Satelliter

Video: SMART-1 skickades upp för 10 år sen

Peter Rathsman berättar om SMART-1

I år är det tio år sedan sonden SMART-1 skickades upp till månen. Det var en lättviktig sond på drygt 300 kg som skickades upp den 27 september 2003. Väl där använde satelliten infrarött ljus för att söka efter fruset vatten på månen. Men den 3 september 2006 tog uppdraget tvärt slut... Se filmen där vi träffar Peter Rathsman för att få veta vad som hände.

SMART står för Small Missions for Advanced Research in Technology.

”Svensksatellit” fyller fem

Fermi
Bild: Satelliten Fermi studerar gammablixtar. Källa: KTH.

Satelliten Fermi är världens känsligaste gammastrålningssatellit som sändes upp från Kennedy Space Center i maj 2008. Sedan dess har den skapat en helt ny bild av universums mest ovanliga och extrema fenomen – gammablixtarna. I det internationella forskningslag som står bakom satelliten finns svenska forskare från KTH, Stockholms universitet och Linnéuniversitetet.

Gammablixtar är mycket ljusstarka händelser i universum och hur de uppstår har sedan 70-talet gäckat forskarna. Med hjälp av information från Fermi har svenska forskare lett paradigmskiftet som har skett i förståelsen av orsaken till dessa gigantiska utbrott av gammastrålning. Det visar sig att strålningen i huvudsak uppkommer nära ytan av det eldklot som explosionen ger upphov till och som expanderar med nära ljusets hastighet.

Fermi har egentligen uppnått sin planerade livstid. Men eftersom satelliten alltjämt ger forskarna värdefull fakta om gammastrålning får den fortsätta sitt uppdrag. Grattis på femårsdagen och lycka till i fortsättningen säger vi på Rymdkanalen!

Här firas jubileet med en film som sammanfattar Fermis första fem år i rymden.


Klipp: En sammanfattning av Fermis första fem år i rymden. Källa: NASA.

Europas översvämningar bevakas från rymden

SMOS i omloppsbana

Bild: Satelliten SMOS i sin omloppsbana. Källa: ESA/AOES Medialab.

I nyheterna har man under de senaste dagarna kunnat läsa om stora översvämningar i delar av centrala Europa. Kraftiga regn har lett till katastrofala översvämningarna i Tyskland, Österrike, Tjeckien och Slovakien. Det är de mest omfattande översvämningarna på många, många år.  

Men vad har det här med rymden att göra? Jo, med hjälp av satelliter kan man övervaka de drabbade områdena. ESAs satellit SMOS har tagit bilder som visar hur vattnet rör sig.  Den här typen av data kommer bidra till att förbättra noggrannheten av översvämningsprognoser i framtiden. Genom att se hur vattnet förflyttar sig kan man snabbare sätta in hjälp där det behövs. Den hjälper även forskarna att förstå mer om hur vattnets kretslopp mellan hav, atmosfär och mark går till.

Översvämning i centrala Europa
Bild: De här två kartorna som genereras med hjälp SMOS uppgifter, visar markfuktighet i centrala Europa den 31 maj och den 2 juni 2013. Det blåa indikerar blötare jord och de gula och orangea fälten visar torrare jord. Exempelvis innebär ett värde av 0,50 (det blåa) att det finns 500 liter vatten i en kubikmeter jord. Källa: CESBIO/ESA.

SMOS står för Soil Moisture and Ocean Salinity. Och som namnet antyder mäter den mängden vatten i jordens ytskikt och koncentrationen av salt i havsvattnets översta lager.

Satellitbild över centraleuropa
Bild: Översvämningarna i Centraleuropa har lett till att den internationell så kallade Charter Space and Major Disasters har aktiveras. Det är ett samarbete mellan flera olika länder och satelliter vilket ger ett enhetligt system för datainsamling och leverans till dem som drabbats av katastrofer. Källa: DLR/Astrium Services/Infoterra GmbH/map ZKI

Vi har tidigare skrivit om Disaster Charter, läs om det här.

Rymdkanalen på presskonferens om Prisma och Picard

Pressmöte på Rymdstyrelsen

Under morgonen besökte Rymdkanalen en spännande tillställning. Rymdstyrelsen hade presskonferens, med inbjudna experter, för att berätta om ett nytt satellitprojekt med den svenska satelliten Prisma. Prisma ska delta i ett försöksuppdrag där den på försök ska navigeras till den franska klimatsatelliten Picard. Därefter är förhoppningen att fler satelliter ska kunna göra samma sak för att bistå med exempelvis bränslepåfyllning eller reparation om det behövs. Men även ta tag i gamla "döda" satelliter för att flytta dem till en omloppsbana där dom inte är i vägen. Städa rymdskrot helt enkelt.

Här kan du se vår film från presskonferensen.

Satelliter till hjälp för människor i nöd


Klipp: Satelliter till hjälp för människor på flykt från kriget i Syrien. Källa: UNOSAT.

FNs flyktingorgan UNHCR arbetar med att leda och samordna internationella insatser för att skydda flyktingar världen över. Här kan rymdforskning och satelliter vara till stor hjälp.

Klippet nedan visar hur satelliterna används som ett av verktygen för att hjälpa flyktingar i det krigsdrabbade Syrien. Bland annat genom att kartlägga områden där det inte sedan tidigare finns kartor, men också för att ta reda på var en vattenbrunn, matservering eller läkarstation ska placeras för att kunna användas av så många som möjligt.

 

Kommer sommarvärmen med Metop-B?

Metop-BBild: Metop-B har nu ersatt Metop-A som huvudrapportör till väderstationerna på jorden. Källa: NASA.

Att vi kan förutse vädret upp till tio dagar i förväg till stor del vädersatelliten Metop-As förtjänst. Sedan 2006 har satelliten nämligen övervakat det som händer i vädersammanhang på och omkring vår planet, varje dag året om. Men efter lång och trogen tjänst är det nu dags för ett av Metop-As lite yngre syskon att ta över.

Den 24 april tog Metop-B över som huvudrapportör till väderstationerna på jorden från cirka 800 kilometers höjd. Metop-B skickades upp redan i september 2012 men har sedan dess kalibrerats och justerats av forskarna för att prognoserna ska bli så detaljerade och pålitliga som möjligt.

Både Metop-A och Metop-B är delar av ett längre projekt från organisationen EUMETSAT som ska studera väderförhållanden ända fram till 2020. Men redan 2017 är det dags för nästa satellit, Metop-C, att skickas upp.

Låt oss nu hoppas på att Metop-B kan leverera massor av värdefulla fakta, men också för med sig fint väder till sol och bad hela sommaren! Eller hur?

Världens minsta rymdteleskop har skickats ut i rymden

Rymdteleskopet BRITE

Bild: En av de två BRITE-teleskopen som inte är större än två mjölkpaket. Källa: UTIAS Space Flight Laboratory.

Världens minsta rymdteleskop skickades ut i rymden förra måndagen, den 25 februari. Den är en del av ett uppdrag som ska bevisa att även ett mycket litet teleskop kan tänja på astronomins gränser. BRITE, Bright Target Explorer, heter den och består egentligen av två teleskop om man ska vara exakt. BRITE räknas som en satellit, alltså är ett mindre objekt som kretsar runt ett annat större objekt, som en planet exempelvis. Faktiskt den första nano-satelliten med ett uppdrag avsett för astronomi...och den minsta. Den tidigare världs-rekordhållaren för små rymdteleskop var MOST, en satellit på 53 kg som sköts upp 2003 och fortfarande är i drift. Hubble väger 11 ton. BRITE väger 7 kg vardera.

Tanken är inte att BRITE ska ta en massa fina bilder, som Hubble gör, utan snarare observera stjärnor och dokumentera förändringar i deras ljusstyrka över en längre tid. För att utföra exakta mätningar av stjärnors ljusstyrka måste teleskopet vara ovanför atmosfären. Om den inte är det så uppstår annars något som kallas scintillation. Det är den atmosfäriska effekten som gör att det ser ut som att stjärnorna tindrar. Det gör att det är svårt att se variationer i de relativt små förändringar i ljusstyrkan som stjärnorna har. Genom att undvika detta kan ett mycket litet teleskop uppe i rymden producera mer exakta uppgifter än ett mycket större teleskop nere på marken. Dessutom, till skillnad från teleskop på jorden som är värdelösa under dagen, i molnigt väder eller när stjärnorna står under horisonten, så kan ett teleskop i rymden observera stjärnorna hela tiden.
 

BRITE

Bild: Här görs de sista finjusteringarna av BRITE innan uppsändningen. Källa: Johannes Hirn, Universitetet i Toronto.

De här satelliterna är en del av den nya våg av nano-satelliter som kan utformas, byggas och skickas upp både snabbare och billigare.

Landsat 8 förbereds inför sitt arbete i rymden

Landsat 8 skickas upp

Bild: Landsat 8 sköts upp för cirka två veckor sedan. Den åkte ombord på en Atlas-V raket från Vandenberg Air Force Base i Kalifornien. Källa: United Launch Alliance.

 

Nu är det två veckor sedan satelliten Landsat 8 skickades upp, eller 14 dagar, 16 timmar och 58 minuter sen för att vara exakt. Uppsändningen gick bra och satelliten är nu på plats i rymden.

Teamet som rattar satelliten har slutfört den första fasen av satellitens aktivering. Det innebär att alla delsystem har satts i gång. Däribland framdrivningen och strömmen till de två instrumenten Operational Land Imager (OLI) och Thermal Infrared Sensor (TIRS). De  genomgår just nu en torkperiod då instrumenten värms upp för att säkerställa att fukt inte finns på satellitens viktiga delar. Inom några veckor får instrumenten svalna för att det ska bli möjligt att börja ta bilder av jorden.

Vi får med andra ord ge oss till tåls innan vi kan se några vackra bilder tagna av Landsat 8.

Landsat 8 strax innan uppsändning
Bild: Här ser vi hur Landsat 8 stod redo dagen innan uppsändningen. Källa: NASA/Bill Ingalls.

Globalt satellitsystem räddar liv på nödställda

Översiktsbild satellitsystem
Bild: Varje år räddas massvis av människor med hjälp av ett globalt satellitsystem. Källa Art Presse.

COSPAS-SARSAT. Bokstäver som vid en första anblick kan se både krångliga och intetsägande ut. Men faktum är att det bakom denna förkortning döljer sig ett system av satelliter som varje år bidrar till att rädda livet på massor av människor över hela världen.

COSPAS-SARSAT är från början delvis en rysk förkortning. COSPAS betyder Cosmicheskaya Sistema Poiska Avariynyh Sudov (ungefär rymdsystem för att söka efter fartyg i nöd). SARSAT är dock engelska och står för Search And Rescue Satellite-Aided Tracking. USA, Ryssland, Frankrike och Kanada äger idag de cirka 20 satelliter som utgör systemet, och totalt är omkring 40 länder världen över medlemmar, däribland Sverige.

Enkelt uttryck fungerar systemet så här; när någon larmar om nöd i Sverige fångas det av en satellit som i sin tur skickar ner informationen till någon av systemets ca 50 parabolantenner som finns utsprida över världen. Larmet avslöjar vart i världen larmet registrerats. Det land eller de länder som berörs får larmet. En övervakningscentral i Norge förmedlar händelser i Norden och baltländerna till nationella centraler. Larm i Sverige kommer allra först till Sjö- och flygräddningscentralen i Göteborg.

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, är ansvarig för systemet här i Sverige. Vilken nytta har de egentligen av satelliterna? Vi tog kontakt med Lars Olsson som arbetar på myndighetens enhet för ledningssystem och beslutsstöd.

Vilka är de största fördelarna med satellitbaserade system?
- Helt klart att man inte behöver ha radio/mobiltäckning och att det är ett internationellt system som fungerar över hela världen. Dessutom finns överenskomna rutiner för utbyte av information mellan räddningscentraler mellan olika länder.

Vid vilka händelser skulle detta system kunna ha extra stor betydelse?
- Systemet är ju till stor hjälp vid tillfällen när man är utanför täckningsområdena för radio och mobiltelefoner vid speciellt vid flyg och sjöfart, satelliterna kan också snappa upp signaler från nödställda vid exempelvis ensamarbete i skogen, fjällvandringar etc.

Vill du veta mer om COSPAS-SARSAT? Här kan du läsa mer om hur satellitsystemet fungerar och den stora betydelse det hade för myndigheten NOAA, som vi skrev om igår, i räddningsarbetet i samband med stormen Sandy som drog in över USA i oktober.

 

Är planetjägaren CoRoT kaputt?

Corot
Bild: Satelliten CoRoT har problem med att producera vetenskapliga data. Källa NASA.

På initiativ av den franska rymdorganisationen CNES sändes satelliten CoRoT (COnvection ROtation and planetary Transits) upp i december 2006. Satellitens främsta uppgift har varit att undersöka sammansättning och ålder hos olika stjärnor, men också att utforska universum för att hitta eventuella nya planeter. Ett uppdrag som CoRoT skött med bravur – förutom att ge en mycket bra bild av stjärnor som inte utforskats tidigare har satelliten upptäckt över 700 nya planeter. Verkligen imponerande!

Men under förra veckan nåddes vi av oroväckande information. På CNES hemsidan stod det att läsa att satelliten plötsligt tappat sin förmåga att producera vetenskapliga data. Så hur står det egentligen till med CoRoT? Vad är det som har hänt och går den att reparera? För att få svar på våra frågor vände vi oss till Malcolm Fridlund. Han är astronom och vetenskaplig projektledare för CoRoT.

Malcolm, hur står det egentligen till med CoRoT?
- Ja, CoRoT har råkat ut för problem. Det är någonstans i gränssnittet, alltså förbindelselänken, mellan DPU (Data Processing Unit) #2 som fallerade den 2 nov när satelliten kom ut ur South Atlantic Anomaly, ett strålningsbälte över Brasilien. Samma sak hände med DPU #1 2009 och sedan dess har vi bara observerat med halva detektorn. CNES jobbar på problemet. Men om det inte kan åtgärdas så är sagan slut.

Men det finns en liten chans att CoRoT går att rädda. Det verkar som om problemet inte är i själva DPUn utan just i själva gränssnittet till 1553 bussen (som innehåller alla stödfunktioner till instrumenten) på plattformen. CNES tänker stänga av hela satelliten, så kallat safe mode, i början av december och sedan starta om den med en reserv 1553 bus som finns ombord och som aldrig har använts. Fungerar detta kommer kanske BÄGGE halvorna av detektorn tillbaks! Annars är det nog inte mycket som återstår att prova. Håll tummarna!

Kika gärna på klippet nedan om du vill se och höra Malcolm berätta mer om CoRoT-satelliten och dess uppdrag.