Christer Fuglesang rapporterar - flygdag 9-11

"jag tror att ljuset nere till vänster är Helsingfors och mitt emot över Finska viken är Tallinn- Till höger St Petersburg. Notera planeten straxt ovan horizonten, troligen Venus. Notera också det svaga skiktet högt upp i atmosfären som jag skrev om tidigare" - Christer Fugelsang om bilden

Vi har just tagit farväl av rymdstationsbesättningen och stängt luckan till ISS. Vi sover visserligen i natt fortfarande hopkopplade med ISS, men något mer tillfälle att komma in dit blir det inte. Jag måste erkänna att det känns lite vemodigt. Det har varit fantastiskt roligt här: allt från arbetet till lekandet i tyngdlösheten när tillfälle ges och samhörigheten med en underbar grupp människor här uppe på mänsklighetens yttersta utpost. I går kväll åt vi middag tillsammans, alla tretton runt det inte särskilt stora ryska matbordet in den centrala, amerikanska, Nod1-modulen. Men i tyngdlöshet går det mycket lättare att packa ihop sig då man kan trängas i flera plan. Jag bjöd på knäckebröd och pepparkakor (inköpta på IKEA i Houston) samt svenska bilar i rymdfärjeskepnad. Vi klistrade vår STS-128-dekal i rymdpromenadsslussen och signerade, som brukligt är.

Den sista rymdpromenaden var ännu roligare än den första. Mer varierande med olika tekniska saker, jag kände mig mer "van i sadeln" och det blev till en del improvisationer - på Houstons direktiv. Det mesta av även det gick bra, men det var ju lite förargligt att lamp-och-kamerahållare på hjälmen kom lös alldeles mot slutet. Antagligen hade någon kabel kommit åt att trycka in det ena av de två par av knappar som håller hållaren på plats när jag kämpade med att försöka få den sista trilskande kontakten på plats. Egentligen ska alla fyra knappar behöva tryckas in samtidigt för att ta av hållaren, men vi upptäckte efteråt när vi provade att det går att få av den genom att bara trycka in ett par och vrida på hållaren. Hur som helst, de sju timmarna utanför rymdstationen med många förflyttningar hit och dit var en sann höjdare! Vid ett tillfälle (när jag bytte RPCM:en) så låg jag på mage på toppen av ISS, ganska precis på mitten och tittade framåt i den riktning vi for. Det kändes som om jag satt på toppen av ett fabulöst ekipage och flög den fram över jorden.

Igår packade vi färdigt allt som ska med oss tillbaka i Leonardo, vår MPLM. Den kommer ner mycket tommare än den for upp och det stora öppna utrymmet som blev i mitten har erbjudit mycket roligt tumlande i tyngdlösheten. Inga problem att göra en quadrupelskruv eller en femvarvsaltomortal, eller vad man kan hitta på. Kevin berättade f.ö. att han tävlade i simhopp under skoltiden.

Gårdagen bjöd också på två mycket roliga direktkontakter med Sverige. Sätraskolan via amatörradio med många bra frågor från skolbarnen och en mycket trevlig pratstund med TV-soffan där jag var särskilt glad åt att också Frank fick chans att vara med ordentligt. Frank och jag har f.ö. jobbat mycket tillsammans igen de sista två dagarna med iordningställandet av luckor m.m. inför avdockningen av Leonardo, vilken Nicole och jag gjorde strax före (sen) lunch idag.

Varje gång vi kommer i närheten av Sverige försöker jag hitta ett fönster åt norr och en kamera. Tyvärr är det alltid natt över Europa, men det är ändå lätt att orientera sig efter stora städer som lyser starkt och de mörka vattnen. Men det har varit molnigt över Skandinavien så någon bra vy har jag ännu inte fått. Men det återstår ett par dagar till i rymden, så vi får väl se.

Riktigt raska rymdhälsningar,
Christer

Discovery, MET 9 dygn och 23 timmar

England på natten.

Paris