miljö

Att se elefanter från rymden är möjligt, men man måste ha väldig tur! Ett annat enklare sätt är att utifrån ett elefantperspektiv (från rymden) identifiera områden som är lämpliga eller olämpliga för lokalisering av exempelvis vägar och järnvägar.

Ett sådant projekt genomfördes förra året i Mtwara korridoren i södra Tanzania där Mtwara-Mbamba Bay Highway planeras att passera från Stilla havskusten till Malavisjön. Området är ett för elefanter mycket viktigt område då de passerar genom det på sina vandringar. En förutsättning för elefanternas vandring är att det finns skog att passera igenom. Finns det skog så minimeras de konflikter och skador som uppstår när elefanterna vandrar genom jordbruksmark. På bilden nedan visas motorvägen i rött, skyddade områden i grönt och Landsat bilder från 1993 i bakgrunden.

Ett av syftena med projektet var att visa på de möjligheter som finns i att kombinera satellitdata med annan geografisk information för att underlätta planering för hållbar utveckling i Östafrika.

Arbetet presenterades under en workshop i Masasi där ett stort antal beslutsfattare från by- till distrikts- och departementsnivå samt forskare deltog. Under workshopen diskuterades bland annat hur viltkorridoren kunde skyddas samt utsträckningen av den.

Analysen visar att det fortfarande finns en smalt område på mellan 10 och 15 km med fragmenterad skog kvar som kopplar ihop Selous i Tanzania med Niassa i Mozambique. Det är den sista kopplingen för djurlivets förflyttning utanför jordbrukslandskapet. Analysen visar också att förändringen från 1993 till 2008 har skett snabbt, då jordbrukslandskapet breder ut sig. Att skogar huggs ner till förmån för jordbruk har en mycket stor inverkan på den kvarvarande viltkorridoren, då djuren är beroende av skogslandskapet för att kunna vandra obehindrat.

Projektet genomfördes i samarbete mellan Metria och WWF med bidrag från Rymdstyrelsen.

Författat av Karin Larsson

Foton: Allan Carlson, WWF

Issatelliten Cryosat-2 har nu börjat leverera data till 150 forskare runt om i världen. Det var i början av april i år som ESA sände upp Cryosat. Ombord på satelliten finns en radaraltimeter som mäter isarnas tjocklek. Tackvare Cryosat har forskarna nu fått en profil av istjockleken på Grönland att arbeta med för att förstå vad som händer med polarisarna när de utsätts för klimatförändringar.

Här finns mer att läsa om Cryosat-2

Bild: ESA. Cryosats radaraltimeter kommer att kunna mäta isarnas tjocklek på centimeter nivå!

Från rymden har astronauterna sett flera exempel på förändringar på vår jord, hur vårt sätt att leva påverkar. Exempelvis ser de tydliga ärr efter skogsskövling i Amazonas djungel. Och i haven kan de se en oljig yta, ett resultat av  utsläpp från båtar och industrier.

Trist att det ses hela vägen från rymden men jag antar att det inte går att gömma hur mycket vi påverkar.

Så gör det du kan i jul - exempelvis köp inte för mycket mat som du sen måste slänga, återvinn inslagningspapper och allt annat du kan komma på. Många bäckar små blir till stor å... eller vad det nu är man brukar säga ;)

Den 20 till 21 oktober gick en spännande tillställning av stapeln i Stockholm. 120 personer samlades på World Trade Center för att prata om rymd och Arktis, ”Space and the Arctic”.

Det var ett evenemang som hölls under det svenska ordförandeskapet i EU och som arrangerades av Rymdstyrelsen, SMHI, ESA, europeiska kommissionen och Eumetsat. Konferensen lockade forskare, användare, utvecklare och myndighetspersoner från Europa, Kanada och Ryssland. De flesta deltagarna kom från Sverige, Norge och Finland.

Jag, Maria Nilsson på Rymdstyrelsen, tog tillfället i akt för att lära mig mer om Arktis (nedan syns jag i samspråk med personer från den ryska handelsdelegationen). En person från EEA (EU:s miljöbyrå) förklarade på ett utmärkt sätt skillnaden mellan Arktis och Antarktis (bortsett från att de ligger på var sin sida om jordklotet): Arktis är vatten med land runt om. I Arktisområdet bor 4 miljoner människor. Antarktis är land med vatten runt om. Där bor inga människor, men väl 20 miljoner pingviner.

Rymdstyrelsens generaldirektör, Olle Norberg, inledde konferensen. Det passade väldigt bra eftersom han har levt större delen av sitt liv norr om polcirkeln, i Kiruna. Han har således god erfarenhet av Arktis. Olle syns nedan (andra från vänster) sittandes bredvid konferensens ordförande, Reinhard Priebe, chef på europeiska kommissionens DG-MARE (till vänster).

Vad har då rymden med Arktis att göra?

Det första jag kommer att tänka på är klimatövervakning. Klimatförändringarna syns tydligt på den snabba avsmältningen av polarisar som sker just nu. Temperaturhöjningen går mycket snabbare än väntat. När IPCC:s (Intergovernmental Panel on Climat Change) modeller för isavsmältning kontrollerades med hjälp av satellitbilder visade det sig att polarisarna smälter mycket fortare än beräknat. Flera av föredragshållarna poängterade att satellitbilder är ett mycket bra verktyg för att övervaka klimatet på Arktis. Satellitbilderna kan ge många sorters information om isarna och också mäta till exempel havstemperatur.

Nästa sak, som också diskuterades flitigt under konferensen, var transporter inom området. En mängd fartyg rör sig inom Arktis och dessa drar nytta både av satellitnavigering och av satellitbilder. Fartygstrafiken i Arktis ökar. Det beror både på att nya rutter öppnat sig och på att fisket flyttar sig norrut i och med de smältande isarna.

Kommunikationssatelliter är något vi har blivit väldigt beroende av idag. Med hjälp av dem får vi direktsändningar i tv och bättre kommunikationsmöjligheter. Men kommunikationssatelliterna är geostationära och det innebär att de har dålig täckning längst norrut och det leder till problem för dem som bor där. Det samma gäller många meteorologisatelliter vilket innebär att det är svårt att göra bra väderprognoser för Arktis. Detta problem kom också upp till diskussion under konferensen.

Arktis har rika naturtillgångar och alla länder som är del av Arktis vill ha del av dem. Det gäller att länderna kan enas om hur naturtillgångarna skall fördelas på ett rättvist sätt och det är en väldigt svår fråga som kommer att diskuteras mycket framöver.

På bilden ovan syns min kollega Göran Boberg som har jobbat hårt med den här konferensen men som nu kan känna sig väldigt nöjd med utfallet. Om du vill veta mer om ”Space and the Arctic” så finns information här.

/Maria Nilsson på Rymdstyrelsen