rapporterar

"jag tror att ljuset nere till vänster är Helsingfors och mitt emot över Finska viken är Tallinn- Till höger St Petersburg. Notera planeten straxt ovan horizonten, troligen Venus. Notera också det svaga skiktet högt upp i atmosfären som jag skrev om tidigare" - Christer Fugelsang om bilden

Vi har just tagit farväl av rymdstationsbesättningen och stängt luckan till ISS. Vi sover visserligen i natt fortfarande hopkopplade med ISS, men något mer tillfälle att komma in dit blir det inte. Jag måste erkänna att det känns lite vemodigt. Det har varit fantastiskt roligt här: allt från arbetet till lekandet i tyngdlösheten när tillfälle ges och samhörigheten med en underbar grupp människor här uppe på mänsklighetens yttersta utpost. I går kväll åt vi middag tillsammans, alla tretton runt det inte särskilt stora ryska matbordet in den centrala, amerikanska, Nod1-modulen. Men i tyngdlöshet går det mycket lättare att packa ihop sig då man kan trängas i flera plan. Jag bjöd på knäckebröd och pepparkakor (inköpta på IKEA i Houston) samt svenska bilar i rymdfärjeskepnad. Vi klistrade vår STS-128-dekal i rymdpromenadsslussen och signerade, som brukligt är.

Den sista rymdpromenaden var ännu roligare än den första. Mer varierande med olika tekniska saker, jag kände mig mer "van i sadeln" och det blev till en del improvisationer - på Houstons direktiv. Det mesta av även det gick bra, men det var ju lite förargligt att lamp-och-kamerahållare på hjälmen kom lös alldeles mot slutet. Antagligen hade någon kabel kommit åt att trycka in det ena av de två par av knappar som håller hållaren på plats när jag kämpade med att försöka få den sista trilskande kontakten på plats. Egentligen ska alla fyra knappar behöva tryckas in samtidigt för att ta av hållaren, men vi upptäckte efteråt när vi provade att det går att få av den genom att bara trycka in ett par och vrida på hållaren. Hur som helst, de sju timmarna utanför rymdstationen med många förflyttningar hit och dit var en sann höjdare! Vid ett tillfälle (när jag bytte RPCM:en) så låg jag på mage på toppen av ISS, ganska precis på mitten och tittade framåt i den riktning vi for. Det kändes som om jag satt på toppen av ett fabulöst ekipage och flög den fram över jorden.

Igår packade vi färdigt allt som ska med oss tillbaka i Leonardo, vår MPLM. Den kommer ner mycket tommare än den for upp och det stora öppna utrymmet som blev i mitten har erbjudit mycket roligt tumlande i tyngdlösheten. Inga problem att göra en quadrupelskruv eller en femvarvsaltomortal, eller vad man kan hitta på. Kevin berättade f.ö. att han tävlade i simhopp under skoltiden.

Gårdagen bjöd också på två mycket roliga direktkontakter med Sverige. Sätraskolan via amatörradio med många bra frågor från skolbarnen och en mycket trevlig pratstund med TV-soffan där jag var särskilt glad åt att också Frank fick chans att vara med ordentligt. Frank och jag har f.ö. jobbat mycket tillsammans igen de sista två dagarna med iordningställandet av luckor m.m. inför avdockningen av Leonardo, vilken Nicole och jag gjorde strax före (sen) lunch idag.

Varje gång vi kommer i närheten av Sverige försöker jag hitta ett fönster åt norr och en kamera. Tyvärr är det alltid natt över Europa, men det är ändå lätt att orientera sig efter stora städer som lyser starkt och de mörka vattnen. Men det har varit molnigt över Skandinavien så någon bra vy har jag ännu inte fått. Men det återstår ett par dagar till i rymden, så vi får väl se.

Riktigt raska rymdhälsningar,
Christer

Discovery, MET 9 dygn och 23 timmar

England på natten.

Paris

I morgon rymdpromenad!
Ska bli jättespännande och kul. En stor del av dagens arbete har gått åt till att
förbereda rymdpromenaden bl.a. gjorde jag i ordning min rymddräkt (med den
svenska flaggan!) och alla verktyg vi behöver. Men Frank de Winne (Belgien) och
jag flyttade också tre stora experimentställningar från MPLM till Destiny (US
lab), bl.a. ett för europeisk materialforskning.

Innan jag la mig igår letade jag fram mitt eget lilla experiment, Fluxen, som låg på sin plats i Columbus. Den fungerade som den ska när jag provade den. Det ska väl bli lite tid senare att
göra något med den. Se nedan

Bjöd alla ombord på norska sega gubbar (och gummor och barn), godis som var mycket uppskattat på
bägge rymdfarkosterna.

God natt från rymden dag 6,

Christer

En beskrivande text om
Fluxen ur ett av Christer Fuglesangs tidigare nyhetsbrev

Fluxen är partikeldetektor (eg. ”Particle Flux Demonstrator”) som KTH har byggt med stöd från
Rymdstyrelsen på mitt förslag. Den skickades upp med Columbus i februari 2008
och användes först av min franske kollega Leopold Eyharts. Fluxen visar med
blinkade dioder och ljud hur flödet av kosmiska partiklar varierar när ISS rör
sig runt jorden samt hur vissa moduler är mer skyddande än andra. Jag planerar
att ta en videokamera och filma under ett varv, d.v.s. 90 minuter. Mest
spännande är när vi far igenom den s.k. Sydatlantiska anomalin, där flödet
kosmiska partiklar ökar hundrafalt under några minuter. Videon kan
användas i olika student- och skolprojekt.

FD4, d.s.v. fjärde flygdagen, var den intensivaste hittills. Under hela dagen jobbade jag med hopkopplingen av vår MPLM lastmodul Leonardo till Nod-2 på rymdstationen. Först med Tim Kopra, som nu officiellt tillhör Discoverys besättning medan Nicole har övergått till ISS, och sedan med Frank. Det var många sladdar, slangar och annat som skulle både skruvas bort och sättas på plats. Vi var dock klara nästan två timmar före schemat så vi började att föra över saker från Leonardo till ISS på en gång. Jobb som egentligen är för i morgon, men det skadar aldrig att ligga före.

Så inte heller idag blev det många tittar ut över jorden. Jag försökte se Skandinavien under en Europapassage på min förmiddag. Det var natt ute och vi kom upp från sydväst över Medelhavet norra Italien. Po-dalen var mycket lätt att urskilja med massor av ljus, från Turin över Milano ner mot Venedig. Över hela södra Europa var det molnfritt, men vi var för långt bort, eller det var för molnigt, så jag kunde aldrig urskilja hemma i norr. Och sedan hann jag inte med. Som banan ligger passerar vi Europa mest på nattid nu, men jag hoppas det hinner vrida sig tillräckligt så jag får någon dagspassage mot slutet av flygningen.

Såg flera ljusblixtar i ögonen när jag la mig igår, några riktigt kraftiga. Nätterna på Discovery såg jag bara ett par och ganska svaga. Där sov jag på mellandäck i utrymmet mot luftslussen och det är nog en av de mest skyddade platserna mot strålning.

På ISS lever de efter UTC, eller GMT, medan vi på rymdfärjan har MET. Det kan lätt leda till förvirring, men den här gången har vi i alla fall turen att tiderna skiljer sig precis med jämna timmar. Vi startade ju mindre än en minut före midnatt Floridatid, så skillnaden är fyra timmar. Vi behöver inte ens ställa om våra klockor som visade Floridatid, det är mindre än en minut från MET.

Bästa rymdhälsningar,
Christer