gästbloggare

Bild: Plejadsatellit, cnes.fr

Efter flera års förseningar var det så dags för uppsändningen av Plejaderna, ett franskt satellitsystem som Sverige medverkar i. Plejaderna är ju namnet på en stjärnbild och betyder egentligen ”sjustjärnorna”. Beteckningen talar för att det ursprungligen planerades sju satelliter i programmet men det blev bara två. Satelliterna har ett delat civilt-militärt uppdrag med förmåga att urskilja mycket små detaljer på jordytan. Från en bana på ca 70 mils höjd kan kamerorna ombord urskilja föremål ned till en storlek om 70cm! Svindlade teknisk förmåga. Satelliterna kan dessutom titta både bakåt och framåt och på så sätt skapa stereobilder i 3D. Det säger sig själv att militären är intresserad av en sådan förmåga för spaning och den franska militären är därför en stor beställare. Data har också stort värde inom lantmäterisektorn för karteringar och stadsplanläggning. Sverige har fått attraktiva utvecklingskontrakt till rymdindustrin som bidragit med omborddatorer och markstationen i Kiruna för datamottagning. En liten kvot data har vi också rätt till.
 
På flygplatsen i Cayenne, huvudstad i Franska Guyana där Europas rymdbas ligger, väntar hedersvakten ur Främlingslegionen som spelar Marseljäsen för oss ankommande gäster. Det är drypande fuktigt och hett, kontrasterna mor slasket hemma är slående. Vi slussas vidare till Kourou där själva uppsändningsplatsen ligger. Säkerhetspådraget är rigoröst. Vi checkas ut och in med olika brickor i knippen runt halsen. Vägkorsningarna bevakas av stridsfordon med militär i högsta hugg i kanontornen. Rymdbasen är helt klart av strategiskt intresse.
 
Raketuppsändningen ska ske på natten med en rysk raket, Souyz som självaste Gagarin fick resa med på den första rymdfärden. Det är alltså en gammal och beprövad modell som har visat sig verkligt tillförlitlig. Att skicka upp raketen från ekvatorn istället för Ryssland tjänar man på. Ett helt extra ton nyttolast kan placeras i bana genom att dra nytta av jordrotationen som är snabbare vid ekvatorn. För att serva raketen och rampen har ett litet ryskt samhälle etablerats i här regnskogen. Det känns lite som Tintin-film att ta sig genom den täta tropiska vegetationen som plötsligt öppnar sig. Där ligger en gigantisk raketbas med stora byggnader för att sammanfoga raketer och  satelliter, ramper, torn, spår och tillfartsvägar. Och mitt i alltihop vajar den svenska flaggan, tillsammans med övriga ESA-länders!
 
Åskådarplatsen ligger på behörigt avstånd från raketen ,några kilometer bort. Raketen står belyst långt där borta, väl synlig genom en uthuggning i regnskogen . Nedräkningen är automatiserad men för effektens skull läser projektledaren upp de sista tio stegen; … fem, fyra , tre, två, ett och lift off! Grodorna som har hållit konsert i tropiknatten tystnar plötsligt. De borde väl vara vana vid det här laget kan man tycka. Från raketen hörs ännu inget men en gul flamma tänds i nederdelen. Raketen segar sig upp genom molnen och eldkvasten förvandlar natt till dag. Spridda moln ligger i etage över uppsändningsplatsen och när raketen passerar igenom ”tänds” molnen liksom av det intensiva ljuset i tur och ordning. Hasigheten ökar och snart pilar raketen bort över himlen som en liten gul prick och allt är över. Med en handkikare kan man efter en stund se booster-raketerna falla av från raketens sidor. Allt gick väl och Plejadernas första satellit placerades ut i rätt bana, liksom de fem övriga satelliterna i samma raket. Hela sekvensen tog hela tre timmar.
 
Grodorna tar tillbaks regnskogen.

/Göran Boberg

Läs mer om satelliterna här.

Nu börjar det närma sig jul och en välbehövlig ledighet efter en intensiv höst med studentprojektet RAIN. Men det är otroligt kul att se experimentet ta ytterligare form och detaljer sättas på plats och färdigställas. Det är inte förrän i mars som det är dags för uppskjut, så än är det en del kvar att göra. Under november var tre team medlemmar i Bremen för att den raketmonterade enheten och mät sonderna skulle vara med i ett vibrationstest. Det gick bra och alla delar höll för vibrationerna. Här nedan till vänster ser ni en bild på vår raketmodul redo för testet. Simulering av den elektroniska kommunikationen med raketen gjordes också, vilket även fungerade som det skulle. Ovan till höger ser ni Tobias och Valera förbereda raketmodulen för testerna.

För någon vecka sedan hade vi besök av en representant från Swedish Space Cooporation som inspekterade projektets framsteg, han verkade nöjd med vad vi gjort och experimentet blev godkänt. Det är ju alltid lite nervöst att bli inspekterad, men väldigt skönt efteråt då vi vet att vi är på rätt väg med projektet.

Nyligen genomfördes också ett test där vi samlade in marknära aerosol partiklar med vår utrustning. Mät sonderna hölls utanför en bilruta i hög hastighet och proven ska vi nu de kommande veckorna analysera med hjälp av svep elektron mikroskop. Förhoppningsvis har mycket luftburna partiklar fastnat i våra exponerade provhållare och förhoppningsvis är kontrollproven som inte exponeras för luftströmmen rena och fina. Här nedan ser ni en bild av laddade provhållare, redo att förslutas och utsättas för "biltestet".

Under november har vi också varit ute på ett antal skolor och träffat gymnasie- och högstadieungdomar och berättat om projekt RAIN. Det har varit jättekul och vi har verkligen blivit väl mottagna av engagerade elever och lärare. Helt uppenbart är det många som tycker det är spännande med rymdprojekt!

Vill ni veta mer om projektet RAIN? Kolla in vår hemsida! www.rainexperiment.se

Tidigare inlägg på Rymdkanalen om RAIN hittar ni här och här.

Så här i slutet av vår kometvecka vill vi gärna dela med oss av konstnären och hobbyfotografen Yvonne Garblads tips om hur man fångar en komet på bild.

Första gången jag fotograferade en komet var Hale Bopp 1997,  vilken var väldigt ljusstark och då räckte det att använda vanligt stativ. Annars måste man ha ett stativ med motordriven  ekvatoriell montering som vrider sig efter stjärnhimlen. Då är det viktigt att ställa in s k polaxeln på stativet i riktning mot polstjärnan samtidigt som man måste ställa in latituden. Te x ligger Göteborg på latitud 57. Inställningarna gäller vid all fotografering av stjärnhimlen. 

Vid fotograferingen av den ljusstarka Hale Bopp, hade jag kameran med 135 mm teleobjektiv på vanligt stativ och slutartiden var ca 15 sek, bländaröppning 2,8. ISO tal  800.

2007 fotograferade jag komet 17P Holmes utan svans och den såg ut som en diffus rund boll. Jag hade det ekvatoriella stativet med kameran och 300 mm teleobjektiv på.  Bländaröppning var  4,0, slutartiden ca 90 sek, ISO tal 800.

Nu senast har jag försökt fånga komet Garradd, väldigt ljussvag, nära Klädhängaren. Den syns som en liten suddig grön fläck,  t v  om Klädhängaren.  Brännvidden 100 mm, bländaröppning 2,8,  slutartid 50 sek.

Till sist måste jag nämna att först använd vanlig kikare för att lokalisera var kometen befinner sig, så att den blir lättare att hitta sen när man ska ta bilder, samt att det underlättar om man känner till stjärnbilderna.  Annars kan man söka på nätet efter stjärnkarta. 

Detta var några grundläggande tips som jag kan ge och sedan är det bara att sätta i gång och börja fotografera och testa tills man tycker att bilderna är ok!  

/Yvonne

Vi träffade Terry Callahan som är föreståndare vid Abisko naturvetenskapliga station. Han kände sig lite vilsen i de avancerade tekniska observationssystemen som ställs ut här och tycker att även gummistövlar är en viktig forskningsinfrastruktur. Och visst är det så! Fältmätningar och inventeringar är också en viktig del i insamlingen av kunskap om vår omvärld som inte kan ersättas av instrument. Fältmätningar är också viktigt för validering och kalibrering av satellitdata så man kan lita på att de visar rätt.

Thomas från SMHI höll ett uppskattat föredrag i EU:s "speakers corner" om de svenska bidragen till GEOSS och pratade även en del om motiven för att delta i arbetet med GEOSS. Det blev uppmärksammat av många deltagare. Det blir ju även vår monter där besökare hela tiden strömmar förbi. Den turkiska forskningsministern stannade till och fick information om våra satningar. EU-kommissionen har mycket folk här som till exempel arbetar med forskningsinfrastruktur. Utställningen blev också ett bra tillfälle att komma i samspråk med dem om vad Sverige gör.

Bilden visar Thomas engagerad i talarstolen och plenisalen. Foto: Göran Boberg

Vi träffade Anders Tjulin från Kiruna på GEO-konferensen.  Anders är rymdfysiker som arbetar på EISCAT, som är en internationell forskningsorganisation för rymdväder och de delar av atmosfären som blir laddade genom solens påverkan, särskilt jonosfären.
 

Anders vill gärna få möjlighet att uppdatera EISCAT till att kunna göra kontinuerliga mätningar. Han får pengar från EU:s ramprogram för forskning för att skapa nätverk och hitta intressenter för EISCAT:s forskning. På lång sikt hoppas Anders att forskningen ska kunna bidra med samhällstjänster kring rymdväderprognoser och hur ökad kunskap om nattlysande moln till exempel kan öka förståelsen om klimatförändringarna. Atmosfärens sammansättning är viktig information i detta arbete, kunskap som även Odin-satelliten har bidragti till.

/ Göran

Bilden visar Anders framför vår poster om Odin-satelliten.

Göran Boberg bloggar direkt från konferensen om miljödata i Istanbul.