bloggen

Ett skepp kommer lastat med blod och metaller

Postad fre, 2012-02-10 10:37 av Sofia-Rymdkanalen

MASER 12

Bild: Teamet runt Maser-12 gör sig redo, SSC.

Uppsändningen av Maser är nu nära. Maser är en svensk sondraket med fyra experimentmoduler som skall utföra forskning i tyngdlöst tillstånd för ESA. Den första Maser-raketen sändes upp i mars 1987. Och nu har det alltså blivit dags för Maser-12 att skickas upp från Esrange Space Center i Kiruna. Uppsändningen är planerad till i morgon, lördagen den 11 februari. Med på färden finns ett flertal experiment. Och för att få veta mer tog vi en snabb telefonera med Rymdstyrelsens Generaldirektör Olle Norberg som finns på plats uppe på Esrange.

Berätta vad som händer på Esrange just nu.
Nu görs de sista justeringarna och igår var det testnedräkning. Vi är cirka 100 personer på plats som alla väntar med spänning på uppsändningen. Vädret är fint och solen skiner så vi hoppas att den kommer iväg som planerat.

Vad tycker du är det mest spännande med Maser-12?
Det måste nog vara de experiment som finns ombord som fokuserar på immunförsvaret och blodceller.

Men vad händer om det blir försenat, blir blodet gammalt och oanvändbart?
Ja, det blir det. Så då få man helt enkelt ta nytt blod. Som tur är tas blodet från medlemmarna i teamet här på plats så det finns nära till hands.

Vad finns det mer för spännande experiment ombord?
Det finns ett stelningsexperiment. I det ska man först smälta aluminium och koppar för att sedan titta på det när det stelnar i tyngdlöshet. Detta görs med en röntgenkamera som filma hela stelningsprocessen och skickar ner bilderna till jorden i realtid. Jag har sett bilder från tidigare stelningsexperiment och det brukar bli riktigt häftiga bilder. Det ser nästan ut som ormbunkar.

Tack för pratstunden Olle och nu håller vi tummarna för en lyckad uppsändning i morgon!

Du kan följa förberedelserna för Maser-12 via Ylvas fotoblogg  eller SSC:s twitterflöde 


Bild: Stelningsprocess från ett tidiare experiment XRMON-GF, SSC

Vega − ny europeisk bärraket klar för start

Postad tors, 2012-02-09 11:03 av Misty-Rymdkanalen

Den 13 februari är det planerad jungfrufärd för den nya europeiska bärraketen, Vega. Det är en s.k. trestegsraket som är 30 m hög och väger 137 ton vid start. Vega är i första hand avsedd för laster på upp till 1,5 ton. Omborddatorn på Vega är en svensk produkt, utvecklad och tillverkad av Ruag Space Sweden i Göteborg. Inför uppsändningen bad vi Thorwald Larsson på Rymdstyrelsen att berätta mer om den nya bärraketen.

 

 

Snart dags för uppsändning av sondraketen Maser-12 från Esrange

Postad ons, 2012-02-08 10:43 av Misty-Rymdkanalen

Här kommer en 7 minuters Skype-intervju med Christer Fuglesang. Rymdkanalen fångade honom på väg upp till Esrange där han ska följa de allra sista förberedelserna inför uppsändningen av sondraketen Maser-12. Det är fyra experimentmoduler på Maser-12 och det är som vanligt SSC som genomför projektet. Maser-12 är ett uppdrag från det Europeiska rymdorganet, ESA.

Du kan också följa förberedelserna för Maser-12 via Ylvas fotoblogg  eller SSC:s twitterflöde 

Rymdkanalen har rapporterat från tidigare Maser-uppsändningar, här kan åka med på utsidan av Maser-11!

 

Gästbloggare: Statistik, relativ förekomst av joner och förlorat bagage.

Postad tis, 2012-02-07 11:23 av Gäst

När man i förväg laddar för en vecka med enbart jobb så tror man kanske inte att tiden kan springa fram. Men det har den gjort för mig denna första vecka. Marco och jag arbetar på mycket bra och redan i slutet av veckan hade vi rätat ut en del frågetecken, producerat ny analysdata och dessutom hade vi börjat strukturera en ny vetenskaplig artikel.

För de som inte har egen erfarenhet av hur den vetenskapliga värden fungerar så är det så att när man har fått fram intressanta resultat skriver man en artikel som beskriver vad man gjort och vilka resultat man fått fram. När man har skrivit färdigt skickar man artikeln till en journal, exempelvis ”Advances in Space Research”  och får förhoppningsvis sin artikel publicerad. Blir artikeln publicerad så har den blivit godkänd av en panel bestående av andra forskare. Att få en artikel publicerad är ungefär som att få ett patent. Men med den stora skillnaden att om folk vill använda information från min artikel så behöver de inte betala för det, men de måste ange att data kommer från vår artikel.

Bild: Kontorsbyggnaden där jag jobbade.

Vad behöver vi göra för att kunna publicera data?

Först måste vi förvissa oss om att detektorn, efter åtta år ombord på rymdstationen ISS, fortfarande uppför sig som vi tror att den ska göra. Innan vi har säkerställt att detektorn beter sig som den ska, kan vi helt enkelt inte lita på data vi får från den. Det är inget komplicerat test utan vi kan ganska snabbt avhandla den punkten med slutsatsen att detektorn beter sig mycket bra.

Nu behöver vi skriva ett datorprogram som analyserar enskilda datafiler. Programmet behöver givetvis ge samma resultat när vi kör det med datafiler som redan analyserats en gång. Får vi samma resultat bör vi kunna lita på resultaten vi får fram om vi kör det med datafiler ej tidigare analyserade. Efter en tids programmering, fundering och kaffedrickande lyckas vi utveckla ett program som fungerar mycket bra.

Statistiken kommer in i bilden

När vi har kört en datafil genom programmet får vi ett diagram som har en generell form av en exponentiellt avtagande kurva (BILD). Men längst den kurvan finns flera, mer eller mindre, tydliga toppar. Dessa toppar motsvarar olika joner. Detektorns utformning gör att vi inte kan identifiera partiklar med laddningstal 4 eller lägre. D.v.s. vi kan identifiera joner från Bor (laddningstal 5) och uppåt. Men ju högre vi går desto lägre blir förekomsten av dessa tyngre joner. Så för att tydligt kunna se dessa tyngre joner i diagrammet behövs mycket statistik. Exakt hur vi går till väga för att göra nästa steg i analysen är inte helt trivial och kräver kunskap i statistisk dataanalys. För att göra en lång och ganska ointressant historia kort gör vi en s.k. multigausisk anpassning till histogrammet. Genom den anpassningen får vi fram viktig information. Dels den exakta positionen för de olika topparna i diagrammet samtidigt som det ger oss möjlighet att beräkna hur många partiklar det är som varje topp består av. D.v.s. det värde vi behöver för att kunna beräkna den relativa förekomsten av tunga joner inuti ISS.

Förlorat bagage

Lite analys och lite statistik kanske inte låter som så mycket jobb. Men faktum är att de tre styckena ovan tog ca 20 minuter att skriva men drygt 5 (långa) arbetsdagar att genomföra. Förutsättningarna för arbetet blev inte bättre av att den första dagens arbete blev lite haltande, jag anlände till Tokyo med utsatt plan, men det gjorde inte mitt bagage. Luttrad resenär som jag är hade jag givetvis extra underkläder i handbagaget men av någon outgrundlig anledning hade råkat lägga strömförsörjningsdelen till datorn i det incheckade bagaget. Lyckligtvis levererades mitt bagage på måndagskvällen och jobbet kunde börja på riktigt på tisdagen.

Bild: På söndagen åkte jag till Ikebukuro för att promenera runt och spana in några elektronikaffärer. Kom därifrån med lite småsaker till kameran men dessvärre inga klipp.

Kommande vecka hoppas jag kunna börja skriva på en ny vetenskaplig artikel.

Tills nästa vecka

/Oscar

Bild: Min arbetsplats

 

Här kan du läsa Oscar Larssons första inlägg

 

Dagens bild: vår planet skarpare än någonsin

Postad tis, 2012-02-07 11:08 av Charlotte-Rymdk...

Suomi NPP tar skarpa bilder av jorden

Bild: Tagen av Suomi NPP satelliten. NASA.

Denna fina bild av jorden är tagen med satellit som heter Suomi NPP. NASA satelliten är döpt efter Verner E Suomi på Wisconsins Universitet. NPP står för National Polar-orbiting Partnership.

Och den tar helt galet skarpa bilder! Då ska du också tänka på att Suomi NPP tar sina bilder på 824 kilometers avstånd. Den tillhör verkligen den nya generationen satelliter. Och uppgiften är att observera jorden och hur den förändras.

Enligt Space.com skickar satelliten ner 4 terabyte data om dagen, det är tillräckligt mycket foton av jorden för att fylla 800(!) DVDs. En himla massa data helt enkelt.