gästbloggare

Gästbloggare: ESA-konferens om fjärranalys

Kjell Wester

Bild: Kjell Wester från Brockmann GEomatics i sin monter på ESAs Living Planet Symposium.

Rymdstyrelsens Göran Boberg har varit på ESA-konferensen Living Planet Symposium i Edinburgh. Det handlar om fjärranalys, och självklart har Göran skickat en rapport hem till oss.

 

Tjena!

Symposiet är ett jättestort arrangemang som hålls vartannat år och som växer hela tiden i takt med att ESA sänder upp fler och fler jordobservationssatelliter. Allt mer data blir tillgängligt för nya forskargrupper och användare. Det pratas här om cirka 1800 deltagare under veckan och vissa föredrag drog så mycket folk att det knappt fanns ståplatser kvar. ESA har lyckat fylla hela nio parallella sessioner med föredrag från morgon till kväll och ända fick 90 % av intresseanmälningarna för föredragen hänvisas till posterutställningen istället. 

Den svenska närvaron är också mer påtaglig i år än tidigare, både med deltagare, föredrag och posters. Rymdstyrelsen har i år stöttat forskarnas deltagande på symposiet med resebidrag. 

Kjell Wester från Brockmann GEomatics (bilden) passade på att arrangera en hel monter i utställningsdelen för att göra reklam för företagets tjänster. Tre, fyra fjärranalysbaserade tjänster beskrevs i montern. De fungerar som beslutsunderlag för länsstyrelserna för att underlätta och förbättra deras naturvårdsarbete. 

Kjell är lite luttrad och säger att han var här redan för 25 år sedan på en liknande tillställning och tycker att det inte hänt så väldigt mycket sedan dess på så sätt att många fjärranalytiker fortfarande arbetar med samma saker. Nya data och nya index men arbetet är i stor utsträckning fortfarande nära knutet till teknik och forskning och det har varit lite svårt att föra ut data i praktisk användning och nytta, tycker Kjell. Föredrag och posters handlar ofta om vad man KAN göra men Kjell har fått en hel del positiv respons från besökare för att de faktiskt GÖR något användbart också.

Mot detta kan användas att det faktiskt under hela symposiet har rullat en hel session som handlar om Copernicus och olika tillämpningar av det programmet. Även forskningens behov av data från Copernicus har behandlats. Detta visar att även om fjärranalystekniken och Living Planet Symposium fortfarande står forskningen nära så är ett skifte på gång med mer och mer hur data från fjärranalyssatelliter kan användas för praktisk nytta.

/Göran Boberg

Gästbloggare: Airway Monitoring – luftvägar och rymddamm

Lars Karlsson
Bild: Lars Karlsson framför en kopia av den luftsluss som finns på ISS. Här förbereds försöksverksamheten.

Efter en lyckad ansökan till European Space Agency, ESA, blev vårt forskningsprojekt ”Airway Monitoring” (övervakning av luftvägarna) år 2009 antaget som ett kommande försök på den internationella rymdstationen, ISS.

Så, vad handlar vår forskning om? Jo, både på jorden och i rymden kan vi drabbas av inflammerade luftvägar med andningssvårigheter som följd. Exempelvis då vi andas in en stor mängd damm och partiklar. Och det här är något som astronauter är mer utsatta för än vi andra – i rymden finns nämligen ingen gravitation som får dammet att falla ner på marken. Tänk er själva att allt damm ni har omkring er på hyllor och golv skulle sväva runt i luften! Som om det inte var nog kommer de rymdfarare som tar sig till månen och Mars dessutom att stöta på mån- och Mars-damm. Jag vet att rymddamm inte låter särskilt otäckt, men faktum är att just det här dammet är både vasst, reaktivt och elektriskt laddat och kan därför skada astronauternas luftvägar.

Vid inflammation i luftvägarna ökar halten av ämnet kvävemonoxid i utandningsluften. Så med andra ord kan man bevisa att en person har just luftvägsinflammation genom att mäta halten kvävemonoxid vid utandning. Det här görs redan idag här på jorden, men vår tanke är att denna metodik även ska finnas med på ISS och under framtida utforskning av månen, Mars och asteroider. Vårt projekt förbereder för sådana mätningar i framtiden, men innebär även ren grundforskning som kan främja människors hälsa här på jorden.

ISS - luftsluss
Bild: Den gröna pilen pekar ut var på rymdstationen som försöken kommer att göras.

Sedan 2009 har vi bland annat gjort massor av undersökningar i tryckkammaren på Karolinska Institutet här i Sverige. Vi har också fått godkänt att utföra vårt experiment uppe på ISS samt arbetat en hel del med att ta fram den teknik som behövs. Nu återstår finslipning, att utbilda astronauterna och att faktiskt skicka upp våra instrument till ISS under början av 2014. I dagsläget har vi rekryterat en europeisk samt två amerikanska astronauter som ska vara våra första försökspersoner på ISS med start i mitten av 2014.

Valeri Tokarev
Bild: Valeri Tokarev är kosmonaut och en av de frivilliga försökspersonerna. Här under en tidigare försöksserie där han andas ut och luften analyseras.

//Lars

Kan du inte få nog av Lars Karlsson och hans spännande forskning? Kika då på Rymdkanalens filmklipp från 2009.

Gästbloggare: Rymd-Carina rapporterar från konferensen "Protostars and Planets VI" med över 850 astronomer närvarande

Protostars and Planets VI

Bild: Den stora föreläsningssalen i Heidelberg Convention Center där 850 astronomer lyssnar på föredrag från morgon till kväll 15-20 juli 2013.
 

Som Carina skriver i sitt blogginlägg så funkar inte alltid e-post perfekt. Vi missade tyvärr detta under sommarledigheten. Inlägget är från mitten av juli.
 

Och så är vi igång -- i Heidelberg är nu konferensen "Protostars and Planets VI" första dag är avverkad (mån 15 juli 2013). Hela 850 astronomer från hela världen deltar och det är spännande att få lyssna till ny forskning om hur stjärnor och planeter bildas i de stora, iskalla molekylmolnen som finns mellan stjärnorna i vår och andra galaxer. Det är också kul att lyssna på diskussionerna när forskarna inte är överens vilket ofta är fallet. Föredragen pågår från morgon till kväll måndag-lördag denna vecka med några avbrott för postervisningar, lunch och fikaraster. Själva abstractboken är så tung så jag lämnar den på hotellet om dagarna för jag orkar inte bära runt på den. Efter konferensen ska föredragshållarna skriva varsitt kapitel i en bok som (förhoppningsvis) ska vara klar våren 2014 och den kommer nog att bli många hundratals sidor.

Jag har precis deltagit i den första omgången postervisning. Totalt kommer ca 650 postrar att visas! När det är så många kan man inte bara starta från början och gå igenom alla. Istället markerade jag de för mig mest intressanta postrarna i programmet och dessa letade jag reda på först. Sen gick jag igenom så många jag orkade av de resterande postrarna. Men man hinner inte ta många steg innan man träffar någon kollega som man stannar och pratar med så det tar sin tid. Jag avundas verkligen inte de personer som har fått uppgiften att titta på alla (!) postrarna för att utse två vinnare vars författare ska få ge ett kort föredrag om sin forskning.
Posters Protostars and Planets VI

Bild: Posterutställningen
En sådan här konferens är också ett toppentillfälle att blåsa liv i gemensamma projekt som man ofta har med kollegor från andra länder/universitet. Det gäller att passa på att jaga rätt på kollegor i varje paus som inte har hört av sig på länge eller som är svåra att förstå via email eller som inte verkar ha förstått mig. Email är bra, men inget slår personliga möten.

Efter denna första dag snurrar det i huvudet av all ny information. Det behövdes bara en enda dag för att få nya idèer och infallsvinklar och jag kan knappt vänta på att få sätta igång och testa. Jag hoppas att de resterande fem dagarna kommer att bli lika givande. Programmet är i alla fall lovande. I morgon väntar till exempel föredrag om massiv stjärnbildning, molnkollaps och bildandet av diskar och utflöden, utveckling av protostjärnor, åldrar på unga stjärnor, bildandet av stjärnhopar och deras feedback på gasen. Mot slutet av veckan blir det mer om planetbildning och exoplaneter (planeter kring andra stjärnor).

 

Ha en bra sommar!

Hälsningar från rymd-carina.

Gästbloggare: Hälsningar från sommarskolan på Onsala rymdobservatorium

Studenter i Onsala
Bild: En av grupperna i kontrollrummet där studenterna observerar kolmonoxid i det mörka molnet CB 17 på ett avstånd av ca 1000 ljusår.

Nu är årets sommarskola på Onsala rymdobservatorium i full gång! Just nu jobbar 18 studenter all sin vakna tid med att lära sig mer om molekyler i rymden. Hur man observerar dem, hur man gör modeller av strålningstransport, om kemin i interstellära moln, och vilken information man kan få ut av molekylerna. Våra inbjudna lärare och de antagna studenterna har kommit från hela världen. Förutom Sverige och Norden så finns representanter från Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Japan, USA, Tjeckien, Italien, Österrike, och England. Skolan är organiserad av Nordiska nätverket för astrobiologi, Stockholms centrum för astrobiologi och Onsala rymdobservatorium.

De första dagarna förra veckan var fullproppade med föredrag men från och med i torsdags har de delat in sig i mindre grupper för att genom praktiskt arbete lära sig hur man observerar med Onsalas 20-metersteleskop. De får även testa att göra datormodelleringar av kemin i rymden och på ytan av små stoftkorn som används för att tolka det vi observerar.

Studenter i Onsala 2
Bild: Studenterna jobbar på för att lära sig mer om molekyler i rymden.

Jag själv får nog jobba riktigt länge ikväll. Måste göra klart ett föredrag om rymdteleskopet Herschel som jag ska hålla i morgon klockan 10. Mitt stora problem är att föredraget inte får ta mer än 45 min - hur ska jag hinna med allt jag vill säga om Herschels alla observationer och alla nya fantastiska upptäckter? Det känns som ett omöjligt uppdrag!

Efter morgondagens alla föreläsningspass så återstår bara en dags arbete för studenterna då de ska bearbeta de data de observerat med 20-mertersteleskopet innan hemresan på onsdag. Men vi har alla fått nya vänner och nya samarbetspartners. En riktigt lyckad sommarskola!

//Rymd-Carina

Gästbloggare: Spännande diskussioner i Höör - isotoper som ett verktyg i forskning om liv på jorden och i rymden

 
Bild: besök på ön Ven

 

Förra veckan var det en tvärvetenskaplig konferens i Höör anordnat av Nordiska nätverket för astrobiologi. Det gemensamma intresset hos de deltagande astronomerna, geologerna, biologerna och läkarna är livets uppkomst och utveckling på jorden såväl som i rymden. Denna konferens var speciellt ägnat åt presentationer och diskussioner om hur isotoper kan användas i denna forskning. Till exempel kan man med hjälp av isotopkvoter i astronomi bestämma hur olika molekyler bildas ute i iskalla rymden och dessutom undersöka om molekyler, vatten och livets byggstenar levererats till jorden från meteoriter och kometer -- eller ej . I geologi kan isotoper t ex användas för datumbestämning för tidig geologisk bildning, och i biologi underlättar det studier om livets uppkomst och utveckling här på jorden.

Konferensen avslutades med ett populärt besök på ön Ven (se bild). Här bedrevs unik forskning av Tycho Brahe och medarbetare för ca 400 år sedan. Observatoriet Uraniborg är ett av världens första vetenskapliga institut där dussintals människor arbetade dygnet runt under Tycho Brahes ledning. Under 20 år var Ven ett vetenskapssamhälle som saknade motstycke i Europa.

Nästa vecka så ordnar nätverket tillsammans med Onsala rymdobservatorium och Stockholms universitet en sommarskola för doktorander. Just nu pågår förberedelserna för fullt. I nästa veckas blogg får ni höra hur det går när studenterna ska lära sig att använda vårt stora 20 meters radioteleskop för att bestämma massan hos ett stort interstellärt moln.

Är du intresserad av astrobiologi? Titta in på vår hemsida och få mer information och tips om event:

http://www.nordicastrobiology.net/

Rymd-Carina.

 

Carina Persson, eller "Rymd-Carina" som Mix Megapol kallar henne, är astronom och jobbar på Onsala rymdobservatorium ca 4 mil söder om Göteborg

 

 

Slutresultat från SOLAR-projektet

Lödprover 1
Bild: Lödprover tagna med ett mikroskop på Kemi-Tornio University of Applied Sciences. Källa: SOLAR.

När vi nu fått ner experimentet och plockat ut våra lödprover började en helt ny fas av projektet - nämligen att analysera proverna och kunna analysera hur bra vi faktiskt lyckats med våra lödningar.

För att kunna dra några slutsatser om hur mycket ”voids” eller hålrum som fanns i proverna åkte vi till ett laboratorium tillhörande Kemi-Tornio University of Applied Sciences där vi tittade på lödningarna var för sig med röntgen. Kvalitén på en lödning kan också till stor grad bedömas av att titta på hur matt eller blank ytan är så av den anledningen använde vi oss också av ett mikroskop.

På bilden (ovan) från mikroskopet kan man tydligt se att proverna gjorda under tryck är blanka vilket tyder på en bra lödning medan de gjorda i vakuum är matta. Mattheten beror på att det tar för lång tid för vakuumproverna att stelna när det inte finns någon luft som kan leda bort värmen.

Lödprover 2
Bild: Röntgenbilder av proverna. Källa: SOLAR.

Från röntgenbilderna såg vi att vakuumprover som genomfördes på jorden gav mycket liten del hålrum precis som förväntat. Man kan också se att provet har varierande densitet (ser ut som nålar) på grund av att det tog för lång tid att stelna. Det är dock inte sprickor och ser värre ut än vad det är eftersom det inte försämrar kvalitén alltför mycket. Däremot vid låg gravitation ger de trycksatta proven mycket dåligt resultat vilket var det motsatta från vad vi hade väntat oss.

Varför resultatet blev det motsatta mot vad vi fick på jorden har vi hittills bara spekulerat om, men vad som kanske är mest intressant är att vi lyckades skapa bättre lödningar i trycksatt miljö under låg gravitation än under markförhållanden. Detta tyder på att rymdkvalificerade lödningar kan göras även under låg gravitation vilket skulle öppna upp möjligheter för reparationer på bemannade rymdfarkoster. Den 9e juni åker vi ner till Thun i Schweiz för att presentera resultatet på ett symposium. Vi ska efter det bedöma hur resultatet kan användas och vad som kan göras fortsättningsvis för att ytterligare utforska det här området. Kanske återkommer vi efter det!

Vill du läsa mer om oss under tiden så kan du göra det här.

Tack för den här gången!

/Anders Svedevall, projektledare SOLAR

 

Gästbloggare: I väntan på sommarlovet

Solnedgång i Kiruna

Hej allihopa, nu är vi tillbaka igen!
 
Här på Rymdgymnasiet är det fullt fart, som vanligt, speciellt nu de sista veckorna innan sommarlovet. Nu börjar de flesta av eleverna verkligen längta efter skolavslutningen den 14 juni, speciellt treorna som då tar studenten! Samtidigt blir det allt stressigare med de kurser som ska avslutas och alla olika nationella prov som ska klämmas in i mitten av alla andra prov och inlämningar.

Sen sist har vi hunnit med en hel del; bland annat har vi haft friluftsdag. Eftersom skolan har en så nordlig placering så har vi finfina skid- och vintermöjligheter. En del åkte iväg till Riksgränsen för utförsåkning en dag, andra pimplade, några åkte längdskidor eller pulka.

Dessutom har även kvalificeringsprovet till Astronomiolympiaden gått av stapeln. Fem elever från Rymdgymnasiet deltog och alla vi var överens om hur otroligt svårt det var. Vanligtvis har vi våra kära formelsamlingar till hands, men till Astronomiolympiaden måste man kunna alla formler och liknande i huvudet. Svårt, minst sagt. Tyvärr blev det ingen från rymdgymnasiet som vi fick skicka till finalen i Litauen, men en Kirunabo och även deltagare vid astronomilägerskolan som Rymdgymnasiet höll i tidigare i vår. Stort grattis Torbjörn Nilsson!

För ett par helger sedan var det även Kristi himmelfärdshelgen och då anordnades ett stort lan på Folkets Hus här i Kiruna av föreningen Astronomiska Enheten som drivs av elever från skolan. Det var mycket lyckat och många människor var där och spelade alla möjliga olika spel.

Så sent som idag fick vi elever på skolan lyssna på alla treors redovisningar om sina projektarbeten och jag tror att detta väckte många idéer bland både oss i åk. 2 men även de i åk. 1. Vi tyckte åtminstone att det var både lärorikt och intressant!

All snö här uppe har till slut smällt bort och flera dagar den senaste veckan har vi haft varmast i hela Sverige! Någonting som VIGarna på skolan självklart inte gillar så starkt, men vi söderlänningar som inte riktigt är utrustade med isbjörnspäls njuter av solen och värmen, trots att vi behöver sitta i skolbänkarna ett par veckor till.
 
Ha det bra tills vidare, nu ska vi gå ut i det fina vädret och gotta oss i solen istället för att få fyrkantiga ögon av våra datorer för en liten stund.
 
/Anna och Lina

 

Ps: Här kan ni läsa fler gästbloggsinlägg från Anna och Lina.

Gästbloggare: ENTER.SPACE med GeekGirl Meetup

Idag gästbloggar Ebba Kierkegaard, konsult inom produktutveckling och rymdansvarig på helgens icke-konferens Geek Girl Meetup på Tekniska Museet.
 

Raketmotorer, ”crew selection workshop” och JUICE på Jupiter – den 25-26 maj är det dags för GeekGirl Meetup  på Tekniska Museet i Stockholm #GGM13. På temat ENTER.SPACE kommer vi att utforska och upptäcka galaxer, Sci-Fi, spel, astronomi, satelliter, rymdquiz, kodning, programmering, design, innovationer, teknikutveckling och robotar.  Här är allt du behöver veta inför helgen!

Och här kan man höra när jag berättar om GGM13 för Sveriges Radio om varför ett kvinnligt nätverk är bra, hur mitt rymdintresse startade och varför Kiruna är en spännande stad. För er som är nyfikna på den rymdkursen som jag nämnde så hittar ni den här!

Förra året under #GGM12 med tema ”Beautiful data” berättade jag om jordobservation, fjärranalys och rymdteknik stort sett och det visade sig att geek girlsen var rymdtokiga så de kom snabbt fram till att #GGM13 får ha rymdtema! Min roll i kärntruppen har varit ”rymdexpert”, har bollat årets upplägg med Linda som är programansvarig och letat kvinnliga förebilder i rymdindustrin som inspirationstalare.

Planeringsmöte GGM 2013

Bild: Arbetsmöte i januari 2013. Linda sätter konferensnamnet ENTER.SPACE vilket vi går ut med på Twitter. Sedan firar vi med påskmust (!) och indisk mat. See you all in Space!

”Rymdkvinnorna" var faktiskt lätta att hitta och de allra flesta ville vara med utan att blinka – de som inte kunde medverka är upptagna på hemliga (?) uppdrag men hade gärna varit med! Alltså, på programmet har vi exempelvis Karin Nilsdotter "Space - your next adventure!" som arbetar för att etablera en europeisk rymdhamn i Kiruna, Mia Caderas som pratar på temat "Failure is not an option!" om kvalitetssäkring och konsekvenserna av att man inte kan reparera en Satellit i rymden, Gabriella Stenberg och Daria Mikhaylova som är forskare och ingenjör från Institutet för rymdfysik, IRF, som berättar om ett rymdäventyr till jätteplaneten Jupiter & radarn MARA på Antarktis, min tidigare arbetsgivare Cecilia Hertz – industridesigner på Umbilical Design, Eva Sallander - Doktor i fusionsplasmafysik som bygger ECAPS raketmotorer, min lärare Carol Norberg som är kursansvarig för Human Spaceflight and Exploration som håller en ”crew selection workshop”, m.fl.

Men många talare är också "geek girls" som normalt sett arbetar med kod, web, startups, som berättar om saker som inspirerar dem. En av de första att anmäla sig var Tilde @tildedrinkstea
Mattson, som kommer berätta om hur sci-fi påverkar vår utveckling, från Jules Vernes tankar om resor till månen och till faktiska lösningar så som cat scan och magnetröntgen som inspirerats av dr McCoys medicinska verktyg i första Star Trek.

Vi har också några praktiska programpunkter med kunniga föreläsare om user design, creative commons, framtidens retail, hur man bygger kundrelationer och partners i startups, Starcraft2 och esport, olika kulturella planeter - hur man använder Facebook i Tunisien, coaching i att skriva ett ansökningsbrev eller en säljande text som tar dig mot stjärnorna, gruppdynamikövning där man kan tillsammans kan konstruera och bygga ett måntorn!

Man kan säga att vi har allt ifrån verklig "rocket science", till diskussioner om hur man som eldsjäl eller entreprenör hushåller med sitt eget raketbränsle! Totalt är det ca 30 talare i tre parallella spår under två dagar och ca 250 deltagare. Mer info om talarna återfinns i programmet. Några talks är på engelska men de flesta är på svenska.
/Ebba

Geek Girl Meetup Coreteam

Bild: Geek Girl Meetup Coreteam från vänster till höger: Projektledare: Hanna  @Metsis Metsis, Programansvarig: Linda @copylinda Sandberg, Rymdansvarig: Ebba @ebbakier Kierkegaard.

Delar av konferensen livesänds på webben. Följ Geek Girl Meetup på Twitter och på  hashtaggen #GGM13. För mer information: www.geekgirlmeetup.com/stockholm

Mer information om GGM:

För press

Bilder

 

 

Ny gästbloggare: Ebba - civilingenjör, entreprenör och lite av en rymdexpert

Ebba Kierkegaard

Lite om mig då!

Jag har studerat Integrerad Produktutveckling på KTH, civilingenjörsutbildning i maskinteknik. Entreprenörskapskurser på SSES. Skrev min kandidatuppsats om ekodesign 2008, om metoder att skapa mer ressurssnåla produkter och tjänster. Fick upp intresset för rymden genom Sheridan Tatsuno, en tech startup coach i San Francisco som jag råkade sitta bredvid på en konferens (Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum, 2009). Han gav sin syn på det här med innovation, att de senaste 50 åren av teknikutveckling har drivits av konkurrens, medan de kommande 50 åren kommer drivas av samarbete. Se bara på rymdkapplöpningen under kalla kriget till att vi nu har ett internationellt samarbete i och med den internationella rymdstationen ISS. Inspirerande – jag kunde direkt relatera, då jag både har skrivit uppsats om rymdkapplöpningen på historian i gymnasiet (bra tips om man vill göra något roligt av det ämnet!) och läst om öppen innovation på KTH.

Sheridan tipsade mig om Umbilical Design där jag några månader senare började arbeta med rymdtekniköverföring genom initiativet Down to Earth. Samma år släppte Swentec, Sveriges miljöteknikråd, en rapport om hur spetsteknologi såsom rymdteknik, IT-, bio- och nanoteknik kan skapa framtidens miljötekniska lösningar. Rekommenderas till alla som är intresserade av hur innovationer kan bidra till hållbar utveckling, eller omvänt, hur behovet av att skapa hållbara lösningar kan driva innovation!

Under mina tre år som projektkoordinator för Down to Earth var de häftigaste erfarenheterna nog de möten jag var med om tillsammans med Sheridan på NASA Ames i Kalifornien 2012. Men också då jag bjudit in CASC (Kinas största rymdorganisation med cirka 600 000 anställda) till Down to Earth konferens i Shanghai på världsutställningen 2010 och de kom i en delegation med 10 personer. Eller den tre veckors långa tågturnén med idégenerering på ”rymdstationen” i projektet Ungas Innovationskraft 2012.

Det mest lärorika kunduppdraget var nog produktutveckling med Volvo Personvagnar, en av utmaningarna var att hitta nya lättviktsmaterial som kan minska fordonens bränsleförbrukning. Rymdindustrin har extrema krav på hållfasthet och lättvikt etcetera och många gånger redan forskat fram lösningar som kan återanvändas i fler tillämpningar, vilket är en förklaring till varför det kan vara smart att satsa på rymdtekniköverföring. Från industrins perspektiv kan det kallas öppen innovation då man letar utanför företagets egen forskning och utveckling efter nya lösningar.

När jag hamnade på Geek Girl Meetup 2012 #GGM12 så tog jag upp exempel på rymdteknik som söker tillämpningar, ett exempel är NASAs 3D terrängvisualiseringsteknik "World Wind" som använts i militären och som i tredje led kan skapa kommersiell nytta, man söker helt enkelt fler industriella applikationer, eller vad som helst – blanda in musik eller konst, sa projektledaren Patrick Hogan på NASA Ames. NASA är duktiga på att samarbeta med icke-rymdindustri och arrangerar exempelvis SpaceApps Challenge, som i år även arrangerades lokalt i Sverige. Bland annat var Christer Fuglesang och Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg där och Olle menar att "öppen innovation" är framtiden. Spännande!

Sedan årsskiftet 2012/2013 har jag egen firma och konsultar inom produktutveckling där jag kan hjälpa till att ta forskningsbaserade idéer från prototyp till marknad.

Gästbloggare: Lyckad uppskjutning för SOLAR

Rexus
Bild: Den 9 maj lyfte studentraketen Rexus 13 från Esrange i Kiruna. Källa: SOLAR.

Det satt långt inne men till slut kunde vi i SOLAR-projektet efter ett och ett halvt års slit se vårt experiment skjutas upp från ESRANGE torsdagen den 9 maj.

Uppskjutningen var planerad till onsdagen men på grund av starka kastvindar pausades nedräkningen med 15 minuter kvar. Vi satt och väntade vid vår markstation i flera timmar tills fönstret för uppskjutngen hade stängt. I stället sattes nedräkningen till att börja 3:45 nästa morgon (eller blir det natt?).

Jag lyckades som en zombie ta mig till ”pre-flight”-mötet 3:15 för att få höra att på grund av dimman skulle det bli för svårt för helikoptern att åka ut och hämta tillbaks raketen. Det tycktes hänga en förbannelse över den här raketen, men nedräkningen började hur som helst med en planerad paus vid 5:45 för att avvakta bättre väder. Men som en skänk från ovan började det spricka upp vid 5:45 och den fruktade pausen blev bara i fem minuter.

Rexus 13
Bild: Rexus-raketen innan uppskjutning. Källa SOLAR.

Så nedräkningen fortsatte och vi kom närmare och närmare uppskjutning; med tio minuter kvar slå experimentet på, med två minuter kvar bekräftar jag att SOLAR är klar för uppskjutning. Så slutligen ”LIFT OFF”, och vi ser raketen bära av mot rymden. Ett ögonblick senare vänder vi blicken mot markstationen och ser att vi får ner data som indikerar att allting verkar fungera som det ska i experimentet. 90 sekunder in i flygningen slås värmen till våra lödprover på och vi kan äntligen pusta ut, allt har fungerat som det ska. Vi kunde även konstatera att trycket i vår trycksatta kammare hade hållt mycket bättre än väntat. Vi hade räknat med att förlora 10-20 procent men istället lyckades vi öka trycket med 5 procent på grund av temperaturökningen när vi smälte proverna.

Experiment solar
Bild: Team SOLARs experiment före och efter uppsändning. Källa SOLAR.

Efter att ha fått tillbaks proverna kunde vi även konstatera att allting hade smält precis som planerat vilket innebar att allting faktist hade gått bättre än väntat. Nu återstår förstås att få våra prover analyserade genom en x-ray scanner. Hur det går rapporterar vi om i nästa inlägg.

/Anders Svedevall, projektledare SOLAR