ESA

Äntligen! Så brukade det ju ropas när Svenska akademien offentliggjorde vem som vunnit Nobelpriset i litteratur men jag tycker att detta också skall saluteras på samma sätt. Det jag talar om är att det äntligen har blivit dags att sända upp de första satelliterna som kommer utgöra det Europeiska satellitbaserade navigeringssystemet Galileo. De senaste rapporterna gör gällande att allt går enligt plan inför uppsändningen den 20 oktober kl. 12:34:29 CET från Europas raketbas i Kourou i Franska Guyana.

Föremål för denna uppsändning är de två första s.k. IOV-satelliterna som skall verifiera systemets funktionalitet. Det kommer alltså att skjutas upp två satelliter på en och samma gång med Soyuz-raketen som sedan den 13 oktober står uppställd på sin plats och väntar på att få ge sig av. Etta andra par IOV-satelliter kommer sedan under nästa är att komplettera systemet och sedan rullar det på tills vi har totalt 18 satelliter i bana i en första fas.

Galileosystemet är utformat som en Walker-konstellation av sammanlagt 30 stycken satelliter fördelade i tre olika banplan för att ge global täckning. Man skall alltså oavsett var man är på Jorden kunna använda sig av systemet om man har en mottagare för Galileosignalerna. Satelliterna kommer att befinna sig i en så kallad MEO-bana på en höjd ovanför jordytan på ca 23 000 km.

För många är det amerikanska GPS-systemet synonymt med satellitbaserad navigering men förutom Europa så utvecklar även Kina och Ryssland sina egna globala system. Man hoppas på att alla dessa system i framtiden ska kunna integreras vilket skulle ge större tillförlitlighet och noggrannhet i navigationen jämfört med det enskilda systemet. Till detta kan läggas att antal regionala satellitbaserade navigeringssystem som bl.a. USA, Indien, Japan och Europa står för.

Nu håller vi tummarna för att allt verkligen går enligt plan på torsdag!

Bild: Galileo ESA

Oroande om ESA:s ExoMars. Detta visar svårigheterna med att samarbeta med NASA. Kongressen beslutar från år till år hur mycket pengar NASA får och plötsligt kan ett åtagande sägas upp. ESA har en stabilare (om än magrare) finansiering.

http://www.universetoday.com/89367/esas-exomars-mission-in-jeopardy/

Man får hoppas på det bästa.

Sven Grahn

Läs mer om Sven här.

Med anledning av att ESA:s programkommitté SPC (Science Programme Committee) har haft möte i Saltsjöbaden under två dagar tog Rymdkanalen ett samtal med kommitténs ordförande Lennart Nordh bara timmen efter att mötet avslutats. (Lennart har bidragit med mängder av nyttig kunskap hit till Rymdkanalen tidigare, bland annat i den här filmen)

Lennart Nordh har suttis som ordförande i kommittén i 3 år men den sista juni är uppdraget till ända. Han beskriver det som en väldigt roligt och intressant uppgift, men som självklart också haft sina svårigheter.

Vad innebär det att sitta som ordförande i SPC?
Min roll har varit att sitta en neutral företrädare för ESA:s samtliga 18 medlemsländer. Som ordförande i SPC för jag inte Sveriges talan utan det gör den svenska delegationen, jag för allas talan. Det är då mitt jobb att se till att diskussionerna fungerar bra så att kommittén kan komma fram till beslut.

Vad gör egentligen SPC?
SPC är den vetenskapliga kommitté som har som slutgiltigt ska bestämma vilka vetenskapliga projekt som ESA ska genomföra.

Har det fattats några viktiga beslut under dagarna i Saltsjöbaden?
Det var meningen att vi skulle fatta två beslut under mötet. Ett om vilka två nya medelstora projekt som skulle startas och ett rörande vilka stora projekt vi ska fortsätta studera. Dessa beslut kunde vi tyvärr inte fatta på grund av yttre omständigheter som bland annat hade att göra med NASA. Detta visste vi redan innan så under mötet har vi istället diskuterat flera andra projekt. Besluten kommer istället fattas under SPC:s möte i oktober.

Ett av projekten vi diskuterade var LISA (Laser Interferometer Space Antenna) Pathfinder. Det är ett projekt som har blivit mycket dyrare än planerat och därför diskuterade kommittén om vi skulle gå vidare med projektet eller inte. Vi kom fram till att vi skulle gå vidare men med en noggrann plan för 2012 och om målen i den planen inte uppnås hänger fortfarande ett cancelleringshot över projektet.

Bild: Lennart Nordh vid båten  där middagen intogs. Foto: Alice Sjöstrand

Vilket är ditt favoritprojekt inom ESA?
Herschel är ett av mina favoritprojekt. Det är att radio- och infrateleskop som sändes upp 2009 och ska vara uppe till 2012. Jag var med som en av förslagsställarna till det projektet redan 1983.

Du har ju jobbat på observatoriet ute i Saltsjöbaden i nästan 30 år, hur kändes det att vara tillbaka, fast i ett sådant här sammanhang?
Ja, jag började där 1969 och slutade 1998. Nu när vi var där och besökte observatoriet  under mötet kändes det som om jag varit där igår. Allt såg ut som när jag lämnade det och jag visste fortfarande vart alla knappar satt. Men det beror ju också på att de inte har förändrats sedan jag lämnade det. Idag är observatoriet inte längre i bruk.

Översta bilden: SPC delegaterna samlade i Saltsjöbaden. Foto: Alice Sjöstrand

Paolo Nespoli och besättningskamraterna Catherine Coleman och Dmitri Kondratyev landade tidigt i morse på jorden efter att ha avsluta sitt 159-dagars uppdrag på den internationella rymdstationen, ISS.

De landade klockan 04:27 CEST  på den Kazakstanska stäppen.  Soyuz TMA-20 avfyrade sina retrorockets för en mjuk och behaglig landning på hemplaneten. Välkommen hem!

Vill du läsa mer om Nespolis återkomst gör du det på ESA:s hemsida.

Bilder: Nespoli, Coleman och Kondratyev, ESA

Vi har kommit över en specialtryckt tidning som ESA gjort inför Christer Fuglesangs rymdfärd. Den är fullproppad med rolig och intressant information.

Vi kommer nog bjuda på några "go-bitar" här framöver. Till exempel som att du kan se ISS från jorden, kolla in när den passar din stad här. 

Och att rymdstationen har kretsat kring jorden drygt 15 gånger om dagen i nästan 11 år. Någon som vill räkna ut hur många varv det blir?