rymdexperter

Undrar du hur man seglar i rymden?

Solsegel

Tänk att kunna sätta segel i rymden och kryssa mellan stjärnor och planeter - med solen som enda drivkraft...

Det kan bli verklighet med NanoSail-D, ett solsegel som NASAs ingenjörer designat och byggt. Och istället för att drivas av vinden är det solpartiklar, fotoner, som driver farkosten framåt då de fångas upp av solseglet.

Undrar du hur man seglar i rymden?
När seglet ska testas?
Vad som krävs för att få jobba med detta?

Då ska du fråga NASA-experten Dean Alhorn. Gör så här:

På torsdag den 19 augusti kl 21:00 svensk tid går du in på denna länk: Klicka här

Där kan du läsa mer om solsegel, delta i chatten och ställa alla dina frågor till Dean!

Bild: Artists framställning av ett framdrivningssystem med solsegel. NASA

Vill du chatta med en NASA-expert?

Orkanen wilma

Nu har du chansen att chatta med en NASA-expert! Temat är: "Getting a GRIP on Hurricane Tracking" och ger dig möjligheten att ställa alla frågor du kommer på om orkan-jakt :)

Imorgon 29 juli 21:00 svensk tid startar chatten. Klicka här för att läsa mer

Bild: Orkanen Wilma den 23 oktober 2005. Det är den mest intensiva orkan som någonsin uppmätts i Atlanten. NASA/MODIS

Gästblogg: Falltornet i Bremen

Falltornet i bremen

Det har väl inte undgått någon att astronauterna utför tyngdlöshetsexperiment på den internationella rymdstationen ISS, men visste ni att man kunde genomföra försök under tyngdlöshet på jorden?

I samband med Rexus & Bexus workshopen besökte vi falltornet i Bremen, en unik europeisk facilitet som används för korttidsexperiment i tyngdlöshet. Tornet byggdes 1989 och är 146 m högt, av dessa utgör 110 m det fria fallet (de resterande meterna behövs för kringutrustning och inbromsning). Fallet varar 4,7 sekunder och under denna tid utförs tyngdlöshetsexperiment. Om försöket kräver lite längre tid, kan experimentkapseln först skjutas upp med en katapult och sedan falla ned – denna metod ger sammanlagt 9,3 sekunders lång tyngdlöshet.

Varje dag utförs det två till tre fallexperiment inom olika forskningsfält såsom förbränningsteknik, termodynamik, flödesdynamik, dvs sådana områden där många processer är snabba och kan studeras under korta tider. Några av experimenten, tex inom förbränningsteknik är alltför farliga för att kunna utföras på ISS, och falltornet blir därmed ett givet alternativ.

Kapseln med experimentet väger runt 200-300 kg och den uppnådda hastigheten blir som mest ca 160-170 km/timme. I slutet av det fria fallet sker en inbromsning av det fallande experimentet genom en mjuk landning i ett flera meter tjock lager av frigolitkulor. Vid inbromsningen utsätts kapseln för höga G-krafter, hela 30-40 G.

Efter besöket på markplan tog vi hissen upp till en terrass högst upp i tornet för att känna på höjden och titta på de vackra vyerna över rymdstaden Bremen och omgivningarna. Vår tyska värd berättade att tornet uppskattades inte bara av forskare men även av fåglar – en falkfamilj har bott i tornet under flera år. Innan det var dags att återvända till marken fick vi faktiskt se en skymt av en av falkarna.

/Kristine

Bild 1: Det 146 m höga falltornet i Bremen
Bild 2:En vy mot toppen av tornet inifrån
Bild 3: En typisk experimentkapsel är ca 1,5 -2 m hög med en diameter på ca 80 cm
Bild 4: Frigolitkulor av polystyren används vid inbromsning och landning

Falltornet innefrånExperimentkapselFrigolitkulor

Kristine Dannenberg är forskningshandläggare på Rymdstyrelsen. Läs mer om henne här.

Gästblogg: Robert på vift - besöker European Astronaut Center i Köln

Bild från eac

ESA’s kommitté för industripolicy och upphandling höll sitt senaste möte på EAC (European Astronaut Center) strax utanför Köln i Tyskland. Under dagarna två diskuterades en rad frågor med ett väldigt trevligt inslag i form av en rundvandring i faciliteterna.

Vi fick oss en titt på NBF (Neutral Buoyancy Facility) här på EAC som inhyser en 10 m djup vattenfylld bassäng där astronauterna kan träna i en miljö som liknar den i tyngdlöshet. Man har även en modul som efterliknar Europas Columbusmodul som numera utgör en del av den internationella rymdstationen ISS. Denna modul sänks sedan ned i bassängen när det är dags för träning.

I en annan del av EAC finns utrustning som representerar Columbusmodulen och alla tillhörande experiment som finns ombord. Här finns även en komplett modell av ATV (Automated Transfer Vehicle) som är den farkost som utvecklats i Europa för att transportera förnödenheter till ISS. När ATV levererat sin last till ISS används den sedan för att ta med sig sopor och annat som inte behövs längre och brinna upp i atmosfären.

Till sist besökte vi även Eurocom som är Europas motsvarighet till NASA’s Capcom. Det är alltså den funktion som tillåter att ha kontakt med astronauterna ombord på ISS. Den person som jobbar som Eurocom är ofta en utbildad astronaut eller någon av astronautinstruktörerna med god insikt i alla system och livet ombord på ISS.

/Robert

Robert Lundin jobbar på Rymdstyrelsen med industri- och
fjärranalys och har banmekanik som specialintresse. Läs mer om honom här.

Bild från eacBild från eac

Gästblogg: Äventyret på Irland fortsätter

Vy över landskapet på irland. på bergsluttningen ser man hur skogen övergår i gorse(mörkare grön färg)

Under dag två fortsatte vår fältresa, nu i Galway County, med att besöka ytor som var osäkra. Vi besökte även platser där skog avverkats och planterats. Skog som avverkas är oftast väldigt lätt ta fram med satellitbilder. Detta görs med förändringsanalys. Genom att subtrahera en bild före avverkning mot en efter avverkning får man en skillnadsbild. I denna bild framträder avverkningar väldigt väl. Tillväxande skog är lite svårare att kartera eftersom gräs och sly lätt förväxlas med den planterade skogen. Det brukar ta tre till fem år innan den planterade skogen framträder väl i satellitbilden.

Sista fältdagen spenderades i Wicklow County som ligger på Irlands östkust, söder om Dublin. Precis som de två tidigare dagarna besökte vi olika typer osäkra karteringsytor. Det var precis som i Sverige regionala skillnader mellan hur naturen såg ut på Irland. Sligo som ligger knappt 30 mil från Dublin är en avfolkningsbyggd. Det syntes tydligt eftersom jordbruksmarken börjat växa igen. Dessutom var Sligo mindre bördig en de andra områdena. Skogen och skötsel av skogen skiljer sig mycket från hur det är i Sverige. Skogen på Irland växer nästan dubbelt så fort, detta beror på längre tillväxtsäsong och mer nederbörd. Dessutom anses inte skogen vara naturlig som den gör i Sverige utan ses mer som produktionsskog. När vi i Sverige sparar skog för naturhänsyn, avverkar irländarna skogen för naturhänsyn.

Sista och fjärde dagen hade vi möten kring resultatet och framtiden i projektet med UCD, Forestry Directory of Ireland (deras myndighet för skog) och Coford (ansvariga för skogsforskning på Irland)

Detta var ett exempel på hur satellitens bilder kan komma till användning. Nästa gång vi ses skriver jag förmodligen om någon annan användningsform för satellitdata i skogen. För just användningen av data är det jag tycker är viktigt.

Vi ses!

/Aron

Bild: Vy över landskapet på Irland. På bergsluttningen ser man hur skogen övergår i Gorse(mörkare grön färg)


Gästblogg: På Irland för att göra kartor

Fältdator med kartering i rosa och grönt, ytor som skall besökas i gult och satellitbild som bakgrund

Med mitt första och andra inlägg tänkte jag berätta om min fyra dagar långa resa jag gjorde till Irland förra veckan. Resan var en del i ett projekt där vi skall göra kartor över vad som är skogsmark på Irland vid två tidpunkter år 2000 och 2006, dessutom skall vi kartlägga var ny skog planterats och var skog har avverkats mellan dessa tidpunkter. Karteringen görs med hjälp av satellitdata från satelliten Spot-5 (fransk satellit), IRS-P6 (indisk satellit) och Landsat (amerikansk satellit).

Bakgrunden till projektet är att CORINE (Coordination of Information on the Environment) karteringen över Irland som gjordes år 2000 och år 2006 visar på väldigt stora förändringar inom skogen mellan dessa tidpunkter. CORINE initierade 1985 av EU där ett av projekten är CORINE Land Cover. Projektets mål är att producera en, mellan länderna jämförbar och aktuell, databas för miljöområdet där olika markanvändnings- och vegetations typer redovisas.

Huvudansvaret har EU:s miljöorgan European Environment Agency (EEA) i Köpenhamn. Själva uppbyggnaden har de enskilda länderna ansvarat för, med bidrag från EU. Även många länder i Europa utanför EU har producerat denna databas. Eftersom Irländska myndigheter ifrågasatte resultatet från CORINE har vi på Metria fått i uppdrag att i tre testområden(Wicklow på Östkusten, Sligo och Galway på Östkusten) göra en ny kartering av de förändringar av skogen som skett mellan 2000 och 2006. Som sedan kan jämföras med de CORINE-data som finns över Irland. Detta uppdrag är i sig en del av GSE-FM (GMES Service Element Forest Monitoring, som är en del i GMES (Global Monitoring for Environment and Security).

Här lämnar jag alla förkortningar samt EU-byråkratiska namn och hoppas att ni inte tappat läslusten inför en kort summering av själva resan.

Direkt på flygplatsen i Dublin blev vi upphämtade med bil av två personer från UCD (University College Dublin) och åkte mot Irlands västkust och ett av våra områden som är Sligo County. UCD är ansvariga för utvärderingen av vårt resultat och under våra fyra dagar på Irland skulle vi besöka alla de tre delområdena och utvärdera vårt första preliminära karteringsresultat. Inför resan hade vi valt ut områden som vi var osäkra på om det var skogsmark eller inte.

Gorse som lätt blandas ihop med skog i satellitbilder vid kartering.

En stor skillnad mellan Irland och Sverige är avsaknaden av allemansrätten. I Sverige är vi vana vid att mer eller mindre fritt ströva i mark och skog. Denna möjlighet finns inte alls på Irland. En av anledningarna är att markägaren är ansvarig för sin mark, vilket innebär att om jag skulle trilla och bryta benet på en markägares mark så har jag möjlighet att stämma markägaren för mina skador. Detta försvårade givetvis vårt arbete när vi skulle titta på vissa osäkra ytor.

Eftermiddagen spenderades som sagt i Sligo County, de områden som visade sig vara osäkra i klassningen bestod dels i översvämmade betesmarker och dels i områden med växten Gorse. Väldigt blöta områden liknar ibland skog i satellitbilder och Gorse som är en grön buskväxt med gula blommor liknar vår barrskog i satellitbilderna. Efter att ha besökt ett tiotal platser började dagen bli sen kväll och turen gick mot orten Ballaghaderreen där vi skulle övernatta.

/Aron

Bild 1: Fältdator med kartering i rosa och grönt, ytor som skall besökas i gult och satellitbild som bakgrund.

Bild 2: Gorse som lätt blandas ihop med skog i satellitbilder vid kartering.

Ännu en spännanade gästbloggare på väg in: Aron Davidsson, fjärranalysexpert

Aron davidsson

Stolt presenterar vi här på Rymdkanalen en gästbloggare till, välkommen Aron!

Namn: Aron Davidsson

Jobb
: Fjärranalysexpert med inriktning mot tillämpningar för skogsbruket på Metria i Stockholm

Utbildning:
Jägmästare

Det bästa med mitt rymdjobb: Att utifrån satellitinformation ta fram bra långsiktiga tillämpningar åt skogsbruket. Användarperspektiv är det som driver mig i mitt arbete.

Mitt roligaste rymdminne: Tyvärr har rymdrelaterade katastrofer etsat sig fast i mitt minne - Challanger katastrofen 1986 minns jag väl och även Hubbleteleskopets oskärpta spegel.

Men när Christer Fuglesang fällde ihop solpanelerna på ISS(den internationella rymdstation) satt jag faktiskt uppe på natten och kollade. Det var fascinerande.

Det här är jag mest nyfiken på när det gäller rymden: Svart hål tycker jag är häftiga, men medan de flesta som arbetar med rymden tittar ut i den, tittar jag ner från rymden på jorden. Det är  fascinerande att en liten låda(satellit) däruppe kan fånga jordens alla element så bra. Sedan är jag väldigt nyfiken och förväntansfull på Sentinel-2 satelliten som kommer att skjutas upp 2013 förhoppningsvis. Om allt går bra, kommer den satelliten öka användandet och tillämpningarna av satellitinformation avsevärt.

Nästa generationens rymdexperter

Titta och peka - rymdresor är spännande

Nu har vi fått ett så gulligt brev hit till redaktionen att bara måste visa alla.
Så här skriver en engagerad förskolelärare i Umeå:

Hej alla på Rymdkanalen!

Vi skriver till er från en förskola i Sörfors utanför Umeå.

I höstas i samband med den spännande uppskjutningen av rymdfärjan, så
pratade vi mycket om rymden och rymdfärjor mm. Barnen som hos oss är
mellan 2-4 år var väldigt intresserade och vi tittade på sändningar
via webben både på svt och NASAs hemsidor bland annat. Några som var
sugna byggde egna rymdfärjor och berättade om allt de lärde sig. Vi
tapetserade väggar med bilder från rymdfärden och barnen satt långa
stunder där och berättade för varandra och oss vuxna om hur åskvädret
ställde till det mm.

Till slut pratade alla om Christer Fuglesang som en kompis - det var ibland svårt för oss pedagoger och föräldrar att hänga med. En av våra flickor, 3 år gammal då, förklarade att hon skulle bli astronaut då hon blev stor!

En av våra pojkar ( 3år ) blev SÅ glad när hans föräldrar berättade att Christer skulle komma och hälsa på (en av pappans jobbarkompisar), föräldrarna undrade lite varför han blev så ivrig - med tanke på att han knappt kände honom, då svarade han:

- Jag kan inte tro det, att Christer Fuglesang ska komma hem till mig!!

Döm om hans besvikelse då det inte var han...

Här nedan ser ni en sammanställning av barnens arbete, jag tror absolut att Umeå kommer ha många rymdexperter i framtiden :)

Att bygga en rymdraketAtt bygga en rymdraket del 2

Gästblogg: Rapport från AbGradCon 2010

Solnedgång över siljan

Efter att ha bevittnat ännu en vacker solnedgång över Siljan börjar det bli dags att dra sig tillbaka för dagen. Jag passar på att se tillbaka på vad jag har upplevt på konferensen hittills och inser att vi har hunnit med en del på tre dagar.

För att börja i nutid och gå tillbaka, så var det riktigt kul att ha föreståndaren för NASA Astrobiology Institute (NAI), Carl Pilcher, med via webb-kamera ikväll. Han höll en inspirerande presentation om uppkomsten av NAI, och astrobiologi som ett av de första multi-disciplinära forskningsområdena, där en av grundförutsättningarna för dess fortlevnad är att vi unga forskare inom astrofysik, kemi, mikrobiologi, geofysik, evolutionär biologi, geologi, planet-fysik, osv träffas (som här på AbGradCon) och lär oss av varandra. Och det är verkligen sant att jag har lärt mig mycket bara på några få dagar. Som astronom är det inspirerande och häftigt att få lyssna på föredrag från någon som hittat livsformer under stenar i Atacama-öknen i Chile som inte behöver mer vatten än det lilla som kondenseras från den torra luften för att fortplanta sig (Armando Azua Bustos). Eller att få lära sig vilka typer av molekyler som normalt bygger upp ett cell-membran, varför de är nödvändiga för liv och vad det kan finnas för alternativa lösningar i kolväte-sjöar på Saturnus måne, Titan. Eller för den delen att klafsa omkring i ett nedlagt kalkstensbrott med hjälm, hammare och skyddsglasögon och leta efter fossil från den tiden när Skandinavien låg under havsytan någonstans nere vid ekvatorn. Jag tror förresten att geologerna letade efter annat oxå, men jag höll mig till de mer lätt-identifierade fossilen. Hittade faktiskt ett!

Arrangörerna, som till en stor det kommer från forskarskolan i Astrobiologi vid Stockholms Universitet, har verkligen fått till en lyckad konferens hittills. Att vädret bara har blivit bättre och bättre sen vi kom hit bidrar även det till en öppen och trevlig stämning. Jag är säker på att många internationella och interdiciplinära kontakter knyts här i Tällberg som kommer att vara fältet till gagn under lång tid framåt.

Eva

Eva har doktorerat i astronomi
och ska i sommar börja jobba på NASA Goddard Space
Flight Center utanför Washington DC. Läs mer om henne
här.

Bild: Solnedgång över Siljan. AbGradCon 2010.

Ny gästbloggare: Eva Wirström, astronom som snart börjar jobba för NASA

Eva wirström

Nu är det dags att presentera Rymdkanalens senaste tillskott i spännande gästbloggare: Eva Wirström!

Eva har doktorerat i astronomi vid Chalmers och Onsala rymdobservatorium och ska i sommar påbörja en postdoc-tjänst vid NASA Goddard Space Flight Center utanför Washington DC.

I sin doktorsavhandling presenterar hon observationer av molekyler såsom kolmonoxid, vatten, ammoniak och metanol i stjärnbildningsområden i vår galax Vintergatan. Vid NASA kommer hon att utvidga sitt arbete till att försöka observera större molekyler som är viktiga för uppkomsten av liv, och samtidigt arbeta med dator-baserade modeller för hur dessa molekyler kan bildas på interstellära stoftkorn. Som en start på sitt nya arbete deltar hon denna veckan i en internationell konferens om Astrobiologi i Tällberg, Dalarna: AbGradCon 2010.

Bild: Eva Wirström i vinterlandskap.