Satelliter

Bild: Så här fint är det vinnande bidraget! TV4 play.

Europeiska kommissionen har hållit en teckningstävling för barn runt om i Europa. Ett barn i varje medverkande land utses till vinnare och får en av satelliterna i Galileo-programmet uppkallad efter sig.

Barnen fick teckna, måla eller färglägga på vilket sätt de ville. Man fick använda alla slags material som färger, tuschpennor, blyertspennor, lim och glitter. Huvudsaken var att de använde en stor dos fantasi!

Av alla bidrag som skickades in från Sverige drogs Ellen Marshall-Heyman som vinnare! Hon medverkade på Nyhetsmorgon på TV4 för ett par dagar sedan.

Bild: Affisch över Phobos-Grunts uppdrag. Roscosmos

På lördagen den 14 januari eller söndagen den 15 räknas det med att de två satelliterna Phobos-Grunt och Yinghou-1 kommer tillbaka till jorden, troligen kommer de landa i Afghanistan. De två satelliterna sändes upp i november men avvek från sin kurs. Sedan dess har de mer eller mindre seglat runt i rymden. Det har gjorts flera försök att kontakta satelliterna men utan framgång och därför tas de nu ner.

Båda satelliterna hade svensk teknik med sig så vi på Rymdkanalen tog kontakt med Stas Barabash på IRF för att höra vad detta innebär för dem.

Så här svarade han.

1. Vad betyder det för er att Phobus-Grunt kommer tillbaka?
IRF-Kirunas bidrag i projektet var ganska litet. Vi byggde tre små likadana sensorer, en för Phobos-grunt och två för Kinesisk mikrosatellit Yinghuo. Eftersom sensorerna var nästan identiska till sensorn som vi har utvecklat för ESA BepiColombo missionen till Merkurius har vi inte spenderat för mycket resurser på Phobos-Grunt.

Från början var huvudmålet för oss också att sätta upp ett internationell samarbetet med Ryssland ock Kina samt lära oss hur deras "system" fungerar. Att genomföra mätningar vid Phobos och vid Mars när solen är så aktiv som nu skulle också vara intressant. Men vi har fortfarande vårt instrument på ESA Mars Express och det fungerar bra. Så trots Phobos-Grunt inte har nått Mars, uppnår vi vårt huvudmål ändå. Kontakterna och samarbetet med Ryssland och Kina öppnade för oss möjligheten att flyga mycket mer avancerade instrument till Mars på en Kinesisk mission och landa på Månen med Ryssland (förhoppningsvis, första svenska instrumentet som landar på andra himlakropps yta).

2. Kommer ni få en ny chans med era instrument? En annan flygning?
Just nu diskuteras det i Ryssland om en Phobos-Grunt-2 med uppsändning år 2016 men vi kommer troligen inte att vara med igen.

Bild: Stas Barabash. Charlotte-Rymdkanalen.

Bild: Gierth Olsson på OHB och PRISMAsatelliterna Mango och Tango, Copyright OHB Sweden AB

Vi på Rymdkanalen är som bekant nyfikna på allt och alla som har med rymden och göra. Därför ringde vi upp Gierth Olsson för att utöka vårt rymdmedvetande. Gierth är VD på OHB Sweden som är ett rymdteknikföretag med sin bas i Solna i Stockholm. Han berättade lite närmare för oss vad de sysslar med just nu.
 
Vårt största fokus just nu ligger på två delsystem - AOCS som är ett styrsystem som ser till att hålla en satellit i rätt bana och rätt "pekande" samt de så kallade Propulsion-systemet,  det framdrivningssystem som verkställer styrsystemets komandon med hjälp av små raketmotorer ombord.
 
Hur många anställda har OHB Sweden?
Idag är vi 45 stycken men vi planerar att bli fler under de kommande åren. Förhoppningsvis 5-10 till under nästa år och sedan ytterligare 5-10 under 2013.
 
Ni har genomfört driften av Odin och PRISMAsatelliterna, berätta om det!
Ja det har vi och det har gått fantastiskt bra. Nu har vi genomfört den nominella delen av uppdraget med Prisma. Där visar vi att vi ligger i framkant när det gäller formationsflygning och rendezvous (när satelliter söker upp varandra) i rymden. VI har redan tre, fyra kunder som köpt tid ombord på Prisma för att kunna testa sina experiment där.
 
Grattis också till uppdraget på ESA:s Solar Orbiter, berätta vad er roll blir där?
Ja vi har just vunnit två upphandlingar, så vi är nu i slutskedet av den processen. Uppdraget på Solar Orbiter blir sedan att bidra med våra styr- och framdrivningssystem. Ombord på Solar Orbiter finns även RUAG Space med sin omborddator och även experiment från IRF (Institutet för rymdfysik) så det är mycket svenskt innehåll ombord.
 
Berätta om utmaningarna med att bygga teknik för en farkost som ska går så nära solen.
Det mest påtagliga är såklart värmen. Om satelliten pekar det minsta fel så brinner den upp. Det är väldigt viktig forskning som utförs med hjälp av Solar Orbiter. Vi kan titta på alla stjärnor vi vill men solen är ändå vår allraviktigaste stjärna.

Bild: Den 66 kg tunga satelliten Prospero är fortfarande kvar där uppe.

BBC News skrev för ett tag sedan om en grupp forskare och ingenjörer som just nu arbetar på ett ambitiöst projekt för att återuppliva en unik satellit. En satellit som fortfarande är i omloppsbana efter nästan 40 år. Det är med andra ord en långlivad rackare vi har att göra med!

Satelliten heter Prospero och var nära att aldrig få komma iväg. När Black Arrow stod redo blåste nämligen ett gäng brittiska politikerna av projektet. Men eftersom den ändå stod klar bestämde sig teamet för att ändå fullfölja uppsändningen. Prospero sköts upp till sin omloppsbana från en bas i den Australienska öknen.

När Prospero sköts upp ovanpå en Black Arrow raket den 28 oktober 1971, markerade det slutet på en era, en mycket kort era. Prospero var den första brittiska satelliten att lanseras på en brittisk bärraket, men också den sista.

Satelliten var (och är väl fortfarande) utrustad med en serie experiment och drevs framgångsrikt fram till 1973. Därefter kontaktades den en gång per år fram till 1996. Sen dess har det varit tyst :(

Nu har en grupp gett sig i kast med att återupprätta kommunikationen inför satellitens 40-årsjubileum (vilket ju är idag).

Vi vet inte om de har lyckats, men vi hoppas såklart på det!

Läs mer om det spännande återupplivningsförsöket i en artikel av BBC News.

Den här veckan har vi skrivit mycket om satellitnavigation, men hur använder egentligen sig svenska företag av tekniken. Vi tog ett snack med Peter Wiklund på Lantmäteriet för att få veta mer.

Bild: Så här ser det ut när man gör en förättningsmätning, Lantmäteriet.

Hur använder ni på Lantmäteriet satellitdata idag? 

Inom Lantmäteriet, division fastighetsbildning så används satellitdata i väldigt stor utsträckning idag för inmätning och utsättning av fastighetsgränser, naturreservat och liknade. Geodesienheten på Lantmäteriet driver idag ett nät av permanenta GPS (GNSS) stationer,  SWEPOS. SWEPOS består idag av ca 215 permanenta GNSS stationer som är fördelade över hela landet. Med hjälp av korrektioner från SWEPOS så kan man använda GNSS tekniken för mätning med mycket högre noggrannhet än vid mätning enbart mot satelliterna. SWEPOS har idag drygt 2000 användare som har behov av att mäta i realtid med centimeter noggrannhet.

Är Lantmäteriet beroende av satellitdata? 

Det mesta som Lantmäteriet mäter in idag mäts med GNSS teknik, bara i områden med dålig satellittäckning, t.ex. hög skog och i tät bebyggelse så används traditionell teknik. Det innebär stora tidsbesparingar att använda GNSS teknik gentemot traditionell mätteknik.

Hur gjorde man innan det fanns tillgång till satellitdata? 

Innan GNSS tekniken fanns så jobbade man med traditionell teknik, mätning av vinklar och längder från koordinatbestämda punkter i terrängen med hjälp av totalstation. Men det krävde då även att det fanns koordinatsatta punkter tillgängliga där mätningarna skulle göras, om inte så behövdes det ibland läggas ut nya punkter vilket ofta var både tids- och resurskrävande.

På vilket sätt tror ni att Galileo kommer att påverka er användning av satellitdata framöver? 

Galileo kommer att förbättra möjligheten till att både mäta på platser med svårare sikt mot satelliterna men Galileo kommer även att bidra till lägre mätosäkerhet. Idag har vi många SWEPOS-användare som önskar bättre noggrannhet i höjd och Galileo kommer att hjälpa till att förbättra det. Ett steg i att förbättra noggrannheten görs redan genom att vi förtätar SWEPOS-nätet ner till 35 km mot idag 70 km, när Galileo är fullt operationellt så får vi en ytterligare förbättring av noggrannheten.