Satelliter

Bild: SES-5 satelliten Foto: courtest för Space Systems / Loral.

Om allt går som det ska så lyfter en bärraket av typ Proton ifrån Baikonur i Kazakstan under dagen och ombord finns telekomsatelliten SES 5, eller Astra 4B alt. Sirius 5 som den också benämns. Vad som är lite spännande med denna satellit är att den skall placeras 5 grader öst i den geostationära banan på ca 36000 km höjd över jorden. Detta är lilla Sveriges plats och satelliten har därför givits godkännande av den svenska regeringen efter att Rymdstyrelsen berett ärendet.
 
SES 5 har transpondrar på både C- och Ku-bandet ombord och kommer att kunna erbjuda kapacitet för både bredband och TV via satellit. En liten spännande detalj när det gäller satellitens nyttolast är att det även finns en EGNOS-transponder ombord. Denna kommer att, som ni säkert vet, användas för att ge bankorrektioner för GPS-satelliterna så att vi kan navigera på ett bra sätt här i Europa. Detta kan man alltså se som en uppgradering av EGNOS-infrastrukturen som måste göras med jämna mellanrum. På bilden ser ni SES 5 med utfällda reflektorantenner i testkammaren och jag vill bara nämna att det inte är någon liten satellit vi pratar om här, den väger hela 6 ton!
 
/Robert

Den 8 april tappade ESA:s station för markkontroll i Salmijärvi (Kiruna) kontakten med miljösatelliten Envisat. Nu arbetar ett team med specialister för att på olika sätt försöka återfå kontakten med Envisat. Vi frågade Göran Boberg på Rymdstyrelsen vilka konsekvenser det får för svenska användare om ESA inte lyckas kontakt med satelliten igen.

Vad har Envisat betytt?
– Envisat har levt väsentligt längre än planerat, i Sverige är satelliten till stor nytta både för forskare och olika användargrupper. Forskare vid t.ex. naturgeografiska institutionen på Stockholms universitet använder data från Envisat för att kartera snö- och isförhållanden. Data från radarinstrumenten på satelliten används av olika grupper t.ex. Sjöfartsverkets isbrytartjänst. Även projekt som övervakning av vattenkvalitet i svenska sjöar använder data från Envisat och andra satelliter. Att alltfler olika grupper har lärt sig att dra nytta av data från satelliten betyder också att satelliten har fungerat som en brobyggare mellan grundforskning och olika användare.
En första efterföljare till Envisat är planerad att sändas upp under nästa år, Sentinel-1

Rymdkanalen har nyligen haft en temavecka kring Envisat i samband med att satelliten firade sitt 10-års jubileum. Här nedan hittar du länkarna till temaveckans inlägg:

Envisat ger värdefull information om vår jord
Envisat hjälper oss att kunna bada tryggt
Att hitta bästa och säkraste vägen genom isfälten
Satellitövervakning av vattenkvalitet
Videointervju med Göran Boberg

Några fakta om Envisat:

- världens största miljöövervakningssatellit ( 10 m lång, 5 m bred, 26 m solpanel)

- drygt 50 000 varv runt jorden sedan starten 2002, ca 780 km höjd över jorden stationen

- huvudstationen för markkontroll och datanedtagning ligger i Sverige (Salmijärvi/Kiruna)

- 4000 projekt med medverkande från 70 olika länder har använt Envisat

Bild: Envisat ESA

Bild: Isbrytare på havet. Från Ulf Gullne.

Att Sjöfartsverket också använder data från Envisat har vi ju fått höra. (Missade du intervjun med Göran Boberg, då ser du den här :) Så vi tog kontakt med Ulf Gullne, chef för isbrytarledningen på Sjöfartsverket. Här kommer våra frågor och Ulfs svar. Tack för att du ställde upp Ulf!
 
- Hur använder sig Sjöfartsverket av data från Envisat?
Framförallt så använder Sjöfatsverket Envisat-bilderna i vårt informations- och ledningssystem IBNet (Ice Breaker Network). Detta system är gemensamt med Sverige, Finland och Estland. I detta system läser vi av isen för att finna den bästa och säkraste vägen genom isfältet. I de besvärliga partierna assisteras fartygen medan där isen är lite lindrigare så dirigerar man fartygen genom att ge dem olika way-points som de skall följa. Detta innebär ju att satellitbilderna är färskvara för vår del när isfältet rör på sig beroende på vindar och ström.

- Hur övervakade man isutbredningen innan det fanns tillgång till satelliter?
Innan vi hade tillgång till satellitbilder så var det helikoptrar stationerade på varje isbrytare som gjorde rekognoscerings flygningar varje dag det var flygväder, helikoptrarna är ju beroende av sikt för att kunna flyga.
 
- Vad skiljer Envisat mot Radarsat, som vi hört att ni också använder?
Skillnaden mellan Envisat och Radarsat är ur vår synvinkel marginell, vi är glada bara att ha tillgång till dem då det innebär att vi får säkrare och mer miljövänlig vintersjöfart då vi kan hitta den lättaste vägen.
 
- Envisat har ju funnits i 10 år, har ni fått data under hela tiden? Hur mycket data blir det ungefär?
Vi har ju inte haft tillgång till Envisat-data mer än de tre senaste åren, så när som på ett fåtal bilder. Numera erhåller vi mer än 300 bilder under en säsong nov-maj.

Bild hämtad från ESA.

Denna radarbild är tagen av Envisat och visar sex av Hawaiis åtta största vulkaniska öar. Sett från höger: Hawaii, Kahoolawe, Maui, Lanai, Molokai och Oahu. Denna bild har skapats genom att kombinera tre olika bilder från Envisats instrument ASAR (Advanced Synthetic Aperture Radar). Dessa togs den 27 mars 2006, 16 April 2007 och den 21 januari 2008 över exakt samma område. Färgerna i bilden visar variationer i vattenytan som uppstod mellan att de olika bilderna togs.

Bild:  Koncentrationskartor för Mälaren, Vänern och Vättern. (Klicka på bilden)
 

Våra kustnära vatten påverkas av sjöfart, fiske och föroreningar från städer, industriområden och jordbruk. Analys av tillståndet i våra vatten och identifiering av föroreningskällor kräver effektiva övervakningsprogram.  Fjärranalysinstrument ombord på Envisat, som till exempel Meris spektometrer, är väldigt viktiga för övervakning av svenska sjöar och hav. Alla länder omkring Östersjön har utvecklat metoder för att kunna använda observationer från Envisat i detta syfte. I Sverige har ett arbete kring detta pågått i flera år och man har under Envisat:s livstid gått från forskning till användning inom detta område. Idag finns det en webbportal , vattenkvalitet.se, där man dagligen kan få information om tillståndet i delar av våra vatten.

Vi ställde några frågor till en av de inblandade i projektet, Petra Philipson från Brockmann Geomatics Sweden AB.

- Kan du berätta lite om webbportalen vattenkvalitet.se?

www.vattenkvalitet.se är en tjänst för vattenkvalitetsövervakning i våra stora sjöar och i Östersjön. Molnfria MERIS data bearbetas och koncentrationskartor för klorofyll, suspenderat material och humus ämnen produceras och läggs upp på servicens webtjänst inom ett par dagar från att bilden registrerats. Servicen pågår i dagsläget mellan april och september.  I slutet av säsongen sammanställer vi alla data och tar fram statistik i form av tidsserier och månadsmedel m.m. för befintliga kontrollstationer.

Vilka fjärranalysinstrument ombord på Envisat används för övervakning av våra sjöar och hav?

För servicen jobbar vi  med MERIS, men AATSR är också av intressen m.a.p. SST- Sea Surface Temperature

Hur använder ni er av den data som ni får från satelliten?

Data vidarebearbetas och omräknas till vattenlämnade radians, som i sin tur räknas om till koncentrationer av klorofyll, suspenderat material och humusämnen i vattnet.

- Finns det fortfarande behov av fältinformation?

Från satellitdata kan vi bara uppskatta de beståndsdelar som påverkar vattnets färg, vilket innebär att vissa ämnen fortfarande måste bestämmas i lab. Sensorns spatiella upplösning på 300 meter är också begränsande och gör att det i dagsläget är svårt att komma åt små sjöar och vikar. Vi ser inte satellitdata som en konkurrerande ersättare till fältprovtagning utan som ett MYCKET starkt komplement och stöd till alla handläggare som jobbar med övervakning och kartering. Den yttäckande information som bilderna ger kan inte fås från någon annan källa och är nödvändig.

- Hur ser framtiden ut när det gäller fjärranalys och övervakning av vattenkvalitet?

Jag kan inte se att det finns någon annan riktning än att satellitdata kommer att vara en väsentlig del av vattenkvalitetsövervakning, men det finns idag inget utarbetat arbetssätt eller riktlinjer för hur man som miljösamordnare eller handläggare kan använda sig av den satellitbaserade informationen.