gästbloggare

Gästbloggare: ESA-konferens om fjärranalys

Kjell Wester

Bild: Kjell Wester från Brockmann GEomatics i sin monter på ESAs Living Planet Symposium.

Rymdstyrelsens Göran Boberg har varit på ESA-konferensen Living Planet Symposium i Edinburgh. Det handlar om fjärranalys, och självklart har Göran skickat en rapport hem till oss.

 

Tjena!

Symposiet är ett jättestort arrangemang som hålls vartannat år och som växer hela tiden i takt med att ESA sänder upp fler och fler jordobservationssatelliter. Allt mer data blir tillgängligt för nya forskargrupper och användare. Det pratas här om cirka 1800 deltagare under veckan och vissa föredrag drog så mycket folk att det knappt fanns ståplatser kvar. ESA har lyckat fylla hela nio parallella sessioner med föredrag från morgon till kväll och ända fick 90 % av intresseanmälningarna för föredragen hänvisas till posterutställningen istället. 

Den svenska närvaron är också mer påtaglig i år än tidigare, både med deltagare, föredrag och posters. Rymdstyrelsen har i år stöttat forskarnas deltagande på symposiet med resebidrag. 

Kjell Wester från Brockmann GEomatics (bilden) passade på att arrangera en hel monter i utställningsdelen för att göra reklam för företagets tjänster. Tre, fyra fjärranalysbaserade tjänster beskrevs i montern. De fungerar som beslutsunderlag för länsstyrelserna för att underlätta och förbättra deras naturvårdsarbete. 

Kjell är lite luttrad och säger att han var här redan för 25 år sedan på en liknande tillställning och tycker att det inte hänt så väldigt mycket sedan dess på så sätt att många fjärranalytiker fortfarande arbetar med samma saker. Nya data och nya index men arbetet är i stor utsträckning fortfarande nära knutet till teknik och forskning och det har varit lite svårt att föra ut data i praktisk användning och nytta, tycker Kjell. Föredrag och posters handlar ofta om vad man KAN göra men Kjell har fått en hel del positiv respons från besökare för att de faktiskt GÖR något användbart också.

Mot detta kan användas att det faktiskt under hela symposiet har rullat en hel session som handlar om Copernicus och olika tillämpningar av det programmet. Även forskningens behov av data från Copernicus har behandlats. Detta visar att även om fjärranalystekniken och Living Planet Symposium fortfarande står forskningen nära så är ett skifte på gång med mer och mer hur data från fjärranalyssatelliter kan användas för praktisk nytta.

/Göran Boberg

Gästbloggare: Hälsningar från sommarskolan på Onsala rymdobservatorium

Studenter i Onsala
Bild: En av grupperna i kontrollrummet där studenterna observerar kolmonoxid i det mörka molnet CB 17 på ett avstånd av ca 1000 ljusår.

Nu är årets sommarskola på Onsala rymdobservatorium i full gång! Just nu jobbar 18 studenter all sin vakna tid med att lära sig mer om molekyler i rymden. Hur man observerar dem, hur man gör modeller av strålningstransport, om kemin i interstellära moln, och vilken information man kan få ut av molekylerna. Våra inbjudna lärare och de antagna studenterna har kommit från hela världen. Förutom Sverige och Norden så finns representanter från Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Japan, USA, Tjeckien, Italien, Österrike, och England. Skolan är organiserad av Nordiska nätverket för astrobiologi, Stockholms centrum för astrobiologi och Onsala rymdobservatorium.

De första dagarna förra veckan var fullproppade med föredrag men från och med i torsdags har de delat in sig i mindre grupper för att genom praktiskt arbete lära sig hur man observerar med Onsalas 20-metersteleskop. De får även testa att göra datormodelleringar av kemin i rymden och på ytan av små stoftkorn som används för att tolka det vi observerar.

Studenter i Onsala 2
Bild: Studenterna jobbar på för att lära sig mer om molekyler i rymden.

Jag själv får nog jobba riktigt länge ikväll. Måste göra klart ett föredrag om rymdteleskopet Herschel som jag ska hålla i morgon klockan 10. Mitt stora problem är att föredraget inte får ta mer än 45 min - hur ska jag hinna med allt jag vill säga om Herschels alla observationer och alla nya fantastiska upptäckter? Det känns som ett omöjligt uppdrag!

Efter morgondagens alla föreläsningspass så återstår bara en dags arbete för studenterna då de ska bearbeta de data de observerat med 20-mertersteleskopet innan hemresan på onsdag. Men vi har alla fått nya vänner och nya samarbetspartners. En riktigt lyckad sommarskola!

//Rymd-Carina

Slutresultat från SOLAR-projektet

Lödprover 1
Bild: Lödprover tagna med ett mikroskop på Kemi-Tornio University of Applied Sciences. Källa: SOLAR.

När vi nu fått ner experimentet och plockat ut våra lödprover började en helt ny fas av projektet - nämligen att analysera proverna och kunna analysera hur bra vi faktiskt lyckats med våra lödningar.

För att kunna dra några slutsatser om hur mycket ”voids” eller hålrum som fanns i proverna åkte vi till ett laboratorium tillhörande Kemi-Tornio University of Applied Sciences där vi tittade på lödningarna var för sig med röntgen. Kvalitén på en lödning kan också till stor grad bedömas av att titta på hur matt eller blank ytan är så av den anledningen använde vi oss också av ett mikroskop.

På bilden (ovan) från mikroskopet kan man tydligt se att proverna gjorda under tryck är blanka vilket tyder på en bra lödning medan de gjorda i vakuum är matta. Mattheten beror på att det tar för lång tid för vakuumproverna att stelna när det inte finns någon luft som kan leda bort värmen.

Lödprover 2
Bild: Röntgenbilder av proverna. Källa: SOLAR.

Från röntgenbilderna såg vi att vakuumprover som genomfördes på jorden gav mycket liten del hålrum precis som förväntat. Man kan också se att provet har varierande densitet (ser ut som nålar) på grund av att det tog för lång tid att stelna. Det är dock inte sprickor och ser värre ut än vad det är eftersom det inte försämrar kvalitén alltför mycket. Däremot vid låg gravitation ger de trycksatta proven mycket dåligt resultat vilket var det motsatta från vad vi hade väntat oss.

Varför resultatet blev det motsatta mot vad vi fick på jorden har vi hittills bara spekulerat om, men vad som kanske är mest intressant är att vi lyckades skapa bättre lödningar i trycksatt miljö under låg gravitation än under markförhållanden. Detta tyder på att rymdkvalificerade lödningar kan göras även under låg gravitation vilket skulle öppna upp möjligheter för reparationer på bemannade rymdfarkoster. Den 9e juni åker vi ner till Thun i Schweiz för att presentera resultatet på ett symposium. Vi ska efter det bedöma hur resultatet kan användas och vad som kan göras fortsättningsvis för att ytterligare utforska det här området. Kanske återkommer vi efter det!

Vill du läsa mer om oss under tiden så kan du göra det här.

Tack för den här gången!

/Anders Svedevall, projektledare SOLAR

 

Gästbloggare: I väntan på sommarlovet

Solnedgång i Kiruna

Hej allihopa, nu är vi tillbaka igen!
 
Här på Rymdgymnasiet är det fullt fart, som vanligt, speciellt nu de sista veckorna innan sommarlovet. Nu börjar de flesta av eleverna verkligen längta efter skolavslutningen den 14 juni, speciellt treorna som då tar studenten! Samtidigt blir det allt stressigare med de kurser som ska avslutas och alla olika nationella prov som ska klämmas in i mitten av alla andra prov och inlämningar.

Sen sist har vi hunnit med en hel del; bland annat har vi haft friluftsdag. Eftersom skolan har en så nordlig placering så har vi finfina skid- och vintermöjligheter. En del åkte iväg till Riksgränsen för utförsåkning en dag, andra pimplade, några åkte längdskidor eller pulka.

Dessutom har även kvalificeringsprovet till Astronomiolympiaden gått av stapeln. Fem elever från Rymdgymnasiet deltog och alla vi var överens om hur otroligt svårt det var. Vanligtvis har vi våra kära formelsamlingar till hands, men till Astronomiolympiaden måste man kunna alla formler och liknande i huvudet. Svårt, minst sagt. Tyvärr blev det ingen från rymdgymnasiet som vi fick skicka till finalen i Litauen, men en Kirunabo och även deltagare vid astronomilägerskolan som Rymdgymnasiet höll i tidigare i vår. Stort grattis Torbjörn Nilsson!

För ett par helger sedan var det även Kristi himmelfärdshelgen och då anordnades ett stort lan på Folkets Hus här i Kiruna av föreningen Astronomiska Enheten som drivs av elever från skolan. Det var mycket lyckat och många människor var där och spelade alla möjliga olika spel.

Så sent som idag fick vi elever på skolan lyssna på alla treors redovisningar om sina projektarbeten och jag tror att detta väckte många idéer bland både oss i åk. 2 men även de i åk. 1. Vi tyckte åtminstone att det var både lärorikt och intressant!

All snö här uppe har till slut smällt bort och flera dagar den senaste veckan har vi haft varmast i hela Sverige! Någonting som VIGarna på skolan självklart inte gillar så starkt, men vi söderlänningar som inte riktigt är utrustade med isbjörnspäls njuter av solen och värmen, trots att vi behöver sitta i skolbänkarna ett par veckor till.
 
Ha det bra tills vidare, nu ska vi gå ut i det fina vädret och gotta oss i solen istället för att få fyrkantiga ögon av våra datorer för en liten stund.
 
/Anna och Lina

 

Ps: Här kan ni läsa fler gästbloggsinlägg från Anna och Lina.

Ny gästbloggare: Ebba - civilingenjör, entreprenör och lite av en rymdexpert

Ebba Kierkegaard

Lite om mig då!

Jag har studerat Integrerad Produktutveckling på KTH, civilingenjörsutbildning i maskinteknik. Entreprenörskapskurser på SSES. Skrev min kandidatuppsats om ekodesign 2008, om metoder att skapa mer ressurssnåla produkter och tjänster. Fick upp intresset för rymden genom Sheridan Tatsuno, en tech startup coach i San Francisco som jag råkade sitta bredvid på en konferens (Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum, 2009). Han gav sin syn på det här med innovation, att de senaste 50 åren av teknikutveckling har drivits av konkurrens, medan de kommande 50 åren kommer drivas av samarbete. Se bara på rymdkapplöpningen under kalla kriget till att vi nu har ett internationellt samarbete i och med den internationella rymdstationen ISS. Inspirerande – jag kunde direkt relatera, då jag både har skrivit uppsats om rymdkapplöpningen på historian i gymnasiet (bra tips om man vill göra något roligt av det ämnet!) och läst om öppen innovation på KTH.

Sheridan tipsade mig om Umbilical Design där jag några månader senare började arbeta med rymdtekniköverföring genom initiativet Down to Earth. Samma år släppte Swentec, Sveriges miljöteknikråd, en rapport om hur spetsteknologi såsom rymdteknik, IT-, bio- och nanoteknik kan skapa framtidens miljötekniska lösningar. Rekommenderas till alla som är intresserade av hur innovationer kan bidra till hållbar utveckling, eller omvänt, hur behovet av att skapa hållbara lösningar kan driva innovation!

Under mina tre år som projektkoordinator för Down to Earth var de häftigaste erfarenheterna nog de möten jag var med om tillsammans med Sheridan på NASA Ames i Kalifornien 2012. Men också då jag bjudit in CASC (Kinas största rymdorganisation med cirka 600 000 anställda) till Down to Earth konferens i Shanghai på världsutställningen 2010 och de kom i en delegation med 10 personer. Eller den tre veckors långa tågturnén med idégenerering på ”rymdstationen” i projektet Ungas Innovationskraft 2012.

Det mest lärorika kunduppdraget var nog produktutveckling med Volvo Personvagnar, en av utmaningarna var att hitta nya lättviktsmaterial som kan minska fordonens bränsleförbrukning. Rymdindustrin har extrema krav på hållfasthet och lättvikt etcetera och många gånger redan forskat fram lösningar som kan återanvändas i fler tillämpningar, vilket är en förklaring till varför det kan vara smart att satsa på rymdtekniköverföring. Från industrins perspektiv kan det kallas öppen innovation då man letar utanför företagets egen forskning och utveckling efter nya lösningar.

När jag hamnade på Geek Girl Meetup 2012 #GGM12 så tog jag upp exempel på rymdteknik som söker tillämpningar, ett exempel är NASAs 3D terrängvisualiseringsteknik "World Wind" som använts i militären och som i tredje led kan skapa kommersiell nytta, man söker helt enkelt fler industriella applikationer, eller vad som helst – blanda in musik eller konst, sa projektledaren Patrick Hogan på NASA Ames. NASA är duktiga på att samarbeta med icke-rymdindustri och arrangerar exempelvis SpaceApps Challenge, som i år även arrangerades lokalt i Sverige. Bland annat var Christer Fuglesang och Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg där och Olle menar att "öppen innovation" är framtiden. Spännande!

Sedan årsskiftet 2012/2013 har jag egen firma och konsultar inom produktutveckling där jag kan hjälpa till att ta forskningsbaserade idéer från prototyp till marknad.

Gästbloggare: Lyckad uppskjutning för SOLAR

Rexus
Bild: Den 9 maj lyfte studentraketen Rexus 13 från Esrange i Kiruna. Källa: SOLAR.

Det satt långt inne men till slut kunde vi i SOLAR-projektet efter ett och ett halvt års slit se vårt experiment skjutas upp från ESRANGE torsdagen den 9 maj.

Uppskjutningen var planerad till onsdagen men på grund av starka kastvindar pausades nedräkningen med 15 minuter kvar. Vi satt och väntade vid vår markstation i flera timmar tills fönstret för uppskjutngen hade stängt. I stället sattes nedräkningen till att börja 3:45 nästa morgon (eller blir det natt?).

Jag lyckades som en zombie ta mig till ”pre-flight”-mötet 3:15 för att få höra att på grund av dimman skulle det bli för svårt för helikoptern att åka ut och hämta tillbaks raketen. Det tycktes hänga en förbannelse över den här raketen, men nedräkningen började hur som helst med en planerad paus vid 5:45 för att avvakta bättre väder. Men som en skänk från ovan började det spricka upp vid 5:45 och den fruktade pausen blev bara i fem minuter.

Rexus 13
Bild: Rexus-raketen innan uppskjutning. Källa SOLAR.

Så nedräkningen fortsatte och vi kom närmare och närmare uppskjutning; med tio minuter kvar slå experimentet på, med två minuter kvar bekräftar jag att SOLAR är klar för uppskjutning. Så slutligen ”LIFT OFF”, och vi ser raketen bära av mot rymden. Ett ögonblick senare vänder vi blicken mot markstationen och ser att vi får ner data som indikerar att allting verkar fungera som det ska i experimentet. 90 sekunder in i flygningen slås värmen till våra lödprover på och vi kan äntligen pusta ut, allt har fungerat som det ska. Vi kunde även konstatera att trycket i vår trycksatta kammare hade hållt mycket bättre än väntat. Vi hade räknat med att förlora 10-20 procent men istället lyckades vi öka trycket med 5 procent på grund av temperaturökningen när vi smälte proverna.

Experiment solar
Bild: Team SOLARs experiment före och efter uppsändning. Källa SOLAR.

Efter att ha fått tillbaks proverna kunde vi även konstatera att allting hade smält precis som planerat vilket innebar att allting faktist hade gått bättre än väntat. Nu återstår förstås att få våra prover analyserade genom en x-ray scanner. Hur det går rapporterar vi om i nästa inlägg.

/Anders Svedevall, projektledare SOLAR

Gästbloggare: snart uppsändning för Team SOLAR

Raket från Esrange
Bild: Uppskjutning av en Rexusraket från rymdbasen Esrange utanför Kiruna. Källa: Rexusbexus.

Det börjar bli dags för en uppdatering från oss i SOLAR-projektet. På tisdag börjar äntligen kampanjen för uppskjutning av raketen så den senaste tiden har mestadels bestått av att dubbelkolla och uppdatera checklistor och rutiner. Detta med förhoppningen om att så lite som möjligt görs på fri fot för att minimera risken att någonting går fel. Eftersom experimentet ska utsättas för cirka 20 G-krafter vid uppskjutningen är det viktigt att allting har monterats på rätt sätt.

Första delen av kampanjen består i princip av tester. Vi börjar med att förbereda experimentet för uppskjutning vilket till största delen innebär att göra interna tester för att se att allt fungerar som det ska och att tidigare kalibrering stämmer. Sedan ska det utföras tester med andra experiment för att se till att det inte är några störningar som orsakas när de olika raketmodulerna kopplas ihop. Till slut monteras allt ihop med motorn och servicemodulen på raketen som då är redo att rullas ut på uppskjutningsrampen. Även där görs det tester vilket innebär att man simulerar en uppskjutning. För er som läst om oss tidigare kan ni förstå att det blir problem i och med att vi vill smälta våra prover en stund efter uppskjutning och skulle vi då vilja byta ut proverna måste hela raketen monteras ned. Vi kommer därför att kommunicera med experimentet medan det står på rampen för att kunna göra skillnad på simulering och en så kallad ”hot Count down”.

Team SOLARs raket
Bild: Team SOLARs raket utan motor. Källa: Rexusbexus.

När det väl är dags att skicka upp raketen kommer jag som projektledare få ge en ”go” eller ”no go” respons. Om alla ansvariga ger ett ”go” börjar nedräkningen för uppskjutningen. Raketen flyger i cirka 10 minuter varav 2 minuter är i tyngdlöshet. Så fort den landat ger sig en grupp ut med helikopter för att hämta tillbaka den. När raketen är tillbaka på Esrange kan vi plocka isär vår modul och titta proverna. Efter det återstår förstås att analysera dessa.

Vi har nu jobbat med SOLAR sedan hösten 2011, så att äntligen få se raketen åka iväg ska bli både spännande och lättande på samma gång. Ingen av oss har heller varit med på en raketuppskjutning tidigare så bara det blir en upplevelse i sig. För de som vill följa oss närmare under uppskjutningsveckan har vi en Facebook-sida som uppdateras löpande och som innehåller både bilder och video. Du hittar sidan här.

Uppskjutningen sker antagligen den 8:e eller 9:e maj så det kan vara extra värt att hålla utkik då! Eventuellt kan det då också finnas en livestream tillgänglig på sidan.

Du har väl heller inte missat våra tidigare inlägg här på Rymdkanalen? I så fall hittar du dem här.

/Anders Svedevall, projektledare, SOLAR

Gästbloggare: PoGOLino skickades upp från Esrange!

PoGOLino

Bild: Ph.D. student Merlin Kole making final tests of PoGOLino before integration with the gondola. Källa: Mózsi Kiss.

At 17:20 on Wednesday 20th March a small payload with the unassuming name ‘TFB-01’ was launched by helium-filled balloon from The Esrange Space Centre close to Kiruna. This was part of the Esrange test-flight programme used now-and-again to evaluate equipment developed for future missions. SSC Esrange had kindly agreed to include a small instrument (13 kg) called PoGOLino as a part of TFB-01. As you might guess from the name, there is a connection to the ill-fated PoGOLite mission which after a failed flight in 2011 was grounded in 2012 due to bad weather. The next PoGOLite flight window opens on July 1st 2013.

PoGOLite will study the polarisation of high energy electromagnetic radiation, X-rays, emitted by intriguing astrophysical objects such as pulsars and black hole systems. Measurements are made at an altitude of approximately 40 km since the Earth’s atmosphere absorbs X-rays. PoGOLite’s measurements are complicated by the presence of neutrons which are produced in the atmosphere by cosmic rays - charged subatomic particles hitting the atmosphere from outer space. The nature of this neutron ‘background’ is predicted by computer models but there are no measurements available to check these models - until now that is. While waiting for the next launch opportunity, the PoGOLite team decided to develop PoGOLino in order to study these potentially troublesome neutrons using a novel type of scintillator detector developed in collaboration with Japanese colleagues.

Bild: Launch of TFB-01 with PoGOLino on-board. Källa:  Mark Pearce.

After a perfect launch, the helium-filled balloon drifted in a North-Easterly direction towards the Finnish border attaining a float altitude exceeding 30 km. The balloon was cut down several hours later in the vicinity of the Finnish village Muonio. Data was downlinked over radio and is already being analysed by KTH Ph.D. student Merlin Kole. The results will be an important component in preparations for the PoGOLite campaign in July and will form part of Merlin’s Ph.D. thesis.

More news about PoGOLite around Midsummer when we return to Esrange for pre-launch preparations!

/Mark Pearce

Gästbloggare: Astronomiläger 2013, sista inlägget

Hej!

Dag 4 på Astronomilägret bjöd på mycket intressant arbete. Först ett pass med Anders som handlade om exoplaneter. Vi pratade bland annat om det olika sätten att upptäcka dem och vilka olika sorter det finns.

Detta följdes av ett pass med Johan Arvelius där vi påbörjade ett pass beträffande kartläggning av vår galax Vintergatan. Till detta tog vi hjälp av radioteleskopet SALSA som finns vid Onsala, utanför Göteborg. Vi fjärrstyrde detta och med hjälp av resultaten kunde vi räkna ut hastigheten på vätgasmoln som finns i Vintergatan.  Mycket givande!

Bilden:  Johan under arbetet med SALSA

Efter middagen åkte några av oss deltagare ut till ishotellet i Jukkasjärvi för att ta sig en titt på denna sevärdhet.

Dag 5, sista dagen,  hade vi en lektion innan lunch.  Där fortsattes bland annat arbetet med SALSA.  Efter det hade vi en utvärdering med Odd som haft huvudansvaret för lägret och ordnat det mesta. Sammantaget var detta ett mycket lyckat läger enligt deltagarna. Om inte annat har vi lärt oss en hel del.

Visserligen är det här lägret slut,  men redan nu finns planer för ett läger nästa år.  Dessutom ordnas Ungdomens Star Party i helgen nere i Uppsala av  Astronomisk Ungdom.  Fyra av deltagarna ska dit och även några från Rymdgymnasiet. 

Det var allt från Astronomilägret 2013, men mina och Linas gemensamma inlägg dyker snart upp igen.

Bild: Exempel på några av uppgifterna under veckan.

/Anna Larsson

 

Har du också något spännande att dela med dig av?

Kanske har du just sett ditt första stjärnfall, läser om rymden i skolan eller jobbar med någon form av rymdverksamhet. Skriv till oss på redaktionen! Om du är expert eller bara intresserad av rymden i största allmänhet spelar ingen roll, vi är alltid intresserade av fängslande historier om allt som rör världen ovanför oss.

Redaktionen når du på: red@rymdkanalen.se

 

 

Gästbloggare: Astronomilägret fortsätter, dag 3

pogolite
Bild: Rymdfarkosten PoGoLite.

Lägerdeltagare
Bild: Lägerdeltagarna ute på Esrange vid PoGoLite.

Hej igen!

Idag började vi åter med en astronomiföreläsning, denna gång av Robin Ramstad från IRF. Han pratade om planet- och stjärnbildning, mycket intressant. Efter det följde ett pass med Anders och sedan lunch.

Efter lunch så var det dags för studiebesök ut till IRF och Esrange. På IRF blev vi visade runt och fick se modeller av de instrument som IRF utvecklat, som skickats med bland annat Venus Express och Mars Express. Vi fick även se några av de instrument placerade på taket på IRF, bland annat deras norrksenskameror.

Efter det bar det vidare till Esrange. Efter en introduktion med en film gick vi vidare till deras enorma ballong och ballongplaner. För de som inte vet är Esrange Sveriges enda ballong- och raketbas, de skickar iväg sondraketer och forskningsballonger. Detta fick vi veta allt om och vi fick även se deras raketplan och höra om deras framtidsvisioner. Bland annat hoppas de på att kunna utöka verksamheten och skicka iväg mer avancerade raketer.

Denna dag fyllde även en av lägerdeltagarna år, nämligen Mei-Li från Rymdgymnasiet. Detta firades naturligtvis med tårta och en vacker sång.

/Anna Larsson

Har du också något spännande att dela med dig av?
Kanske har du just sett ditt första stjärnfall, läser om rymden i skolan eller jobbar med någon form av rymdverksamhet. Skriv till oss på redaktionen! Om du är expert eller bara intresserad av rymden i största allmänhet spelar ingen roll, vi är alltid intresserade av fängslande historier om allt som rör världen ovanför oss.

Redaktionen når du på: red@rymdkanalen.se