Gästblogg: Christer Nilsson från uppsändningen av Vega

Christer Nilsson arbetar på Rymdstyrelsen som handläggare för indurstiärenden.

Att se VEGA:s  jungfrufärd från Kourou var ungefär som en smash & grab-kupp, snabbt in och snabbt ut. Vi 105 expeditionsdeltagare som rest från Paris till Franska Guyana var inte på plats mer än 24 timmar. Kl.16:30 lokal tid landade vi i Cayenne och bussades i en dryg timme till raketbasen Kourou. Där fick vi först höra franska CNES’, ESA:s och italienska ASI:s generaldirektörer tala sig varma för Europas nya tillskott till raketfamiljen, VEGA. Även Europas egen raketoperatör ArianEspace fick komma till tals. Klockan hann bli 22:30 innan de flesta av oss kom i säng efter en sen middag och ännu mera bussåkning. Inte så farligt sent kan tyckas. Om det nu inte vore för att väckning var beställd till 02:45...

VEGA är tänkt att komplettera de två raketer som redan idag opererar från Kourou, Ariane-5 och Soyuz, och ta hand om ”mindre” nyttolaster, upp till c:a 1500 kg. Detta anses lagom bl.a. för många jordobservationssatelliter och vetenskapliga satelliter som skall ligga i LEO. VEGA är uppbyggd kring tre steg med fast bränsle, till skillnad från t.ex. Ariane-5 som enbart har fast bränsle i boostrarna och sedan flytande cryogent bränsle (syre och väte) i huvudstegen. VEGA:s återstartningsbara fjärde steg, som är till för att placera satelliterna så exakt som möjligt i utlovad bana, är däremot baserat på flytande bränsle. Detta är samtidigt ett exempel på det utökade samarbetet med länder utanför Europa, fjärdesteget är nämligen, till skillnad från de tre fastbränslestegen, från Ukraina. Italien är annars det land som bidragit mest till VEGA:s utveckling, närmare 60%. Sveriges andel är lite blygsammare men för våra 0.6% har RUAG Space kunnat bidra med de inte helt oviktiga omborddatorerna.

Bild: Det glada italienska gänget.

Som sagt, 02:45... Snabb busstransport över basen för att slippa åka en lång omväg när området lystes av innan uppskjutningen. Efter en ännu raskare frukost stod det till slut klart att Rymdstyrelsens representant skulle få avnjuta uppskjutningen inomhus från basens kontrollrum tillsammans med alla influgna dignitärer. Säkert trevligt men knappast vad jag räknat med efter att ha flugit runt halva jorden. Att få byta till Agami, en av basens utomhusskådeplatser, belägen endast 7.5 km från uppskjutningsrampen, var helt uteslutet. Tur att man är envis. När bussen skulle gå och det fortfarande var någon som inte dykt upp tjatade jag till mig den sista platsen!

VEGA är som sagt en liten raket, om man nu tycker att något som är drygt 30 meter högt, har en diameter på 3 meter och väger 137 ton är litet. De främsta konkurrenterna i VEGA:s klass idag är gamla interkontinentala robotar från det kalla krigets dagar. T.ex. så skickade Sverige upp sina två Prismasatelliter med en rysk SS18-robot, som i civilt bruk kallas Dnepr, sommaren 2010. Den hade stått i sin silo på ryska tundran sedan 70-80 talet... Numera börjar dessa förhållandevis billiga alternativ att bli för gamla eller helt enkelt ta slut. ArianEspace hoppas därför på en framträdande position i detta raketsegment.

Exakt 07:00 lokal tid (11:00 i Sverige) drog så den första VEGA till väders under stort jubel. De flesta som handfast jobbat med att utveckla raketen hade också undvikit kontrollrummet, vilket borgade för en mycket uppsluppen stämning bland publiken. Italienska Avio, som utvecklat stora delar av de tre fastbränslestegen, hade en gedigen trupp på plats som bjöd på ett medley av italiensk sångkonst allt eftersom kontrollrummet rapporterade att bränslestegen tändes och kopplades loss. Det fjärde återstartningsbara raketsteget tändes och släcktes hela tre gånger och undan för undan lades de totalt nio nyttolasterna ut i sina banor. Först ut var LARES, en italiensk passiv satellit täckt av laserreflektorer. Därefter kom ALMASAT-1 från universitetet i Bologna och till sist sju små Cube-sats’ från Spanien, Italien, Rumänien, Frankrike, Ungern, Polen och Italien, i en bana drygt 1450 km över havet. VEGA:s första uppdrag var avklarat helt enligt plan 1 timme och 21 minuter efter take-off.

Film: Raketen Vegas jungfrufärd.

Men det var inte bara VEGA:s utvecklingsteam och ägarna till de nio satelliterna som var glada över succén. Nu drar nämligen ESA:s Verta-program igång. Där kommer ESA att hjälpa till med finansieringen av ytterligare fem uppskjutningar där nyttolasterna redan är inplanerade och man får anta att projektledarna för dessa satelliter drog en lättnadens suck att VEGA verkar fungera som den ska. Den första Verta-flighten sker om ungefär ett år med satelliten Proba-V som nyttolast. Därefter kommer även bl.a. ADM-Aeolus, LISA Pathfinder och IXV att skjutas upp med VEGA. De första ”riktiga” kommersiella uppskjutningarna är också redan sålda och skall 2017 ta GMES-satelliterna Sentinel-2 och Sentinel-3 till sina banor.

Efter lunch och skålande i champagne bar det iväg på raketbasrundtur. Bl.a. fick vi se Ariane-5 #206 som håller på att förberedas för nästa uppskjutning från Kourou, av ATV-3, och uppskjutningsrampen för Soyuz. Bussen gjorde en touch-and-go på hotellet så vi kunde checka ut och satte sedan fart mot flygplatsen. Exakt 24 timmar efter vi landat så checkade vi igen för resan tillbaka till Paris.

Bild: Flygplatsen i Cayenne

/Christer

Kategorier: 

Etiketter: 

Kommentarer

Flög lika länge som du var i FG mao?  Kul att gick bra iallafall... 

På Rymdkanalen kan alla rymdintresserade följa svenska och internationella nyheter och händelser inom rymdvärlden. Rymdkanalen ägs och drivs av Rymdstyrelsen.

snsb-logo