teknik

OHB ser till att satelliten inte brinner upp

Gierth Olsson OHB

Bild: Gierth Olsson på OHB och PRISMAsatelliterna Mango och Tango, Copyright OHB Sweden AB

Vi på Rymdkanalen är som bekant nyfikna på allt och alla som har med rymden och göra. Därför ringde vi upp Gierth Olsson för att utöka vårt rymdmedvetande. Gierth är VD på OHB Sweden som är ett rymdteknikföretag med sin bas i Solna i Stockholm. Han berättade lite närmare för oss vad de sysslar med just nu.
 
Vårt största fokus just nu ligger på två delsystem - AOCS som är ett styrsystem som ser till att hålla en satellit i rätt bana och rätt "pekande" samt de så kallade Propulsion-systemet,  det framdrivningssystem som verkställer styrsystemets komandon med hjälp av små raketmotorer ombord.
 
Hur många anställda har OHB Sweden?
Idag är vi 45 stycken men vi planerar att bli fler under de kommande åren. Förhoppningsvis 5-10 till under nästa år och sedan ytterligare 5-10 under 2013.
 
Ni har genomfört driften av Odin och PRISMAsatelliterna, berätta om det!
Ja det har vi och det har gått fantastiskt bra. Nu har vi genomfört den nominella delen av uppdraget med Prisma. Där visar vi att vi ligger i framkant när det gäller formationsflygning och rendezvous (när satelliter söker upp varandra) i rymden. VI har redan tre, fyra kunder som köpt tid ombord på Prisma för att kunna testa sina experiment där.
 
Grattis också till uppdraget på ESA:s Solar Orbiter, berätta vad er roll blir där?
Ja vi har just vunnit två upphandlingar, så vi är nu i slutskedet av den processen. Uppdraget på Solar Orbiter blir sedan att bidra med våra styr- och framdrivningssystem. Ombord på Solar Orbiter finns även RUAG Space med sin omborddator och även experiment från IRF (Institutet för rymdfysik) så det är mycket svenskt innehåll ombord.
 
Berätta om utmaningarna med att bygga teknik för en farkost som ska går så nära solen.
Det mest påtagliga är såklart värmen. Om satelliten pekar det minsta fel så brinner den upp. Det är väldigt viktig forskning som utförs med hjälp av Solar Orbiter. Vi kan titta på alla stjärnor vi vill men solen är ändå vår allraviktigaste stjärna.

Gästbloggare: RAIN fortsätter utvecklas!

Nu börjar det närma sig jul och en välbehövlig ledighet efter en intensiv höst med studentprojektet RAIN. Men det är otroligt kul att se experimentet ta ytterligare form och detaljer sättas på plats och färdigställas. Det är inte förrän i mars som det är dags för uppskjut, så än är det en del kvar att göra. Under november var tre team medlemmar i Bremen för att den raketmonterade enheten och mät sonderna skulle vara med i ett vibrationstest. Det gick bra och alla delar höll för vibrationerna. Här nedan till vänster ser ni en bild på vår raketmodul redo för testet. Simulering av den elektroniska kommunikationen med raketen gjordes också, vilket även fungerade som det skulle. Ovan till höger ser ni Tobias och Valera förbereda raketmodulen för testerna.

För någon vecka sedan hade vi besök av en representant från Swedish Space Cooporation som inspekterade projektets framsteg, han verkade nöjd med vad vi gjort och experimentet blev godkänt. Det är ju alltid lite nervöst att bli inspekterad, men väldigt skönt efteråt då vi vet att vi är på rätt väg med projektet.

Nyligen genomfördes också ett test där vi samlade in marknära aerosol partiklar med vår utrustning. Mät sonderna hölls utanför en bilruta i hög hastighet och proven ska vi nu de kommande veckorna analysera med hjälp av svep elektron mikroskop. Förhoppningsvis har mycket luftburna partiklar fastnat i våra exponerade provhållare och förhoppningsvis är kontrollproven som inte exponeras för luftströmmen rena och fina. Här nedan ser ni en bild av laddade provhållare, redo att förslutas och utsättas för "biltestet".

Under november har vi också varit ute på ett antal skolor och träffat gymnasie- och högstadieungdomar och berättat om projekt RAIN. Det har varit jättekul och vi har verkligen blivit väl mottagna av engagerade elever och lärare. Helt uppenbart är det många som tycker det är spännande med rymdprojekt!

Vill ni veta mer om projektet RAIN? Kolla in vår hemsida! www.rainexperiment.se

Tidigare inlägg på Rymdkanalen om RAIN hittar ni här och här.

 

NASA testar ny kraftfull raketmotor

På en testanläggning i delstaten Mississippi i USA genomförde NASA igår ett 500 sekunder långt motortest av sin nya raketmotor J-2X. Motorn utvecklas för den kraftfulla raketen SLS (Space Launch System) som ska ta rymdfarkosten Orion med last och besättning upp i rymden i framtiden. Här kan du se hur testet gick till (2:11min in i klippet visas det hela från en cool vinkel!)

Följ uppskjutningen av ny vädersatellit!


Uppskjutningen av nästa generations vädersatellit, NPP, är planerad till den 28 oktober .

NPP står för “National Polar-orbiting Operational Environmental Satellite System Preparatory Project”. Satelliten kommer att samla in långsiktig data om klimatförändringarna och kortsiktig data om väderförhållanden.

Du kan följa nedräkningen på Nasas hemsida.

 

 

Gästbloggare: Nu faller bitarna på plats för RAIN!

 

På sistone har det hänt mycket spännande i projektet RAIN! Det börjar närma sig dagen i november då vi ska skicka iväg vår fullt monterade dyrgrip till Bremen för att genomgå ett antal tester, bland annat vibrationstest. Fram till dess är vi själva upptagna med att testa de olika funktionerna och delarna i experimentet. I förra veckan monterade vi ihop hela raketenheten och testade utskjutet av mätsonderna, dels i stilla läge och dels då raketenheten snurrade. Det gick väldigt bra, var väldigt spännande och helt klart en viktig milsten i projektet!  Här ovan ser ni raketenheten där de runda, svarta mätsonderna håller på att sättas på plats. De trycks in av två yttre plattor mot fyra fjädrar i mitten. En vajer på raketenhetens utsida kommer hålla plattorna på plats och när denna knipsas av flyger mätsonderna ut genom hålen på sidorna.

Här nedan också en video på testerna vi gjorde.

 

Vi håller också på att testa tekniken för själva provtagningen av aerosoler. I förra veckan analyserade vi med hjälp av scanning electron microscope (SEM) ifall vi lyckats preparera våra provhållare utan att själva förorena dem med partiklar. Lyckligtvis var de rena och fina! Nedan ser ni en bild av glasfiber filter tagen med SEM, tittar ni riktigt noga kan ni se några små partiklar på fibern med bäst skärpa. De partiklarna är ca 100 nm stora, lika stora som partiklarna vi söker efter i atmosfären. Glasfiber filter är ett av materialen som vi kommer använda i provhållarna för att fånga aerosoler.

 

 

Nedan provhållarplattan med några provhållare i.*
 

Nu när vi vet att våra provhållare är rena ska vi i nästa steg testa ifall mätsonderna i sig lämnar några föroreningar. Slutligen görs en riktig simulering av aerosol provtagningen genom att hålla mätsonden utanför en bilruta under hög hastighet och se ifall det fastnar några aerosoler. Det var riktigt häftigt att få använda ett SEM för analysen av de rena proverna och efter bil testet hoppas vi på fullt med partiklar i provhållarna att analysera!

Om du är nyfiken på att veta mer om projektet RAIN kolla gärna in på vår hemsida:

www.rainexperiment.se

Gästbloggare: Robert om Galileo

Äntligen! Så brukade det ju ropas när Svenska akademien offentliggjorde vem som vunnit Nobelpriset i litteratur men jag tycker att detta också skall saluteras på samma sätt. Det jag talar om är att det äntligen har blivit dags att sända upp de första satelliterna som kommer utgöra det Europeiska satellitbaserade navigeringssystemet Galileo. De senaste rapporterna gör gällande att allt går enligt plan inför uppsändningen den 20 oktober kl. 12:34:29 CET från Europas raketbas i Kourou i Franska Guyana.

Föremål för denna uppsändning är de två första s.k. IOV-satelliterna som skall verifiera systemets funktionalitet. Det kommer alltså att skjutas upp två satelliter på en och samma gång med Soyuz-raketen som sedan den 13 oktober står uppställd på sin plats och väntar på att få ge sig av. Etta andra par IOV-satelliter kommer sedan under nästa är att komplettera systemet och sedan rullar det på tills vi har totalt 18 satelliter i bana i en första fas.

Galileosystemet är utformat som en Walker-konstellation av sammanlagt 30 stycken satelliter fördelade i tre olika banplan för att ge global täckning. Man skall alltså oavsett var man är på Jorden kunna använda sig av systemet om man har en mottagare för Galileosignalerna. Satelliterna kommer att befinna sig i en så kallad MEO-bana på en höjd ovanför jordytan på ca 23 000 km.

För många är det amerikanska GPS-systemet synonymt med satellitbaserad navigering men förutom Europa så utvecklar även Kina och Ryssland sina egna globala system. Man hoppas på att alla dessa system i framtiden ska kunna integreras vilket skulle ge större tillförlitlighet och noggrannhet i navigationen jämfört med det enskilda systemet. Till detta kan läggas att antal regionala satellitbaserade navigeringssystem som bl.a. USA, Indien, Japan och Europa står för.

Nu håller vi tummarna för att allt verkligen går enligt plan på torsdag!

Bild: Galileo ESA

 

Sugen på att plugga rymd? Hög tid att ansöka

På lördag är det sista dagen för att skicka in sin anmälan till landets högskolor och universitet inför vårterminens kurser och utbildningar. Har du kanske inte bestämt dig vad du ska söka så kan vi tipsa om flera roliga utbildningar med rymdanknytning =)

Lars-Göran Westerberg LTU
Lars-Göran Westerberg (bilden ovan) är utbildningsledare för Civilingenjörsprogrammet i rymdteknik vid Luleå tekniska universitet (LTU). Honom pratade vi rymdutbildning med.

Han berättar att Civilingenjörsprogrammet i rymdteknik ska man läsa för att få en gedigen ingenjörsutbildning som är genomsyrad- och spetsorienterad mot just rymden. Utbildningen erbjuder ett heltäckande spektra inom rymdområdet i form av två olika spår:
 
Vetenskapsspåret är för dig som vill satsa på mer grundforskningsbetonat arbete i form av t.ex. forskare vid universitet eller forskningsinstitut. Eller varför inte som vetenskapligt projektansvarig för ett instrument som ska åka på en satellit.
 
Ingenjörsspåret är för dig som vill bygga instrument och rymdfarkoster, och/eller arbeta med rymd- och flygteknik.
 
Efter examen kan man arbeta såväl internationellt som nationellt inom rymdindustrin, och inom organisationer som arbetar med renodlad forskning. Det här är några exempel.
 
I Sverige:
Institutet för rymdfysik (IRF), Rymdbolaget/ESRANGE, på högskolor och universitet, RUAG Space, Volvo Aero, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) eller exempelvis Rymdstyrelsen.
 
I Europa och USA:
 ESA, NASA, VEGA Space i Tyskland, Satellitoperatören SES eller Rutherford Appleton Laboratory.
 
Om du skaffat dig en civilingenjörsutbildning i rymdteknik från LTU kan du även arbeta i klassiska ingenjörsbranscher som t.ex. oljeindustrin, stålindustrin och fordonsindustrin.
 
Men vad är det bästa och roligaste med utbildningen?
Närheten till världsledande rymdaktörer i Kiruna, som raketbasen ESRANGE,  Institutet för rymdfysik och radarstationen EISCAT. Dessutom variationen och bredden i utbildningen - som sträcker sig från klassisk fysik och tillämpad matematik - till forskningsfronten inom rymdforskningen idag, i kombination med möjligheterna att jobba i skarpa rymdprojekt i utbildningen.

Håll utkik efter fler intressanta utbildningar, vi kommer pressentera fler under veckan.

BEXUS projektet Marvel har både gått upp och ner

Marvel

Bild: Sara Powell bär Marvel efter ett den landat i skogen.

Marvel - The Martian Airborne Research Vehicle är ett studentprojekt som genomförs i Kiruna och är en del av REXUS/BEXUS-programmet, nämligen BEXUS 13.

Syftet med  projektet är att konstruera, bygga och testa en prototyp av en obemannad flygfarkost lämplig för tunn atmosfär och låga temperaturer som liknar atmosfären på Mars.

Projekt Marvels testflygning genomfördes i de lägre regionerna i stratosfären på cirka 10 km höjd och dit fick den skjuts med hjälp av en stratosfärsballong den 28 september från Esrange.

Så här såg det ut när ballongen gick upp:

Marvels blogg kan man följa arbetet och se mängder av fina bilder. Vi rekomenderar varmt ett besök där!
 

Tävlingen är avslutad och vinnaren utsedd

Universeum

Ingen har väll missat att vi haft en tävling under denna vecka där priset har varit entrébiljetter till Universeum i Göteborg.

Det man skulle svara på var hur många besökare man troddes att Universeum haft under augusti 2011 och motivera varför man skulle vinna.

Detta har Jonas gjort och han hade den närmaste gissningen på 55 000 besökare.

Det rätta svaret är 60 908 besökare under augusti månad. Jonas gissning var inte alls illa!

Jonas motivering var även den väldigt bra:
"Senaste gången jag var på Universeum var tidigt på morgonen fredagen den 28 augusti 2009. Stämningen var rejält uppskruvad framför storbildsskärmen, men det hela blev till något av ett antiklimax då Fuglesangs uppskjutning fick ställas in. Skulle gärna vilja dit igen för att kunna ta med mig en knippe nya minnen därifrån!"

Stort grattis och ha så skoj på Universeum! Vi vill även tacka er andra för bra gissningar och motiveringar.

Ps: Jonas, skicka gärna en bild på dig själv i rymdslungan.