gästbloggare

Vi fick gå upp rätt tidigt för att packa för vi skulle till Abisko. Fast innan det gjorde vi ett besök i gruvan LKAB och där fick vi massor av information, nästan lite för mycket.  Vi tyckte det var häftigt att vara så långt nere i en gruva fast vi ville gärna åka längre ner. Efter det så gick vi alla till bilarna och började åka till Abisko. 

När vi kom hit kastade vi in väskorna i våra rum och tog den läskiga linbanan upp på fjället. Alla tog fram sina kameror och tog massor med kort för det var en sådan fantastisk utsikt! Vi såg bl a Lapporten.

Efter lunchen på fjället så gick vi en liten sväng och Lisa berättade att fjället vi stod på hade varit under vatten en gång i tiden. Hon berättade också om tundran och att bergen hade varit vulkaner innan. När vi åkte ner igen så tog vi en liten sväng utmed Abiskojåkka och vattnet som rann där kom från glaciärerna. Vattnet var iskallt och jättegott. Några av oss vågade doppa fötterna. Vi hittade en död fjällämmel som Lisa skickade till Uppsala forskningsinstitut.

Efter det så gick vi till rummen och en del duschade och gjorde sig i ordning för middagen på restaurangen och fick trerättersmiddag som bestod av: sill och potatis med sås, lammkött med rödvinssås och till efterrätt fick vi rabarberkompott med grädde och det var gött! Sen var alla okoncentrerade och trötta, men nöjda och väldigt glada. I morgon är det en ny dag med nya äventyr på fjället! 

Gästbloggen skrivs av de tio 15-åriga tjejer som i förra veckan gjorde Space Camp resa med Balthazar i Skövde, läs mer här.

Vi överlevde det första dygnet!
Redan på stationen i Skövde började de väldigt bra! Halva tåget fanns inte, och självklart var de våra platser som försvann! Som plåster på såren så fick vi hundra kronor per person att handla upp p pressbyrån. Det blev allt från mat till godis! :D

Sen kom vi äntligen till Stockholm, och våran vagn fanns faktiskt. Vi klättrade omkring som apor i kupérna, men kul va det! Vi hann faktiskt med att öva lite engelska.

Väl framme i Kiruna så träffade vi våran guide Lisa!
Vi gjorde en rundvandring i staden och fick veta var den stora gruvan var. Alltså godis gruvan! ;) Vi blev hungriga av rundturen! Så vi åt på Café Safari.

Sen drog vi vidare till IRF, Institutet för Rymdfysik. Där fick vi lära oss om norrsken.
Eller som det heter på latin aurora borealis. Det uppstår pågrund av solstormar som når jordens magnet fält.

Sen fick vi testa på att bli snurrade i en "space ball".Och alla tyckte de va kul!
Meningen var att man skulle få känna på hur de var att inte kunna orientera sig och vänja sig vid åksjuka! Sedan bar de iväg till Kirunas kyrka! Det speciella med kyrkan var att den inte hade några religiösa symboler. Det var för att alla skulle kunna känna sig hemma, oavsett vilken religion man tillhörde.

Efter kyrkan så åkte vi till sami siida, ett renviste i Jukkasjärvi.
Renar gillar inte att bli klappade p hornen eller på mulen. Så vi klappade dom på ryggen. Sedan fick vi lyssna p samisk historia. Efter de blev de thai mat.

Imorgon blir de nya äventyr! :)

Gästbloggen skrivs av de tio 15-åriga tjejer som i förra veckan gjorde Space Camp resa med Balthazar i Skövde, läs mer här.

Det har väl inte undgått någon att astronauterna utför tyngdlöshetsexperiment på den internationella rymdstationen ISS, men visste ni att man kunde genomföra försök under tyngdlöshet på jorden?

I samband med Rexus & Bexus workshopen besökte vi falltornet i Bremen, en unik europeisk facilitet som används för korttidsexperiment i tyngdlöshet. Tornet byggdes 1989 och är 146 m högt, av dessa utgör 110 m det fria fallet (de resterande meterna behövs för kringutrustning och inbromsning). Fallet varar 4,7 sekunder och under denna tid utförs tyngdlöshetsexperiment. Om försöket kräver lite längre tid, kan experimentkapseln först skjutas upp med en katapult och sedan falla ned – denna metod ger sammanlagt 9,3 sekunders lång tyngdlöshet.

Varje dag utförs det två till tre fallexperiment inom olika forskningsfält såsom förbränningsteknik, termodynamik, flödesdynamik, dvs sådana områden där många processer är snabba och kan studeras under korta tider. Några av experimenten, tex inom förbränningsteknik är alltför farliga för att kunna utföras på ISS, och falltornet blir därmed ett givet alternativ.

Kapseln med experimentet väger runt 200-300 kg och den uppnådda hastigheten blir som mest ca 160-170 km/timme. I slutet av det fria fallet sker en inbromsning av det fallande experimentet genom en mjuk landning i ett flera meter tjock lager av frigolitkulor. Vid inbromsningen utsätts kapseln för höga G-krafter, hela 30-40 G.

Efter besöket på markplan tog vi hissen upp till en terrass högst upp i tornet för att känna på höjden och titta på de vackra vyerna över rymdstaden Bremen och omgivningarna. Vår tyska värd berättade att tornet uppskattades inte bara av forskare men även av fåglar – en falkfamilj har bott i tornet under flera år. Innan det var dags att återvända till marken fick vi faktiskt se en skymt av en av falkarna.

/Kristine

Bild 1: Det 146 m höga falltornet i Bremen
Bild 2:En vy mot toppen av tornet inifrån
Bild 3: En typisk experimentkapsel är ca 1,5 -2 m hög med en diameter på ca 80 cm
Bild 4: Frigolitkulor av polystyren används vid inbromsning och landning

Kristine Dannenberg är forskningshandläggare på Rymdstyrelsen. Läs mer om henne här.

I veckan reste jag till Bremen tillsammans med vår generaldirektör Olle Norberg och rymdexperten Sven Grahn för att delta i ”Rexus & Bexus Experimental Results Symposium” – en workshop för de studenter som under hösten 2009 och våren 2010 genomförde rymdexperiment på raketerna Rexus-7 och Rexus-8 och ballongerna Bexus-8 och Bexus-9.

Studentaktiviteterna på Esrange startade redan 1995 då den första Rexusraketen sändes upp. Programmet fick en nystart 2007 då Rexus & Bexus blev ett svensk-tyskt studentprogram med den europeiska rymdstyrelsen ESA som samarbetspartner. Programmet Rexus & Bexus är idag öppet för universitetsstudenter och forskarstuderande från alla ESA:s medlemsstater och samarbetsländer. Två studentraketer och två studentballonger sänds upp från Esrange årligen med ca 10-12 studentexperiment sammanlagt.

Bremen mötte oss med fint väder och rymdstämningen anades redan i ankomsthallen som var utsmyckad med en stor modell av den internationella rymdstationen ISS och en välkomstskylt ”Bremen - stadt der luft- und raumfahrt” (Bremen – luft- och rymdfartstad). Flera betydelsefulla rymd- och flygteknikföretag, såsom tyska delen av EADS Astrium och Airbus samt OHB, har Bremen som sin hemmabas. Man ska inte heller glömma rymdinstitutet tillhörande den tyska luft- och rymdfartstyrelsen DLR som var värd för workshopen.

Målet med workshopen var att ge studenterna möjlighet att presentera resultat från sina rymdexperiment, utbyta erfarenheter, få feedback från experter samt träffa personer från de olika rymdföretagen. Sammanlagt deltog ca 80 personer i sammankomsten – entusiastiska Rexus & Bexus studenter från flera europeiska länder, representanter från rymdstyrelser, experter från forskningsinstitut och rymdföretag. De sistnämnda spanade aktivt efter tänkbara framtida medarbetare. Sven Grahn var en av sju särskilt inbjudna experter som ingick i den panel som skulle fråga ut studenterna och komma med konstruktiv kritik och råd inför framtida rymdexperiment. Sven tyckte att det var extra roligt att medverka vid workshopen då han var en av initiativtagarna till den första svenska Rexusraketen vid Esrange 1995.

Studenternas presentationer var mycket professionella med bra text- och bildmaterial, tydligt budskap och ärlig analys av sina framgångar och missöden. Experimenten var riktigt svåra och inom olika teknik- och forskningsområden – bl dessa fanns solsensor, flygande återvinningsbar kapsel för mätningar av elektriska och magnetiska fält i rymden, anläggning för att motverka störningar under sondraketflygning, ballongbaserad mikrogravitationsplatform, rymdutrustning för mottagning av signaler från fartyg, sensor för atmosfärsmätningar m m. Vill ni veta mer om de olika projekten – besök gärna internet och sök efter reel.SMART, Vibra-Damp, TUPEX-3, LAPLander, BUGS, NAVIS, COMPASS, CRIndions, Mondaro, MATI och SO-High (ni kommer att hitta många roliga youtube-klipp och annat nyttigt material).

Många studenter berättade att medverkan i Rexus & Bexus har varit det roligaste och mest lärorika tiden under deras studietid – utöver byggandet av rymdexperimentet lärde de sig projektledning, framtagning av dokumentation, teamwork och ”outreach” Alla som har en fot i rymdbranschen vet att det är ju inte riktigt ”100 % success rate” som gäller för ett enskilt rymdexperiment. I studenternas fall kunde man tydligt se att det var oftast elektronikexperimenten som hade gått smidigast medan experiment med inslag av komplexa mekaniska strukturer var mer krävande.

I Bremen passade vi även på att besöka det 146 m höga falltornet där man utför korttids tyngdlöshetsexperiment under fritt fall med eller utan katapult – mer om detta i ett senare inlägg.

Bild 1: Sven Grahn på flygplatsen.
Bild 2: Olle Norberg med KTH:s studenter Erik Sund och Christian Jonsson från LAPLander-teamet. 

Kristine Dannenberg är forskningshandläggare på Rymdstyrelsen. Läs mer om henne här.

Med mitt första och andra inlägg tänkte jag berätta om min fyra dagar långa resa jag gjorde till Irland förra veckan. Resan var en del i ett projekt där vi skall göra kartor över vad som är skogsmark på Irland vid två tidpunkter år 2000 och 2006, dessutom skall vi kartlägga var ny skog planterats och var skog har avverkats mellan dessa tidpunkter. Karteringen görs med hjälp av satellitdata från satelliten Spot-5 (fransk satellit), IRS-P6 (indisk satellit) och Landsat (amerikansk satellit).

Bakgrunden till projektet är att CORINE (Coordination of Information on the Environment) karteringen över Irland som gjordes år 2000 och år 2006 visar på väldigt stora förändringar inom skogen mellan dessa tidpunkter. CORINE initierade 1985 av EU där ett av projekten är CORINE Land Cover. Projektets mål är att producera en, mellan länderna jämförbar och aktuell, databas för miljöområdet där olika markanvändnings- och vegetations typer redovisas.

Huvudansvaret har EU:s miljöorgan European Environment Agency (EEA) i Köpenhamn. Själva uppbyggnaden har de enskilda länderna ansvarat för, med bidrag från EU. Även många länder i Europa utanför EU har producerat denna databas. Eftersom Irländska myndigheter ifrågasatte resultatet från CORINE har vi på Metria fått i uppdrag att i tre testområden(Wicklow på Östkusten, Sligo och Galway på Östkusten) göra en ny kartering av de förändringar av skogen som skett mellan 2000 och 2006. Som sedan kan jämföras med de CORINE-data som finns över Irland. Detta uppdrag är i sig en del av GSE-FM (GMES Service Element Forest Monitoring, som är en del i GMES (Global Monitoring for Environment and Security).

Här lämnar jag alla förkortningar samt EU-byråkratiska namn och hoppas att ni inte tappat läslusten inför en kort summering av själva resan.

Direkt på flygplatsen i Dublin blev vi upphämtade med bil av två personer från UCD (University College Dublin) och åkte mot Irlands västkust och ett av våra områden som är Sligo County. UCD är ansvariga för utvärderingen av vårt resultat och under våra fyra dagar på Irland skulle vi besöka alla de tre delområdena och utvärdera vårt första preliminära karteringsresultat. Inför resan hade vi valt ut områden som vi var osäkra på om det var skogsmark eller inte.

En stor skillnad mellan Irland och Sverige är avsaknaden av allemansrätten. I Sverige är vi vana vid att mer eller mindre fritt ströva i mark och skog. Denna möjlighet finns inte alls på Irland. En av anledningarna är att markägaren är ansvarig för sin mark, vilket innebär att om jag skulle trilla och bryta benet på en markägares mark så har jag möjlighet att stämma markägaren för mina skador. Detta försvårade givetvis vårt arbete när vi skulle titta på vissa osäkra ytor.

Eftermiddagen spenderades som sagt i Sligo County, de områden som visade sig vara osäkra i klassningen bestod dels i översvämmade betesmarker och dels i områden med växten Gorse. Väldigt blöta områden liknar ibland skog i satellitbilder och Gorse som är en grön buskväxt med gula blommor liknar vår barrskog i satellitbilderna. Efter att ha besökt ett tiotal platser började dagen bli sen kväll och turen gick mot orten Ballaghaderreen där vi skulle övernatta.

/Aron

Bild 1: Fältdator med kartering i rosa och grönt, ytor som skall besökas i gult och satellitbild som bakgrund.

Bild 2: Gorse som lätt blandas ihop med skog i satellitbilder vid kartering.