rymdexperter

Det har varit mycket rymd under nyårshelgen. Inte nog med att en stor del av svenska folket ägnade en hel kväll åt att titta på stjärnorna (mellan alla fyrverkerier förstås) så har även rymden uppmärksammas på TV. Vår gästbloggare Fredrik Bruhn var med i Rapport igår när de berättade om att den svenska rymdindustrin får allt fler privata aktörer.

Svensk rymdindustri är, som vi alla vet, oerhört spännande. Så i morgon kommer Rymdstyrelsens Olle Norberg att medverka i Gomorron Sverige på SVT kl 08.43.

Då kan ni höra honom berätta om GRAIL. Så missa inte det!

Andra rymdklipp som vi kunnat njuta av är den här nyårshälsningen från ISS.

Bild: Georg Witt men barnbarnet Gabriel Stupak Witt. Charlotte-Rymdkanalen.

Sist men absolut inte minst av alla rymdprofiler inom svenska rymdverksamhet träffade vi Georg Witt. Han är professor emeritus på vid meterologiska institutionen på Stockholms universitet. Även om han är i pensionsålder så har han inte slutat jobba med rymden.

Vad är det bästa med att jobba med rymden?

Det mest spännande med svensk rymdverksamhet är att först hitta ett problem och sedan lösa det. Att tänka ut vilken data man behöver.

Vad är det största eller viktigaste historiska händelsen under Sveriges 50 år i rymden, tycker du?

Det är insikten om att det som förr kunde lösas på baksidan av en servett behöver man idag lösa genom fysik, fysikaliska experiment och fysikalisk kemi. Rymdverksamhet är som Pandoras ask eller en matroschka (en sån där rysk gumma i trä där det är en ännu mindre gumma innuti och inuti den osv). Det dyker hela tiden upp något nytt.

Georg avslutar intervjun med att skämtsamt säga att det bästa instrumentet är Google =)

Bild: Stas Barabash. Charlotte-Rymdkanalen. 

I onsdags när vi var på Tekniska museet och firade Sverige 50 år av rymdverksamhet träffade vi en hel intressanta personer. En av dem var Stas Barabash som är professor vid institutet för rymdfysik i Kiruna

Vad jobbar du med?

Jag är professor vid institutet för rymdfysik i Kiruna och jobbar mycket med planetforskning.

Vad är det största eller viktigaste historiska händelsen under Sveriges 50 år i rymden, tycker du? 

Det viktigaste som hänt under dessa 50 år av rymdverksamhet i Sverige är att vi har haft ett eget nationellt rymdprogram. Det är unikt bland så små länder som Sverige. Och det är något som jag tycker är väldigt viktigt att vi behåller också framöver.

Har du något eget favoritprojekt eller händelse som du särskilt kommer ihåg?

Det måste nog vara ett av de fyra projekt som jag själv varit med och jobbat med. Jag måste nog säga Astrid 1 som jag var med och byggde instrument till. Det var så roligt att arbeta tillsammans med SSI och Rymdbolaget. Vi hade en riktigt bra teamkänsla.
(Stas var med andra ord med och skapade en bit av den svenska rymdhistorien! Häftigt =))

Hur tror du att svensk rymdverksamhet kommer se ut om 50 år? 

Om 50 år vill jag först och främst se att svensk rymdforskning finns kvar. Jag hoppas även att det då satsas mer på planetforskning. Att Sverige exempelvis skickar satelliter till andra planeter som exempelvis månen vore väldigt roligt. Även om detta är både svårt och dyrt så ska man nog kunna hitta någon väg dit hoppas jag.

Har du någon drömplanet som du skulle vilja att skicka en satellit till?

Det skulle vara Saturnus eller Jupiter tror jag.

En liten fågel med rymdintresse viskade i Rymdkanalens öra att det nya Astrobiology Centre vid Stockholms Universitet (SU ABC) invigdes den 2 september. Detta ville vi veta mer om så vi ringde Wolf Geppert. Wolf är docent i fysik vid Stockholms Universitet och hans forskningsämne är molekylär astrofysik.

Bild: Wolf Geppert och Alba Nova, den del av SU där det nya Astrobiology Centre ligger.

Vad innebär det att ett centrum för astrobiologi har bildas?
Det fanns redan en forskarskola i astrobiologi vid Stockholms Universitet (SU) sedan 2006. Men nu var planen att ta det hela vidare och inte bara fokusera på utbildning av doktorander utan mer på tvärvetenskapliga projekt och mer samarbeten med andra institutioner som sysslar med astrobiologi. Vi vill även vidga oss lite mer i riktning mot offentlighetsarbete för att göra astrobiologi lite ännu mer populärt.

Astrobiologi är en vetenskap från flera olika ämnen, vilka områden är ni mest inriktade på vid Astrobiologicentrumet?
Vi har för närvarande ett flertal olika styckeområden. Centret involverar forskare från fysik, astronomi, geologi och biologi.

Fysik – är det reaktioner som är viktiga i interstellära moln och planetjonosfärer med fokus på jonreaktioner som kan leda till uppbyggning av livsviktiga molekyler. Också processer som involverar polyaromatiska kolväten och fullerener (fotbollsmolekyler) undersöks.

Astronomi – där fokuserar vi på frågan hur man kan finna liv över astronomiska avstånd och vidare på planetbildning och de processer som är viktiga där.

Geologi – innefattar forskning inom hydrotermala system på havsbotten som kunde vara de ställen där livet först uppstod Också undersöka forskarna där abiotisk bildning av metan.

Biologi – biologerna här hos oss ägnar sig åt forskning om hur man kan använda enzymer för att följa evolutionen av livet.

Vilken typ av data (material) använder ni er av i ert arbete?
På Fysikum gör vi exempelvis astronomiska observationer Vi undersökte t.ex. isotopförhållanden i vissa organiska ämnen som metanol. Från de här isotopförhållandena (i det här fallet kolisotoperna) kan man faktiskt fastställa var de här förbindelserna har bildats.

Vad skulle ni vilja ha tillgång till för material/data t.ex. material från en asteroid eller en komet?
Det finns en hel del uppdrag som är planerade med delvis astrobiologiskt syfte just nu. Exempelvis Rosetta missionen som kommer att utforska kometen Churyumov-Gerasimenko men det finns även spännande missioner på Mars; ExoMars och Mars Sample Return som har en viss astrobiologisk inriktning.

Men terrestrisk observation (observationer här på vår egen planet) är också väldigt betydelsefull, det ska man inte underskatta.  Exempelvis så kommer säkert teleskopet ALMA att leda till en mängd nya upptäckter av molekyler i rymden och också till en stor del ny information om molekyler som vi redan finns i rymden. Allt det här är ju mycket spännande och jag hoppas att projekt med astrobiologisk prägelse kommer att få tid vid teleskopen. Det är ibland mycket svårt att få teleskoptid. Och sedan ligger tyvärr inte astrobiologi och astrokemi alltid på toppen av önskelistan hos urvalskommittéerna. Så där önskar man sig även en liten ändring av attityderna.

Hur ser tillväxten för Astrobiologi som ämne ut i Sverige?
Intresset ökar stadigt. Vi säger ofta att astrobiologi är en relativt ny vetenskap och en ny tvärvetenskaplig satsning. Men faktum är att människan alltid har funderat över en massa astrobiologiska frågeställningar. Exempelvis hur livet på jorden uppstod och om det finns liv utanför jorden och vilket inflytande de kosmiska händelserna har (meteorit- eller kometnedslag) på livets utveckling. Så i den meningen är astrobiologi också en mycket gammal vetenskap.

Vilka andra institutioner samarbetar ni med?
För att samarbeta med andra institutioner i norden har vi skapat ett nordiskt nätverk för astrobiologi. Det nätverket koordineras i Stockholm och sträcker sig över 14 lärosäten i flera nordiska länder och University of Hawai’i som extern partner.

Nordiska Astrobiologinätverket har även blivit en ”Affiliated partner” av NASA Astrobiology Institute som är en mycket stark institution för astrobiologi. Det här nätverket kommer ägna sig åt att både hålla astrobiologiska konferenser och erbjuda sommarkurser för unga astrobiologer. Det är mycket viktigt att samarbeta med andra institutioner. Det finns nästan aldrig all expertis inom ett visst område inom astrobiologi samlad på ett och samma lärosäte utan man måste helt enkelt samla experter från olika håll.

Finns det någon grundkurs i astrobiologi på Stockhoms Universitet?
Vi på SU är väldigt intresserade av att locka fler studenter hit till astrobiologin. Vi har en orienteringskurs i astrobiologi som startar varje år. Den började faktiskt i går. Kursen innehåller förstås föreläsningar men vi går även ut på studiebesök till bland annat forskningsanläggningar. Det ger studenterna en känsla för hur astrobiologisk forskning bedrivs och hur brett området är.

För de studenter som hittills har doktorerat i astrobiologi har det gått mycket bra. Det lönar sig med andra ord att ha någon utbildning som lär oss att titta lite utanför den egna vetenskapliga täppan.

Glädjen och upprymdheten är stor här på NASA Goddard sedan OSIRIS-REx blev utsedd till nästa projekt att realiseras i NASA's program för att utforska solsystemet, "New Frontiers", tidigare i veckan. Särskilt så på min avdelning eftersom projekt-gruppen med forskningsledaren för projektet, Joe Nuth (Project Scientist), i spetsen hör hemma här. Till fredags-fikat blir det tårta och en skål (i kaffe) för att fira att deras hårda arbete har lönat sig!

Och visst är det kul, for OSIRIS-REx är ett jättespännande projekt. Namnet är en förkortning för "Origins, Spectral Interpretation, Resource Identification, Security -Regolith Explorer", vilket inte riktigt gör vidden av projektet rättvisa enligt mig. För vad proben ska göra är att ta sig till asteroiden "1999 RQ36", noga kartlägga dess yta på lite avstånd med hjälp av flera instrument, välja ut en bra plats, där sticka ut en robotarm och försiktigt samla upp mer än 50 gram material att ta med sig tillbaka till Jorden för analys! Uppskjutningen är planlagd till 2016 och proben väntas återvända med sitt prov 2023, så vi får ha tålamod.

Asterodider består av samma material som bildade Solen och planeterna i vårt solsystem för 4.5 miljarder år sen, men har till skillnad från de storre kropparna varit i princip opåverkade sedan dess. De ses därfor som en sorts effektiva tidskapslar. Man har tidigare funnit en uppsjö av organiska (kol-baserade) molekyler i meteoriter och i partiklar som fångades upp från en komet-svans av NASA-proben STARDUST, och nu vill forskare se om samma ämnen även finns i asteroider. Den stora frågan är förstås om de molekyler och ämnen som anses som livets byggstenar kan bildas naturligt i rymdmiljö.

Hälsningar

Eva Wirström, Forskare på NASA Goddard, Code 690 (Solar System Exploration Division)
 

Eva Wirström är astronomi som jobbar för NASA. Läs mer här.