teknik

Fascination för Mars?

En tidig konceptskiss av curiosity.

Läste Metro Teknik idag, där stod det om Hollywood som nu tar sig an rymden och rymdforskning.

Det är James Cameron, ni vet han som gjorde Avatar som ska utveckla en 3 D-kamera som ska installeras på Marsroboten Curiosity. Han gör detta tillsammans med Malin Space Science System, ett teknikföretag i San
Diego.

Kan ju bli hur coolt som helst! Tror du han kommer lyckas?

Och jag har insett att jag är fascinerad över allas fascination över Mars, den röda planeten som så många drömmer om. Är du fascinerad av Mars? Varför i så fall?


Bild: En tidig konceptskiss av Curiosity. Metro Teknik/NASA.

Tips från Populär Astronomi

Vetenskapsfestival

Läser ni Robert Cummings blogg på Populär Astronomi? Då vet ni att han är på väg ner till Vetenskapsfestivalen i Göteborg... Vetenskapsfestival! Roligt tycker vi på Rymdkanalen. Det verkar väldigt spännande så är ni i Göteborg i helgen så titta förbi.

Trevlig helg!

Mer unika bilder på solen

Kolla in! Så cooool! Och sen läs mer här, ingen dålig bild på solen där heller!  

Gästblogg: Robert klurar kring Nanosatelliter

En nanosatellit

Åter på kontoret på Starbucks kom jag otvunget att tänka på nanosatelliter när jag idag intog min frukost..så det kan bli :-)

Nanosatelliter låter kanske mer exotiskt än vad det egentligen är. Begreppet nanosatelliter refererar egentligen bara till en klassning av satelliter med avseende på dess vikt. Man brukar säga att klassen nanosatelliter sträcker sig från 1 till 10 kilo. Den vanligaste nanosatellitplattformen kallas för CubeSat och är en kub med sidan 10 cm och den utvecklades på Standford Univesity i Kalifornien. En kub med sidan 10 cm kallas vidare 1U (U=unit) och sätter man ihop två stycken kuber blir det 2U osv. Stanford har även utvecklat en mekanism att sätta på raketen så att man kan separera upp till 3U på ett smidigt sätt. Detta gör att man kan fylla på med 3 stycken 1U satelliter eller en 2U och en 1U...ja ni fattar själva.

De största fördelarna med nanosatelliter anses vara att de är relativt små och lätta vilket reducerar kostnaden för att tillverka och sända upp dem. Men smakar det så kostar det och ofta får man göra avkall på satellitens duglighet i rymden. Vissa vetenskapliga instrument kräver helt enkelt en större plattform varför nanosatelliter inte alltid kan komma ifråga. Nanosatelliter var ju ett tema på workshopen och det visade sig att Kanada är väldigt duktiga inom detta område så där lärde jag mig något nytt.

Jag minns ett nanosatellitprojekt som bedrevs på Uppsala Universitet en gång i tiden när jag pluggade där som hette NanoSpace. Denna nanosatellit har inte kommit till att flyga än och projektet ligger nog lite på is för tillfället, här handlar det emellertid inte om en CubeSat. CubeSat's lämpar sig annars väl som studentprojekt på universitet och högskola och det pågår en uppsjö med sådana här projekt runt om i världen, det kanske var just det som var tanken med CubSat ifrån början.

/Robert

Bild överst: CubeSat, jämför med storleken på handen. Space.weber.edu.
Bild under: Nanosatellitens insida. Astc.uu.se.

En nanosatellit till

Gästblogg: Fjärde dagen - blåbärsmuffins, ballonger och raketer

Rexus-Bexus logo

Kontoret är för tillfället förflyttat till Starbucks på hörnet i närheten av mitt hotell. De bjuder på trådlös uppkoppling men blåbärsmuffin och kaffe får man köpa själv :)

Under den workshop i dagarna tre som anordnades av den kanadensiska rymdstyrelsen, CSA, så lyckades den svenska delegationen uppmärksamma våra kanadensiska vänner på REXUS/BEXUS. Det handlar om ett program som ger studenter möjligheten att bygga och flyga experiment på både sondraketer (REXUS) och ballonger (BEXUS). Detta är ett program som delas av Sverige och Tyskland där vi i Sverige valt att även bjuda in övriga medlemsländer inom ESA att delta. Det betyder att även kanadensiska studenter har möjlighet att föreslå experiment till det program eftersom Kanada är med i ESA som samarbetsland.

Detta var något som det kanadensiska samfundet inte riktigt hade koll på men nu har dom det tack vare två utmärkta presentationer från Olle Persson som jobbar på Esrange. Olle är ansvarig för REXUS/BEXUS-programmet och både ballongerna och sondraketerna sänds upp från Esrange utanför Kiruna!

För dig som vill veta mer om programmet och hur man gör för ansöka om att få flyga ett experiment så kika in på www.rexusbexus.net. Det finns även en grupp på Facebook om detta, vilket jag nyss upptäckte, kul!

/Robert

Bild: Logotypen för REXUS/BEXUS. rexusbexus.net
Bild under: Studenter under Bexus-kampanjen 2008. Foto:Roger Schederin

Robert Lundin jobbar på Rymdstyrelsen med industri- och fjärranalys och har banmekanik som specialintresse. Läs mer om honom här

Bexus 2008

Gästblogg: Tredje dagen - fast i Montreal

Robert lundin

Undertecknad - med inställd flight och fast i Montreal. Foto: Robert Lundin

Den sista dagen av workshopen ägnads åt att i plenum sammanfatta vad som framkommit under gårdagens parallellsessioner på de olika teman som adresserats.

Bland annat höll Barth Netterfield slutpresentationen för sessionen om ballonger där samfundet ser ett behov av att bygga upp en kapacitet för att sända upp medelstora ballonger. För de större ballongerna föreslår man att använda redan existerande infrastruktur, såsom Esrange i Sverige. CSA’s president Steve McLean satt med under sista delen av slutredovisningen av workshopen för att höra vad CSA skulle kunna göra för samfundet i Kanada.

Barth netterfield

Barth Netterfield, professor i astrofysik vid universitetet i Toronto. Foto: Robert Lundin

När det gäller sondraketer, som är ett annat område vi är väldigt bra på i Sverige, så identifierade inte samfundet ett trängande behov av att nödvändigtvis bygga upp egen infrastruktur. Här framkom det att det viktigaste var att få möjligheter att få flyga experiment ombord på sondraketer och vem som sänder upp dem ansågs vara sekundärt.

Sammantaget ansågs detta vara en mycket bra workshop och CSA har nu fått en massa information om vad som efterfrågas och nu återstår att göra prioriteringarna.

För er som undrar hur det gick med min flight tillbaka till Europa så kan jag meddela att den blev inställd och jag kommer att bli kvar här några dagar :)

Är det kanske någon som har några tips på kul saker man kan göra här i Montreal?

/Robert

Robert Lundin jobbar på Rymdstyrelsen med industri- och
fjärranalys och har banmekanik som specialintresse. Läs mer om honom här

Gästblogg: Andra dagen - nanosatelliter och tal från Obama

Olle persson håller en av sina presentationer

Idag, den andra dagen av workshopen, har man jobbat i mindre sessioner kring de fyra teman som är centrala för denna övning; sondraketer, ballonger, flyg och nanosatelliter. Detta för att ge input till Canadian Space Agency om vad som önskas ifrån samfundet när det gäller sub-orbitala plattformar och nanosatelliter. Som en bakgrund för diskussionerna har man presenterat de olika kapaciteter som finns både i Kanada och utanför landets gränser. Här kunde vi bidra med presentationer om vad vi gör på Esrange utanför Kiruna, vilket även diskuterats livligt i korridorerna. Olle Persson från Rymdbolaget gjorde två bra presentationer som bidrog till en större kunskap om vad vi kan i Sverige.

I korridoren gick jag förbi en TV och fick se en livesändning där president Obama annonserade USA’s framtida planer på rymdområdet. Detta är något som varje rymdintresserad borde läsa och talet finns på NASA’s hemsida. NASA får t.ex. ett tillskott på otroliga 6 miljarder dollar den kommande 5-årsperioden och Orion, som vi känner från Constellationprogrammet, byggs om till en räddningskapsel!

En annan intressant händelse är naturligtvis vulkanutbrottet på Island som förmodligen kommer att hålla mig kvar här i Montreal lite längre än planerat :)

/Robert

Bild: Olle Persson håller en av sina presentationer. Robert Lundin.

Satellitbild på askan

Aska från island över england

Ni har säkert inte missat att det varit ett vulkanutbrott på Island? Men vem kunde tro att det skulle påverka hela Skandinavien?! Ikväll stängs i alla fall luftrummet över Sverige, det vill säga inga plan i luften.

Men som tur är har vi ju satelliter där upp som tar bilder. Denna hittade jag på ESA, och den visar aska som sveper in över England. Det är Envisat som har fotat. 

Hittar ni fler satellitbilder på askans framfart? Tipsa gärna oss.

Förresten vet ni vad askmolnet består av?
Jo dels av söndersprängda rester av magmatiska bergarter och dels av vulkaniska gaser, däribland svaveldioxid. På hög höjd blir molnet så pass finkornigt att det är svårt att upptäcka med blotta ögat. Även flygplanens radarsystem har svårt att upptäcka askan vilket gör det farligt att flyga.

Hittade också den här sidan som med en animation visar hur askan kommer sprida sig fram över.

Bild: Aska över England fotat av Envisat. ESA.

Gästblogg: Äntligen framme och workshopen igång

CSA-byggnaden

Efter att ha åkt både tunnelbana och buss så kom jag så slutligen till Canadian Space Agency som visade sig ligga ute på fälten ganska långt utanför Montreal.

Dag ett av workshopen handlade om att sätta scenen för diskussionen som kommer äga rum i parallella sessioner under morgondagen. CSA’s president Steve McLean inledde och talade om sina ambitioner att utöka den nationella budgeten för rymdområdet. Han ansåg att utsikterna var goda trots att budgeten i princip legat på en konstant nivå sedan 90-talet. Det framkom även att man från CSA’s sida vill med detta initiativ utbilda personer inom rymdområdet då man ser en brist på duktigt folk just nu.

Vidare presenterades respektive tema för workshopen; flyg, sondraketer, ballonger och nanosatelliter. Där samtliga utom det sista exemplet räknas som sub-orbitala plattformar. En del i presentationerna var att ge en omvärldsanalys för att eventuellt använda sig av redan existerande forskningsinfrastruktur i andra länder. Här gjorde undertecknad organisatörerna uppmärksamma på att Sverige inte omnämndes där så är brukligt. Detta innebär att Olle Persson från Esrange i Kiruna, som också är här, kommer hålla två presentationer imorgon.

För övrigt så träffade jag Barth Netterfield som är professor i astrofysik vid universitetet i Toronto idag. Jag mindes honom från ett reportage i Vetenskapens Värld i SVT som handlade om hans ballongexperiment BLAST som sändes upp från Esrange 2005. Han är verkligen en färgstark person!

/Robert

Robert Lundin jobbar på Rymdstyrelsen med industri- och
fjärranalys och har banmekanik som specialintresse. Läs mer om honom här.

Bild överst: CSA-byggnaden. Robert Lundin.
Bild under: Steve McLean, CSA’s president. Robert Lundin.

Steve mclean, csa’s president

Gästblogg: Robert rapporterar från Canadian Space Agency

Montreal

Sub-orbitala plattformar och nano-satelliter - det är temat för Canadian Space Agency:s workshop 14-16 april. Canadian Space Agency (CSA) har speciellt bjudit in Rymdstyrelsen att delta. Och här är jag nu!

Vad betyder då sub-orbitala plattformar frågar sig den vetgirige. Som namnet sub-orbital antyder så handlar det om plattformar som nästan eller delvis befinner sig i omloppsbana kring Jorden. Från Esrange i Kiruna skjuter man t.ex. upp sondraketer för olika forskningsändamål och detta är ett exempel på en sub-orbital plattform. I dagarna tre kommer det här i Montreal handla om olika sub-orbitala plattformar och man har utlovat att avhandla sondraketer, ballonger, flygplan och nanosatelliter... det ska bli spännande!

Fler rapporter kommer snart. Under tiden - läs mer om workshopen här.

/Robert

Robert Lundin jobbar på Rymdstyrelsen med industri- och fjärranalys och har banmekanik som specialintresse. Läs mer om honom här.

Bild: Montreal, Kanada. tourisme-montreal.org