risk att någon människa kommer till skada. Det sannolika är att rymdskrotet kommer att ta mark i havet eller i ödemarken i Ryssland, Kanada eller Australien. Skrotet färdas i en hastighet av 7-8 km/sek och beräknas landa mellan 57 grader norr och 57 grader söder om ekvatorn.

Under de senaste 50 åren har i genomsnitt en bit rymdskrot per dag träffat jorden utan att några människor eller egendom kommit till skada. NASA, det amerikanska försvarsministeriet och IADC (Inter-Agency Space Debris Coordination Committee)  följer URAS mycket noggrant och under de kommande dagarna rapporterar de allt mer frekvent här.
 

Och här finns mer att läsa om rymdskrot.

Kort om rymdskrot

-Rymdskrot är utbrända raketsteg, utrangerade satelliter och satellitfragment som cirklar kring jorden.

-Det finns ca 22 000 partiklar som är större än 10 cm och 500 000 som är större än 1 cm i bana runt jorden.